Lilla fröken duktig...

Jag har nog varit till lags igen.Jag har sagt ok till att börja "arbetsträna" bara för att dr J. tycker att det är dags..Jag har sagt ok till att jag inte behöver KBT-terapi mer nu, bara för att KBT-Liw sagt så...Det gör mig lite ledsen att jag inte står på mig mer, jag börjar ju må bättre nu!Det är ju nu som KBT kan fungera? Det är ju först nu jag förstått vikten av mindfulnessövningar, om vikten av att tänka på vad man äter, hur man sover, hur man behöver tänka för att bli frisk.Först nu när förvirringen över att inte vara yrhättan Matilda mer har lagt sig, först nu när de djupa andetagen verkligen lugnar! Då tycker de som vet att man ska gå tillbaka till sitt gamla liv.

Jag har ett gammalt behov att vara alla till lags, att alltid finnas där, att aldrig säga nej till någon! det är först nu jag verkligen förstått hur illa det har gjort mig att alltid säga ja, att alltid tänka på alla andra...Och nu, då jobbarkompisar kommer och blinkandes säger "du klarar det Du vet ju hur man gör!", nu när det planeras för mig på jobbet, planeras för min återkomst, då förstår jag vikten av att få läka ifred.Och nu har jag ju gått med på att prova, 2 veckor, sedan utvärdera. Jag kommer prova, arbetsträna ska vara för att komma igång igen, komma iväg utan att känna några krav eller måsten. Arbetsträna ska vara att gå undan när man vill. Det ska inte vara att hamna i sitt gamla schema, för då kommer man snabbt in i skiten igen, tror jag.Jag kommer prova, men märker jag att det inte fungerar så kommer jag den här gången att sätta mig själv i första rummet. 
 Jag är där jag är idag pga att jag inte klarat det förut, och det kommer jag inte glömma bort. Att träna mindfulness, att lära mig att leva i nuet är A och O för att orka komma tillbaka. Och det är dit jag är på väg ju!! 

Kommentera här: