Våga möta det som skrämmer
Visst är det lite fantastiskt, att samma dag som jag säger hejdå till världens bästa terapeut efter år tillsammans, slår en bomb ner direkt.
Som om livet går ut på att bygga ihop sig för att orka stå pall då saker händer, för att rasera sig lite grann och sedan bygga upp igen i ett evigt kretslopp.
Vi kom fram till , terapeuten och jag, att jag mer och mer blir mig själv igen. Att jag är rätt stark nu och klok. Men att saker och ting sker som jag inte rår över. Som är för stora att gömma undan och slippa ifrån , som gör för ont. De kommer med jämna mellanrum, och jag har att välja på att se på mig själv som ett offer...
"Varför ! Varför!! Händer detta oss!! Vad har jag gjort för att förtjäna detta ??"
Eller så kan jag se på det som den omständighet det faktiskt är.
Som den saken som faktiskt har skett, kommer att fortsätta ske och är upp till mig att faktiskt välja hur jag vill reagera och agera på.
Faktiskt är det så.
Och med en hjärna som mer och mer hittar ut ur utmattningens virriga, dimmiga, oklara, hemska grepp, så finner jag styrka i att faktiskt ha ett val.
Just idag är jag stark men ändå svag. Jag tillåter mig själv att fyllas av svindlande ångest då jag vaknar på morgonen. Jag går upp, gör kaffe, möter det som oroar och skriver. Läkande skrivande.
Till er som läser, till mig själv. Sorterar och funderar.
Går vidare utan att förtränga.
Vi kommer klara det här med.
Det är nämligen så att när man är i en situation så har man inget val.
Det är liksom bara att vara där.
Men att stötta sig själv i det hela genom att prata om det, yoga lite! Andas! Öppna upp! Be om hjälp! Och låta sig själv vara svag i vissa stunder, visa sin rädsla för andra och acceptera det som är.
Jag är nu redo att lösa det som dyker upp idag. (Tror jag!) och om jag inte löser det så är inte det hela världen.
Bara jag inte sopar saker under mattan,
Bara jag inte Tror att om jag bara tänker på något annat, gör en miljon andra saker, så slipper jag känna. För det fungerar inte.
Det kommer tillbaka.
Alltid.
Så möt det som skrämmer.
Må skit ett tag,
Yoga!
Må bättre efter ett tag och var rädd om dig!
Ha en fin dag!
Kram
yogabilden är lånad från http://martamolinera.com/wp-content/uploads/2015/01/legs-up-the-wall-pose-viparita-karani1.jpg
Hej på dej igen,
Hur lång har din resa varit såhär långt, när kraschade du första gången?
Tycker du är klok och lever med dig själv på ett bra sätt, trots dina " begränsningar". Gillar lök- bilden btw 👍