Helgen som försvann i raketfart....
Helgen.
Nu ny vecka full av aktiviteter.
Maj är en väldigt späckad månad då förväntningar inför sommaren blandas med kvällsaktiviteter, avslut och utvecklingssamtal.
För många av oss med lite kognitiva svårigheter kan Maj månad upplevas som att bestiga ett högt berg. Känslan av att "det kommer aldrig ta slut" hotar att kväva en, och många kvällar däckar man redan innan sina barn.
Jag är tacksam att jag fått chansen att förstå hur jag egentligen funkar. Inte som superkvinnan Matilda som klarade allt, utan som mig, kvinnan som behöver ett trasmatterandigt liv numer.,
Jag har fått större förståelse för de som har behov av stöd i sin vardag mycket för att jag själv är en av dem. 
Många morgnar bearbetar jag mig själv och hittar små saker att hänga upp mig på för att få en bra dag trots allt. Vissa dagar är det bara att krypa ner under täcket och låta dagen vara.
Vissa dagar är jag glad att jag inte smet hem, att jag orkade, för det är sååå värt en "zombiedag" dagen efter en sån här underbar dag med familjen.
Att efter en heldag med Barnyogautbildning, få fira min fina svägerska på hennes födelsedag. Det är värt en Zombiedag. För det är så det är just nu. När batteriet nästan är tomt går det inte lika snabbt att ladda upp igen. Men!!!
Jag vet ju nu ATT det laddas upp igen och det är en skön trygg känsla!! 
"här ligger jag och spaar, i mitt paradis!"
"här ligger jag och spaar, i mitt paradis!"