Den tar vi....

En halv dag. Det är vad det tar att göra en sak som jag i min enfald tänkte skulle ta en timme....att hitta en ynka liten bild till en hemsida för en yogastudio där det är tänkt att jag ska arbeta i höst. En bild, och en liten kort berättelse om mig som barnyogaledare. Hur svårt kan det vara? Nu är klockan snart midnatt och varken bilden är vald eller texten skriven... Får ägna mig åt det i morrn då jag har studiedag.
För övrigt känner jag mig för tillfället otroligt pigg och klartänkt. Så där som förr! Jag orkar jobba En full dag och besöka en resturang på kvällen!
Jag orkar och vill bjuda hem folk och orkar till och med med att de stannar ! Att jobba halvtid och plugga lika mycket kan nog vara en bra lösning. Just nu. Jag känner mig otroligt glad och tacksam över att ha kommit så här långt i min tillfriskning. När jag letade bilder till yoga-jobbet så hittade jag 3 stycken som är tagna under ett av mina värsta bakslag ever. Jag minns den dagen. Jag minns hela "sjukdoms"-förloppet, jag minns mina skruvade känslor som inte var jag, jag minns hur jävla tufft det var. Men ändå är jag tacksam. För jag har fått chansen att leva, leva på riktigt.

Bakslag.....

Att skynda långsamt....

Ibland glömmer jag bort att jag varit borta från jobbet 1 och 1/2 år.
Ibland tror jag att det här med utmattningen aldrig ens hänt. Det är som de senaste 18 månaderna raderats ut, suddats bort ur mitt medvetande och jag antar att det kan vara en bra egenskap då och då. Att glömma. Att gå vidare. Att vara något nytt. Jag kör på med ett härligt flow i kroppen, jag klarar allt! Utom att hejda mig.
Det allra viktigaste just nu.
Det som jag borde tänka på!
Men att känna sig komplett, att känna sig normal är så himla skönt så man vill inte stoppa!
Man vill inte stanna upp och tänka efter i förväg för man är så himla glad över stunden man är i just nu. Det är då de dyker upp har jag märkt, som små skyddsänglar runt mig. De stannar upp tiden på nåt sätt, pekar vänligt men bestämt i rätt riktning ock påminner om vikten av att tänka innan. Att vara varsam. Att gå fram med små steg, skynda långsamt.
De hjälper mig, på riktigt, hjälper mig, bara genom att finnas, genom att vara min vän. De allra bästa vännerna i världen. Jag är tacksam

Danmark here we come!

Gör en liten tidsresa igen! Tillbaka ett par veckor i tiden. Tillbaka till vår lilla minisemester!


Vi hade lyckats pricka in helt rätt dag att tillbringa i Husum, för dagen efter regnade det och himlen var täckt av gråa moln och dis. En perfekt dag att resa vidare på, men också en perfekt dag att handla lite på Calles i Flensburg!

Men först avnjöt (vissa av oss) en vitaminrik frukost på hotellet! Man får inte glömma att ladda med energi! 🤓

Efter Calles var planen att möta upp min lillebror med familj i Åålborg. Färden dit var tuff för M, regnet stod som spön i backen och dimman låg stundvis så tät att det var svårt att se framför sig.

Det var ruggigt kallt och maten på vägen upp var bränd och svindyr . 500 spänn för oss tre för en lunch där lilleman dessutom bara åt en "Uppåtkorv". Otroligt dyrt.. En halvliter läsk kostade 39:-! 😩 knappt mätta fick vi sedan springa i ösregn till bilen för vidare färd uppåt i Danmark ! Vi möttes upp i ett grått regnigt Åålborg, i ett kvarter där strippklubbar och ölstugor låg bredvid varandra. Det gjorde mig så glad att möta upp lillebror med familj. Det är mysigt!
Vi googlade på olika övernattningsalternativ för natten. Jag var lagom sugen i skitvädret, trots att jag ofta tror på sol och fint väder. Lillebror hittade iallafall en "luxury-stuga" på en camping precis vid Nordsjöns strand. Lagom stor för oss 6. Lagom långt bort och med Nordsjöns vilda vågor över stenlagda stränder och höga sanddyner strax intill. Så vi rullade ut mot kusten. Det är skönt att veta var man ska!