Impulskontroll

God morgon världen.

Jag vaknar till strålande sol.
Blir lite sugen på att ge mig ut i skogen. Korpklint, gå och andas skogsluft. Landa i allt. Frågar lilleman om han vill hänga med och han svarar ja! Så mysigt!

Kanske minns han sist var där. Att det var rätt mysigt! Vi får se. Vissa impulser ska bromsas. Vissa är ok att följa. Det häller bara att lära sig vilka som är bra i det långa loppet och vilka som inte är det...

Jag är ingen hjärnforskare men så som jag förstått det hela så har mina impulser med dopamin att göra. Kroppens belöningssystem, jag får en bra idé, jag mår såååååå bra av att "go for it" och känner mig extremt nöjd med situationen. Många gånger blir det bra. Men inte alltid. Och det är de impulserna jag måste lära mig att hantera.
Att inte möta en av mina impulser är ungefär som att låta bli att röka om man är nikotinberoende. Låta bli att dricka om man är alkoholist. Låta bli mat om man är tröstätare osv osv ...
jag blir besviken ! Jag blir deppig.
På kort sikt...
Men i det långa loppet blir det bättre för mig!
Den här insikten är ganska stor. Ganska häftig och avgörande för resten av mitt liv!

Som det här.......
Så himla kul att ha ett akvarium! Lilleman har fått ett nytt intresse efter lego och Pokémonkort. Där och då kan jag bli så exalterad att jag bara vill plocka med mig akvariet hem utan att tänka mig för. Utan att planera. Men jag har lärt mig.
Dels är det bra att prata med pappan i huset först. Sen är det bra att låta lilleman längta, spara, planera och i sin tur lära honom att motstå spontana impulser...
träna träna träna !!

Medans jag låter impulsen plana ut, tänker efter lite grann, låter jag blicken vila på TVn där ett program om hus fyller rutan.
Funderar oxå lite på den stora impulsen som störtade in igår. Om totalt karriärbyte. Om att följa hjärtat. Om att göra det jag brinner för. Jag vill så gärna jobba, må bra och orka med mitt "eget" liv. Livet hemma. Mina barn. Jag vill inte ta slut under dagarna för att sova bort tiden med de som är viktigast av allt!! Men är det bara en impuls eller är det kanske min hjärna som talar mig till rätta? Som får mig att tänka på mig själv? Klurigt att veta. Men för säkerhets skull skrev jag en jobbansökan igår då andan låg på. Bara ifall att jag någon gång tar steget ut ur min "Comfort-zone" och gör något annat....

Så.
En dag med eftertänksamhet.
Men också en enorm tacksamhet för alla de som gör mitt liv så värdefullt!
Barnen, mannen, mamman, pappan, bror, svägerskan, brorsdottern, A & F som alltid kommer vara som mina extrabarn, vännerna och fastrarna, mostern och alla morbröderna, de som lämnat oss som satt spår i mitt liv för resten av evigheten och alla andra som på nåt sätt påverkat mig att bli den jag är idag. Till och med dem som gjort fel! Vi är alla människor. Vi är alla till för något. Vi har alla en betydelse på ett eller annat sätt. Det är min fasta övertygelse att Alla vi möter i livet kommer till oss av en orsak. Allt som händer händer av en orsak. Ha en fin dag!

Kommentera här: