Tom i huvet
Man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig nu.
Men så är inte fallet alls.
Jag plöjer saker framför mig och lämnar drivor av ouppklarade saker bakom mig i släpet av olust.
Jag jobbar på, kör på och har såååå svårt att se konsekvenserna av mitt beteeende och att det dränerar.
Jag röjer undan.
Stökar till.
Röjer undan
Stökar till
Om ock om igen....
Iallafall nu i stunder som dessa.
Då hjärnan sakta börjat signalera att den inte vill mer.
Jag vill så gärna ha en hjärna som fungerar som förr men har svårt att inse att den inte gör det och då hamnar jag i hjärndimma.
Jag har tappat fokus, mina kognitiva förmågor är så reducerade att jag ibland gömmer hur man kör bil till och med..
Och ändå kör jag på.
Ändå tänker jag att jag måste lite Till ock lite mer. Som om det inte är någon fara.
Lägger mer börda på mig själv och undrar sen när kvällen kommer varför jag är helt slut och varför huvudet bultar...
Nej nu får det bli skärpning i vad jag förväntar mig av mig själv och en gång för alla inse att jag inte måste ...
Jag har tappat fokus.
Inte bara på livet i stort utan på vad som egentligen är viltigt.
Hälsan först .
Hur man nu gör det.