Ett inlägg om allt och ingenting alls!

Jag har fyndat igen.
2 gamla slitna trälådor på Coop, de ska få pryda mitt lilla gröna sköna hörn.
Men inte idag. 
Idag vilar jag, pluggar, vilar och pluggar. Idag får lådan agera fotpall. 
Just idag förstår jag vad jag läser, det som står är lätt att begripa. Hur viktig läraren är för att skapa sammanhang, lagom utmaning och flow... Så självklart , men så svårt innan man är i det!
Jag är golfänka hela helgen och det är rätt skönt att få göra som man vill en hel helg. Utan att ta hänsyn till någon annan hela tiden. Kanske låter lite ego men jag känner så. Sen är ju så klart barnen hemma, men de är inte riktigt lika drivande i att saker ska ske hela tiden. Jag varvar ner och kopplar av, vilket jag hoppas att M gör också. Han har en hel helg med vänner, sin favorithobby,golf, god mat, öl & och sen lite poker. Vad mer kan man begära liksom? Jag njuter av att han njuter och det är en skön känsla! 
Idag har vi ingenting planerat, inget alls och det är en helt underbar känsla!!! Att få ta dagen som den kommer. Jag har ett omöjligt uppdrag som jag måste ta tag i, jag ska försöka hitta sommarskorna i röran i förrådet. Men inte just nu. Just nu bara är jag. 
Sååååå skönt att solen skiner!! 
Inte har man lust att vara inne idag...speciellt inte här inne.....
Nej. Det får bli sen.

Igår...
Igår var jag med min mamma i skogen. Vi gick och gick. Det är en sådan glädje att ha mamma så nära. Att kunna ses inom bara några minuter. Vi gick nästan en mil, vilket känns i kroppen idag. Jag känner mig totalt orkeslös och trööööötttttt.... Men jag lär mig sakta men säkert hur jag funkar nu för tiden. Jag börjar förstå hur viktig min terapeut kommer att vara i höst,med att hjälpa mig planera livet så att jag inte bränner ut mig igen. Att lära mig att leva i nuet är A och O för mig misstänker jag. Att ha fokus på det jag gör här och nu inte på det som kommer sen. Hon kan hjälpa mig att göra det konkret. 
Kanske kan jag även få lite hjälp av den här boken. Vet ni vilka de fyra främsta lyckofällorna är enligt författaren? Jo, att vi tror på fyra seglivade myter.
Myt 1."Lycka är det naturliga tillståndet för alla människor"
Myt 2. "Om jag inte är lycklig är det något fel på mig"
Myt 3. "För att få ett bättre liv måste vi göra oss av med alla negativa känslor "
Myt 4. "Man måste ha kontroll över sina tankar och känslor"...
Jag somnade med ett leende på läpparna igår och  ser fram emot att läsa vidare i boken! Snart!!! 
Jag ser också fram emot ett glas rött ikväll! Mat har vi inte bestämt än, men drycken är klar! 
😜
Att läsa SO har öppnat mina ögon för sååå mycket och just nu har jag snöat in på fornlämningar, spår av istid och stenar.... Det är så häftigt att de här tillverkats långt in i jordens inre för länge länge sen, och att de från början var flytande materia, mineraler som tillsammans bildar olika sorters berg...
Stennörd... Jag ska samla ett eget förråd av stenar till undervisningen i SO som jag ska ha i framtiden! Så kul!!! 
Dagens goda karma består av att utföra ett mirakel. Jag väljer att se på vår månatliga gåva till Unicef världsförälder som en del av att ge mirakel. Att ge av det man har för att andra ska få det bättre. När min inkomst blir högre, får vi se oss om efter fler mirakel att utföra. 
Det är helt sjukt egentligen att "vi" (tolka hur du vill) har ett sådant överflöd att vi kan äta oss proppfulla med Chips och skit varje helg om vi vill, medans vissa barn säljs som sexslavar. Vi har alla en historia bakom oss , vi som lyckats roffa åt oss, "suga ut" våra koloniserade områden ock sedan förvånat titta på dem med blickar av förundran över hur det kommer sig att de inte utvecklats som "vi". De får väl sköta sig själva? Usch. den mentaliteten får mig att må illa. Men jag går inte in mer på det nu. Utan kanske bara mer påminner om hur mycket vi har att vara tacksamma för. 
Det har varit oroligt i en stadsdel av stan. Ungdomar / barn som kastar sten på polis, brandmän och beter sig så att människor där inte vågar gå ut efter ett visst klockslag på kvällarna. 
Det är hemskt så klart, och Media gör vad de kan för att spä på och sprida budskapet av allt det hemska. 
Men så kommer en liten solstråle bland alla moln. Någon säger att det är inte alls farligt att vistas ute. Polisen försöker nå de ledande i gänget för att hjälpa dem in på bättre banor, försöker klippa bort "svansen" av alla de som "bara hänger på". 
Och, någon, någon tar reda på vad ungdomarna vill. Ha jobb. 
Så någon ger sig ut dit och pratar med dem. Erbjuder sig att hjälpa till att hitta jobb. Ber alla runt omkring om hjälp. Hjälp att hitta en meningsfull fritid till de här vilsna personerna. Och man blir så glad! 
Eller, iallafall jag blir det. Någon gör något, någon pratar inte bara. 
Så häftigt. Jag hoppas att företag hör av sig. Erbjuder jobb för att ge dem en meningsfull vardag, för det vet vi väl alla att utan mening och mål vandrar vi vilse, hamnar snett, utan stöd hemifrån ( eller med en annan form av stöd hemifrån) är det inte alltid lätt att hamna rätt. 
Det finns maskrosbarn. De klarar sig, men alla har inte den turen heller. Därför gör det mig lite ledsen då någon tycker att man inte ska "belöna" dessa "värstingar" med jobb, när det finns "bra" ungdomar som också står utan jobb. Jag ser det inte så.
Visst har vi alla ett val, välj rätt väg, men det kan ju vara lätt för mig att säga som vuxit upp i ett tryggt medelklasshem med tydliga krav och förväntningar ställda på mig. Med en trygg social ock ekonomisk grund att falla tillbaka på. Med föräldrar som stöttat mig,  lärt mig, låtit mig testa och lära mig av mig själv och funnits där då jag behövt dem. Med ett hem som satt klara tydliga gränser, och förväntat sig saker av mig. Jag kan ju stå här nu och säga att alla har ett val. Att vi "bra" medborgare ska ha större fördelar än de som inte sköter sig. Jag kan ju rynka på näsan åt dem missanpassade  och tänka att det minsann inte har med mig att göra. Det kan jag. 
Eller så kan jag välja att vara solidarisk och tänka att de här individerna kanske behöver lite positivt stöd. Ett jobb kan vara vägen ut ur det destruktiva liv de hamnat i. Visst, vi har alla ett val, och jag väljer att vara solidarisk, icke-dömande och att se möjligheter i det som går. 











Kommentera här: