NU

Just nu, precis just nu när jag tillbringat en dag på jobbet med mycket saker att hantera och ta intryck av, varit två timmar på BUP med föräldragruppen ock nu landar i soffan i väntrummet på mottagningen där mitt mående ska granskas och utvärderas, så känner jag mig helt lost långt där uppe i det blå. 

Jag har noll koll på läget och inte en aning om vad jag ska säga. 
huvudet bultar av trötthet men också av smällen jag fick efter att bokstavligen ha gått in i väggen igår.
Eller glasdörren om jag ska vara helt korrekt. rakt in i dörren på jobbet så att skinnet på näsan sprack. 
Jag är lika blå på näsan nu som jag känner mig uppe i det blå. 
Jag vet inte, kanske är det redan för sent att hejda. Kanske kan jag dra i nödbromsen och få hejd så att livet kan dra igång igen? Jag vet lnte. 

Det är jobbigt att inte veta. Skitjobbigt. 

Ena delen av mig vill krypa ner i en skön säng och stänga av tiden en stund. Den andra delen vill upp på barrikaderna och slåss vidare. 
Det vore så mycket enklare om man bara kunde bestämma sig för hur man egentligen mår. 

jag behöver stanna upp, så långt är jag med. Återhämtning finns inte på kartan så att säga. Jag har ett heltidsjobb på jobbet ock ett hemma. Precis som alla andra. Men just nu är det ingenstans att landa nånstans. Jag irrar runt och gör fel hela tiden. Är en pissig pedagog , mamma fru ock mig. Jag kan inte tänka, känner mig helt loj och har svårt att känna glädje inför något. En hemsk känsla. 




Så 

Så imorrn ska jag kontakta någon för att diskutera vidare för en hållbar framtid. Gillar inte det. Vill vara som jag brukar och må som alla andra 🙏🏼

Kommentera här: