Saker jag har med mig efter utmattning ock KBT-terapi
Vad gör det om jag är tidig?
I alla mina år i all min tid på jorden har jag varit ute i sista stund. Kanske på grund av oförstånd, kanske beroende på att jag väldigt ofta tycker att det jag gör i stunden är sååå viktigt och inte går att avsluta, kanske en gammal ovana eller kanske för att jag helt enkelt tycker att det är fruktansvärt obekvämt och stressande att inte göra någonting alls!
Jag mår ju så bra av mina flows, av mina stunder av stress eftersom under dem behöver jag inte tänka så värst mycket. Det sköter sig liksom av sig självt!
Men! För att klara av att vara tidig behöver man som mig strategier ...
3-2-1
En strategi som faktiskt funkar för mig är 3-2-1-metoden. (Den heter något annat men jag kallar den för det just nu för jag minns inte vad den heter.)
Men den går iallafall ut på att man först tyst iakttar 3 saker man ser , sen 3 saker man hör och sist 3 saker man känner.
Sen iakttar man 2 saker man ser, hör & känner. Och så till sist iakttar man bara snabbt en sak man ser , en man hör ock en man känner. Sen är man klar... funkar jättebra för mig då jag till exempel vill börja fipppla med saker när jag kör bil.. eller står i kö.
Att vara nöjd nån gång!!! Det är ok att inte alltid prestera på högvarv. Att inte alltid gå all in. Jag har en bra bit kvar, troligtvis kommer jag alltid få kämpa med att kunna känna mig nöjd nån gång ibland iallafall . Men nuförtiden är jag ju iallafall medveten om de höga krav jag ställer på mig själv, varje dag..
Vad är viktigt på riktigt?
När jag oroar mig/ stressar upp mig för saker i förväg / i onödan så går jag till slut upp i spinn och liksom famlar och tappar bort mig mitt i all oro. Vid dessa tillfällen måste jag påminna mig själv om vad som är viktigt på riktigt. Vad betyder en tenta egentligen? Är det så viktigt och oroligt med utvecklingssamtal på jobbet att jag måste stressa upp mig i förväg?
Vad är viktigt på riktigt?
Jo barnen, familjen, vännerna och jag.
Återhämtning
Det är ok att vissa dagar (de flesta tyvärr) innehåller någon form av stress.
Kroppen kan hantera lagom stress OM den får tid till återhämtning.
Kanske en stund i soffan när man kommer hem.
Kanske en promenad i skogen eller med en fin vän.
Kanske lite Yoga-Nidra som gör under för en trött hjärna.
Kanske något annat som känns lugnande för själen.
Våga bara vara!!
Kanske en självklarhet för vissa. Men jag har fått kämpa med mig själv ( och vissa andra) med det faktum att det är ok att få vara lat. Även fast trädgården är upp och ner. Även fast tentan ligger som ett stort grått tungt moln över mig. Även fast huset är stökigt, så är det ok att sätta sig eller lägga sig.... nu när jag skriver det så låter det ju inte klokt hur jag pushat mig själv alla dessa år... suck... men så har det varit och. är ibland fortfarande. Men jag tränar på.
Hitta "likasinnade"
Jag har sökt mycket kunskap på nätet.
När jag pratar om det märker jag att jag fått så ofantligt mycket kunskap under de här 3 åren. Kunskap om hur jag funkar, hur hjärnan funkar, hur stress påverkar oss. Hur farligt det är att ignorera signaler om att kroppen ock knoppen inte mår bra.
En stor del av min väg tillbaka till livet har bestått av att förstå sånt , och det har jag fått mycket hjälp ock stöd med av likasinnade på nätet eller vänner med stor förståelse och ork.
Att dela med andra är en stor del av läkningen. Att mitt i all förvirring och ensamhet som det ibland kan innebära att vara heltidsjukskriven, ha en grupp på nätet som förstår precis bara man skriver ett enda ord. Som kan stötta och komma med passande ord eftersom de själva varit där. Att få trösta någon som har ett bakslag, att kunna hjälpa den personen med egna erfarenheter har hjälpt mig att läka.
Att någon förstår.
Bara det.
Att någon förstår.
Det är guld värt.
