Tölpar, fransmän och annat folk!

Vi var på väg över vägen vid Djurparken då mannen i bilen som precis passerat oss, la tid på att veva ner sin ruta, skrika åt oss att övergångsstället minsann "ligger där borta" samtidigt som han pekade med en ful gest. Jag kan inte annat än le åt såna saker, att folk liksom väljer att lägga energi på ilska. Lika fascinerad blir jag också varje gång jag möter en ilsken människa eftersom de verkar tro att det är helt ok att skrika vad sjutton de vill, bara de får ur sig det de vill ha sagt. Att man tror sig ha rätt att behandla andra så? Det är ett mysterium tycker jag. Hur som helst, en tölp, så kan man väl beskriva honom. På dopet och i Djurparken igår umgicks vi med min bror, hans flickvän, min fina lilla brorsdotter samt deras vänner från Frankrike. För min svägerska har den här helgen varit underbar då hon kunnat prata med människor på sitt eget språk hela helgen. De franska orden klingade genom Kolmårdskogarna, det är ett vackert språk. Hur som helst, jag kan bli lite lätt spänd i situationer då man inte talar samma språk, det är ibland svårt att höra vad en fransman / fransyska säger då de talar engelska, men det funkade ganska bra ändå. Det var så intressant att höra hur de hamnat här i Sverige, att mannen, M, vill bo i ett kallare land. Att de flyttade innan lilla A föddes, födde barn i ett främmande land och har planer på att bo här istället för vackra varma Frankrike och att de båda har fått jobb som forskare här. Vi lärde varandra lite ord, mest jag till dem, för de är verkligen taggade att lära sig svenska, jag lärde mig "mouche" och "gedd", vilket är fluga och geting, det sistnämnda var högaktuellt igår då det formligen vimlade av gedds i djurparken igår. De var båda superlugna människor, inte mycket verkade stressa upp dem, vilket märktes då jag fick äran att hålla deras tremånaders baby medan mamman åt. En geting landade då mellan hans ben och jag blev livrädd och skrek till, och försökte skydda babyn medan jag med andra handen försökte vifta bort getingen. Mamman såg lugnt på oss och berättade sedan att hon fått två getingstick på morgonen då de ätit frukost hemma hos mina föräldrar. När vi skulle skiljas åt på eftermiddagen ville jag säga hejdå ordentligt och krama om dem så där som jag gör. Det franska sättet är luftkyssar, en på varje kind, vilket jag förvånat insåg att jag glömt bort. Min svägerska och jag vi kramas bara nu för tiden. Kanske är luftkyssarna bara i början av en bekanstskap? Hur som helst, helgen har varit rik på upplevelser, jag är fylld av nya erfarenheter, nya bekantskaper och känslor. Som att få träffa människor från andra kulturer, bli fadder åt en brorsdotter, träffa min bror och svägerskas vänner. Vara barnvakt åt lilla J medan mamman och pappan åkte wildfire med lilleman och M. Hålla en fransk bebis, nästan krama om en skräckslagen 15årig pojke eftersom jag trodde att han var min brors barndomsvän, (han ser på pricken ut som sin pappa i den åldern, men jag hann stoppa mig, eftersom nånstans där inne insåg jag ju att 20 år senare kan han ju inte se likadan ut.)... Som aa fascineras av hur mina föräldrar alltid så självklart, öppnar sina dörrar för alla, ställer upp, gör, och hjälper till. Jag älskar dem så mycket! Hur underbart det är att se mina barn tillsammans en hel dag, hur de och M ställer upp, hjälper till på sin kusins/ fadderbarns dop, det är lycka! Jag är rik på erfarenheter, känslor och insikter, för det är jag tacksam! Nu blir det planering av resterande semestertid med färdigställande av altanen, ledighet och samvaro. Ha en fin dag!