Massage med Pang och en sista lunch på Last fisherman in!

I måndags kväll hittade vi en liten bit paradis mitt i allt Ao Nang. En lugn vacker strandpromenad bort från alla bilar och affärer. 
Vi drogs tillbaka dit idag för att njuta av en sista dag på stranden.
Jag har inte tagit någon massage på hela semestern. Koh Lanta var billigare Och det fanns hur många massörer i små hus vid stranden som  helst. 
Men i Ao Nang är det mest massagestudios, men! I den här mysiga delen av Ao Nang finns Thai Thai massage och Pang. 
Man ligger där och ser ut över stranden, det fläktar skönt och Pang blandade en avslappnande helkroppsmassage med  kokosolja med lite hårdare thaimassage i en timme för 300 baht. Då hon fick se mina fötter frågade hon om hon skulle tvätta dem. Så för 100 baht till gjorde hon mina hårda slitna fötter så fina som aldrig förr. Jag och en annan svensk kvinna låg och skrattade om vartatannat då det kittlades något hejdlöst ibland...
Efteråt ville jag knappt gå på mina fina babylena hälar... 
Vi åt lunch i något som jag tror kallas massagebyn på den mysiga strandpromenaden. 
Jag kommer sakna att lätt kunna kliva i mina flipflop och gå ut...




Eftermiddagen spenderades i poolen, och kvällen på en restaurang vid stranden 
Där de hade mycket speciella lappar på toaletten...

Efter det blev lite shopping för en del, världskrig för andra och en del gick helt enkelt hem. Det kan tära lite att umgås nära i 2 veckor, varje dag varje natt 
varje sekund! 
Sov gott 




Mindfulness

Jag blir nästan religiös. 
(Hur man nu definierar detta med religion..) 
I månader har jag kämpat med meditationer, andningstekniker och mindfulnessövnignar. 
Jag har yogat.
Qi-gongat.
Gått i terapi.
Lärt mig stresshantering på en miljon olika sätt. 
Gråtit.
Lärt mig hantera ångest, oro, tankar. 
Släppt det som tynger (efter att ha bearbetat det så klart..)
Sjungit mantran. 
Umgåtts med människor som fyller , inte dränerar.
 Och sen.
Sen åker jag Hit och inte en dag har jag behövt andats mig lugn.( jo en morgon då jag vaknade med oro över allt jag missat i skolan...) 
Inte en endaste annan dag har jag känt den där hemska ångesten .
Paniken inför framtiden. 
Jag går på stranden och sjunger Gayantri mantra tyst för mig själv, plockar de vackraste snäckorna, de finaste korallerna och njuter av hur enormt fina de är. 

Jag mediterar en stund på Longtailbåten, på väg, blundar, njuter av att bara vara, som om det vore det mest naturliga i världen. 
Som en naturlig del av alltet. 
Men så klart , jag har inga måsten. Vi har inga tider att passa . 
Ingenstans vi måste vara. 
Kanske skulle man stanna kvar här, i det varma exotiska, vänliga där man hälsar med ett leende. Där man bugar lite lätt med händerna ihop framför bröstet och ler medans man hälsar "Sawadeekaa".
Människor här är vänliga.
Leende. 
Lugna., 
Och det smittar. 
Jag blir likadan.
Älskar.


The here and now!

Får inte riktigt till samma flyt här som på Lanta med att skriva varje dag! När vi kommer hem på kvällarna är vi så trötta att vi stupar i säng... 
Hemresan närmar sig med små smygande steg. Det här är de absolut två längsta semesterveckor jag nånsin haft. Helt underbart långa. Känns som om tiden är evig och det är alldeles underbart. 

Vi har haft tur med sjukdomar, men en av oss har haft det tufft med utslag som det blivit bakterier i. Det började med ett litet munsår i mungipan ock slutade med utslag på haka, bröst och runt munnen . Jag kan ångra lite, fast jag vet att det inte hjälper, att vi inte sökte hjälpt redan nere på Lanta. Vi trodde länge att det var ett vanligt munsår, men det spred sig. Nu efter två dagar med stark antibiotika mår den så mycket bättre. En av oss hade en magsjuka en kväll, vi andra har lite utslag och myggbett som kliar, lite skärsår på fötterna av vassa koraller, men annars är vi alla ok.  
Älskar snäckor... 
Hur ska jag kunna välja vilka som får följa med mig hem??
☺️