Ping

Ping sa det när en ny polett ramlade ner alldeles nyss.

Jag kunde nästan höra den...

Vi var uppe,hade ätit sen frukost, vek lite tvätt, plockade lite allmänt och funderade på vad dagen skulle komma att innehålla. Vi har inget planerat! Inget bestämt! Och det är ju vadug tror att jag vill, att leva fritt ock obestämt, ledigt och lätt... men är det verkligen så?? Jag började tänka om lite idag. För helt plötsligt kom Lilleman och proklamerade att han och pappa skulle ha "pappa-son-ensamtid" tillsammans i stan. 

Kul! Tänkte jag. 
Så klart för det är viktigt att vårda sina relationer. 
Men helt plötligt står jag där med min alldeles egen egentid där jag kan välja vad jag vill att göra och det enda jag känner är inre stress.
Så galet! 
Jag lägger mig med boken som jag känner att jag måste läsa klart fast jag egentligen inte tycker om. 
Lägger mig i solen. 
Blundar.
 Njuter av solens enormt värmande strålar. 
Bara Jag! 
Me Myself and I.
Och en bok. 
Sol. 
Värme. 
Vad mer kan man begära? 
Helt galet, men nej.
Det känns så obekvämt inuti!! 
Jag pallar inte ligga kvar. 
Hämtar gräsklipparen. 
Rensar ogräs. 
Plockar undan och fixar i mitt lugna hörn. 
Samlar ihop återvinningen och åker med den. 
Pantar.
 Handlar mjölk och ägg.
Och Hårfärg! 
Känner mig nöjd, lugnare trots att huvet snurrar lite. Men ändå, 
Glad att jag tagit tag i det här med hårfärgningen. 
Samtidigt är mina tankar hos killarna i stan. 
Hos vännen i Danmark.  
Hos vännen som jobbar första dagen idag efter semestern. 
Hos de fina två i Hallmare. 
Hos familjen som packar ihop husvagnen för att åka vidare nere i Skåne. 
Hos vännen i arkö. 
Hos familjen nere i Sandviken. 
Hos grannarna. 
Hos dottern som snart flyttar hemifrån känns det som. 
Hos dottern som inte vill prata med sina efterblivna föräldrar som dessutom är helt dumma  i huvet. 

Tankar på hur livet kommer att bli efter. 

Efter utredning, efter ev. medicinering. 
Efter semestern. 
Efter sommaren. 
Sen tillbaka till boken en stund.

Jag suger verkligen på det här med att vara ledig. 
Ping.

Adhd med urladdat batteri

Vid djurparksbesök med mycket  folk ock för mycket ljud överallt känner jag mig så tacksam för Simply Noise- Appen. Den tillhandahåller brus för oss som behöver skärma av alla ljud utifrån, som i kön till linbanan t.ex. Jag vet inte vad det är men på nåt sätt så sjunker stressnivån av bruset som kommer genom hörlurarna.

Det finns tydligen möjlighet att få intyg att slippa stå i köer på nöjesfält när man har adhd. Först tänker jag att nej, varför skulle jag gå före i kö? Jag kan ju stå där som alla andra, men sen tänker jag, ja det kan jag, men jag gör det på bekostnad av min energi och mitt välmående. Jag behöver hörselskydd för att skärma av alla ljud och solglasögon för att stänga ute ljus ock intryck runt mig. Jag har själv hittat strategier för att få det att "funka" för stunden, men trots dem dräneras min energi och det är ju totalt onödigt om man nu inte behöver köra slut på sig själv i såna situationer. 
Just nu sitter jag vid sälarna och skriver, blickar ut över Bråviken och försöker andas lugnt. Försöker varva ner och ta in så lite intryck som möjligt. Men när jag väl börjat "klättra uppför" är det svårt att hejda. Det. Blir så mycket Svårt att varva ner, och att stänga ute alla intryck som finns. 
Det är kanske inte världens bästa ide att gå i djurparken en dag som denna, två dagar efter en dip med huvudvärk, illamående och enorm trötthet, men ibland är det svårt att tänka efter före...

Människor med adhd har lättare att krascha då och då. Vi anstränger oss kör på och går all in tills vi brakar. Det är inget konstigt snarare vanligt eftersom vi kan ha svårt med on / off  och att veta när man ska vila. Jag skulle behöva en mat- och sov-klocka 
a'la Skalman faktiskt. Som talar om när det är dags att sova/ vila, äta och så vidare. 

Det är en resa att hitta rätt. 
Att lära sig vad som funkar och inte och min har bara börjat, förhoppningsvis kan läkare, mediciner arbetsterapeuter, nära och förstående vänner samt Emma psykolog hjälpa mig att få vardagen att fungera bättre. Jag håller tummarna. 

När ett batteri laddas ur sätter man det på laddning. 
Detsamma kan man tänka när det gäller en människa., det är bara svårare att veta när det är dags att plugga i kontakten. 
 Kanske ska jag bara lära mig att ladda mig själv lika ofta som jag laddar min telefon. Göra det till en rutin. 
En vana. 
För ett hållbart liv.
I wish...

På resa genom Europa dag 5 -måndag

Så var det dags att fara vidare mot Kroatien. Alla 8 var resklara vid kvart över 9, mycket bra jobbat, utan någon större stress..😁

Ibland blir det lite segt att sitta still i bilen, då är det kul att kunna leka lite med appar som Snapchat t.ex..

Eller bara liksom vara. Se ut. Ta det lugnt...

Man får inte glömma att köpa vinjetter, både Österrike och Slovenien har dem. Man sätter den i vindrutan och slipper på så sätt bli stoppad av Sloveniens khakiklädda, vapenbärande poliser, man slipper också en bot på 150€. En läxa vi lärde oss ett annat år.

Gränsen in mot Kroatien bjöd på ännu mer kö... men om man körde "fel" som lillebror gjorde, gick det några timmar snabbare! 

Framme i Porec fikade vi lite, släppte ut lite spänningar och letade sedan boende. Vi blev rekommenderade ett hotellområde 1,5 km utanför Porec, och där fanns allt. 

Tre hotell med lika många poolområden. Promenadavstånd till vattnet och en rymlig "lägenhet" med sängkläder! 👍

En lite kul grej, eller jag vet inte, kanske inte så kul egentligen, snarare  mer sexistisk kanske, är att om vi beställer in ett glas vitt och en stor stark så serveras glasen så här. Även fast M beställer vinet och jag ölen! 

Jag kan inte dricka vitt vin pga mina erfarenheter i yngre år, så jag beställer i stort sett alltid öl... men det kanske är manligt? Eller....

Efter mat och öl var det skönt att bara spendera kvällen på stranden.

Eller strand, betongplattan menade jag. Stränder finns men det är enligt min erfarenhet av de ställen jag besökt i Kroatien, vanligare med gjutna betongplattor att lägga sig på.