Jag är en snart vuxen, 51årig tjej som älskar att skriva! Mitt i mitt liv tog det stopp och jag gick in i den berömda väggen (som jag inte ens trodde på). Några år senare har jag nu en ADHD-diagnos som förklarar en hel del av mitt mående genom livet. Nu tittar jag framåt med huvudet fullt av klokhet som jag ska försöka använda mig av.
Då skulle jag ligga som ett vrak. Jag skulle inte orka nånting... Undrar vad det egentligen är i de där vita tabletterna som gör att man luras att tro att man är nästan frisk och halvfull av energi?