semester med avkopplingssvårigheter

Semester. 

Ett ord jag inte riktigt förstår har jag förstått. 
Ett ord som fylls av dåligt samvete gentemot andra som jobbar ock sliter.
Ett ord som innebär en massa "ledig" tid man inte vet vad man ska göra med. 
Jag fyller den med aktiviteter, tandläkarbesök, frisören, jordgubbsplockning, städning, plockning och en massa annat.
Sen undrar jag varför mina barn inte kan ta det lugnt.🙄

Idag gick jag upp vid 8 ock plockade undan markstenar, en slang och grävde fram ett brunnslock innan frukost, vilket fick mig att må fruktansvärt bra över hur duktig jag varit. Jag formligen älskar att känna mig nyttig, arbetssam och duktig.... 

herregud.....

Men så kom en sån där känsla av ilska, trötthet och totalenergilöshet över mig där jag stod i full färd med att bygga om  tältkojan till Lilleman på balkongen 

, med bultande huvud efter att ha slagit i balkongräcket så att blixtar flög framför mina ögon och med en enorm trötthet efter flera nätters nattvak och dålig sömn på grund av dotter på Festival. 
Som om någon slagit mig i huvet sjönk jag ner under en filt i soffan ock fullkomligt andades ut. 
Djupt. 
En känsla av lugn, en sorts känsla av ödmjukhet inför min oförmåga att koppla av ock varva ner, blandad med en känsla av dåligt samvete över hur andra ska tänka kring att jag är så här lat. 
Jag har en del att träna vidare på. Än så länge har jag inte varit "ledig" en enda dag på semestern men det kommer. 

Trasmatta

Det är en rätt fantastisk sak det här med energi.

Ibland finns den, ibland inte.
Ibland funkar det, ibland inte.
Och så verkar livet rulla på.

Jag försöker tänka trasmatteliv, randigt liv. Att varva vila med arbete, blanda vila med mentalt utmattande moment och sakta lära sig hur mycket man klarar av. 


Alltet och ingentinget

I min värld finns allt eller inget, aldrig lite av varje. jag är lite nyfiken på hur det skulle kännas att varva allt ock inget.

M brukar säga att jag är svart eller vit, finns inget däremellan, jag har ingen gråzon. 
Det är min utmaning i livet, att försöka vara mitt i mellan, i alla fall ibland. 
(Medveten om det med!)
Jag är På eller Av. Balansen där i mellan är svår, så svår. Har jag påbörjat något (som motiverar mig eller triggar mig) så kör jag på tills det är över utan att reflektera över att jag kanske tar i för mycket och kommer ta slut av det jag håller på med. 
Är det däremot något som inte är så viktigt för mig, ja då kan det bli liggande i flera år...

Som laga-högen till exempel. 

Barnen har för länge sen vuxit ur plaggen som legat i laga-högen i tvätt stugan och väntat på att få bli hela igen.
Men nu är den (nästan) klar.
Jag har tagit tag i den.

Så nu kan jag sova i favvo-byxorna igen.... 


Som jag gjorde i natt, på balkongen, på en 80 madrass ihop med Lilleman under en uppspänd tältduk....

Jag har sovit så fruktansvärt obekvämt att det idag känns som om jag blivit överkörd av en ångvält..
Kallt, trångt ock panikäckelkänslan som uppstår i en trång sovsäck som vrider sig runt ben ock kropp! 

Men idag är en ny dag. Inatt ska jag sova i min säng, bre ut mig ordentligt och sträcka ut benen, det är galet så ont det kan göra när man sover med benen ihopknöglade. 

Ibland blir blogg-inlägg så här lite orediga ock osammanhängande, jag ber om ursäkt för det i förväg, jag vill så gärna skriva men Hjärnkontoret har halvt tagit semester. 

Sen är mina tankar också hos en nära kär som sovit på sjukhus inatt för att kolla upp att allt är ok med kroppen. Det är svårt att fokusera på saker när någon viktig inte mår riktigt bra, allt annat känns oviktigt då på nåt sätt. 
Så idag är målet att få lite vettigt gjort, att umgås med Mina fina och att hoppas att min nära får komma hem. 
❤❤❤