Första dan
Idag börjar M att jobba.
Det är inte första gången han börjar jobba innan mig så jag är mer eller mindre beredd på de känslor som kommer dyka upp under dagen.
Att vara ledig är svårt med min sorts adhd, när M är hemma är det på nåt sätt lättare.
Förr tänkte jag att det handlade om dåligt samvete, varför ska jag ta det lugnt när han ... , men nu tror jag att jag förstår, det är svårt att vara ledig i min adhd, så är det, har varit länge och kommer att fortsätta vara troligtvis. Skillnaden är nu att jag är mer medveten om det och kan på så sätt möta det på ett helt annat sätt.
Så idag är utmaningen att vila/semestra lagom, plocka lite lagom och umgås med barnen som jag har min sista lediga vecka med. (Sen vill kanske inte alla av dem umgås med mig, men bara känslan av att vi är hemma tillsammans är underbar ❤). Snart är det vardag igen och då ses man inte alls lika mycket ju.
Nu för tiden försöker jag möta mina tankar och oro med öppet sinne.
Det är lättare nu när jag vet vad de beror på. När jag slipper tänka att något "gått fel" där inne bland hjärnsynapserna.
När jag kan fokusera på att just det jag har ju adhd, jag kan känna / må/ leva osv osv, på det här sättet och det är så.
Om jag gör så här mår jag bra.
Om jag gör så här känns det mindre bra.
I kombination med allting annat så börjar jag dessutom lära mig (av mina misstag så klart) att INtE planera in två saker (mentala eller fysiska) under en kortare tidsperiod.
Igår, efter två dagar med:
lunch på stan,
kväll hos grannarna,
picknick och beachvolleyboll med efterföljande kväll med grillning hos mamma och pappa
och en 8 km lång rask förmiddagspromenad med bästa J,
syntes det till ock med på mig att jag var helt slut.
Nu kanske man inte i vanliga fall orkar med allt detta, men jag gjorde det förr.
Jag har alltid kört 100 och kommit undan med det.
Men efter hjärntröttheten och utmattningen som satte stopp för min framfart 2015 så måste jag tänka om och gärna tänka efter före...
Och det är ju en av svårigheter med min superkraft!!
Ha en fin dag
🙏🏼