Mitt nya jag, på väg tillbaks från utmattningssyndrom !
Det är sådan skillnad på hur jag fungerar den här sommaren jämfört med den förra året. Då orkade jag knappt tänka tanken på att umgås med fler än nödvändigt, nu tycker jag att det är supermysigt att vara och prata och umgås.
Jag håller på och skriver ett utkast att skicka in till en bok som Emma Holmgren, författaren till Våga vara rädd, ska ge ut. Tanken är att samla 20 personers berättelser om sin utmatttning. Vi är ca 45 stycken som anmält intresse , så det finns en chans att få komma med. Men risken är lika stor att min historia inte gör det. Men ibland är ju själva resan målet, det finns en mening med att sitta där vid datorn och låta fingrarna fara fram över tangenterna. Jag håller på och sammanfattar något som stundvis varit helt obegripligt och svårt att ta in. Och det känns så bra att jag nu kan se tillbaka på tiden som var som en bit av min historia. En del av mitt liv! Och det är den egentliga vinsten i mitt skrivande. Att skriva för att läka, så bra!
Min kusin från Skåne är på besök hos mina föräldrar. De kommer varje sommar för att besöka djurparken och bor då hos mina föräldrar. Förra sommaren orkade jag inte med att åka dit för att umgås. Men i år åkte vi dit. Lilleman var spänd hela dagen inför att träffa sina sysslingar längtade, och han kom så väl överens med dem att han sover över hos mormor och morfar inatt. Helt frivilligt. Min bror, M , L och lilla J är också där på besök så det är fullt hus! Mamma berättade att han gärna ville hjälpa till med att ta hand om sin lilla kusin också.
