Adhd med urladdat batteri

Vid djurparksbesök med mycket  folk ock för mycket ljud överallt känner jag mig så tacksam för Simply Noise- Appen. Den tillhandahåller brus för oss som behöver skärma av alla ljud utifrån, som i kön till linbanan t.ex. Jag vet inte vad det är men på nåt sätt så sjunker stressnivån av bruset som kommer genom hörlurarna.

Det finns tydligen möjlighet att få intyg att slippa stå i köer på nöjesfält när man har adhd. Först tänker jag att nej, varför skulle jag gå före i kö? Jag kan ju stå där som alla andra, men sen tänker jag, ja det kan jag, men jag gör det på bekostnad av min energi och mitt välmående. Jag behöver hörselskydd för att skärma av alla ljud och solglasögon för att stänga ute ljus ock intryck runt mig. Jag har själv hittat strategier för att få det att "funka" för stunden, men trots dem dräneras min energi och det är ju totalt onödigt om man nu inte behöver köra slut på sig själv i såna situationer. 
Just nu sitter jag vid sälarna och skriver, blickar ut över Bråviken och försöker andas lugnt. Försöker varva ner och ta in så lite intryck som möjligt. Men när jag väl börjat "klättra uppför" är det svårt att hejda. Det. Blir så mycket Svårt att varva ner, och att stänga ute alla intryck som finns. 
Det är kanske inte världens bästa ide att gå i djurparken en dag som denna, två dagar efter en dip med huvudvärk, illamående och enorm trötthet, men ibland är det svårt att tänka efter före...

Människor med adhd har lättare att krascha då och då. Vi anstränger oss kör på och går all in tills vi brakar. Det är inget konstigt snarare vanligt eftersom vi kan ha svårt med on / off  och att veta när man ska vila. Jag skulle behöva en mat- och sov-klocka 
a'la Skalman faktiskt. Som talar om när det är dags att sova/ vila, äta och så vidare. 

Det är en resa att hitta rätt. 
Att lära sig vad som funkar och inte och min har bara börjat, förhoppningsvis kan läkare, mediciner arbetsterapeuter, nära och förstående vänner samt Emma psykolog hjälpa mig att få vardagen att fungera bättre. Jag håller tummarna. 

När ett batteri laddas ur sätter man det på laddning. 
Detsamma kan man tänka när det gäller en människa., det är bara svårare att veta när det är dags att plugga i kontakten. 
 Kanske ska jag bara lära mig att ladda mig själv lika ofta som jag laddar min telefon. Göra det till en rutin. 
En vana. 
För ett hållbart liv.
I wish...

Kommentarer:

1 MelvinAnymn:

DREAM LIGHTS http://lights-crystal.com

Kommentera här: