När man varit ”för mycket för länge” utan en tanke på rätt återhämtning, dimmar hjärnan lätt igen.
Inre stress ock oro som inte möts på rätt sätt förvandlas till dimma som i värsta fall leder tillbaka till utmattning.
Jag som trodde att allt skulle bli bra nu när jag fått rätt medicin för att handskas med min adhd. Jag som kände att nu har jag läget under kontroll!
Nu kör vi!
Så fel man kan ha.
Så lätt det är att hamna där igen.
Så dumt.
Så onödigt.
Så sorgligt.
Egentligen är det inte så konstigt för jag har ju inte skaffat mig några hållbara verktyg för att hantera stress ock orostankar.
Jag lär mig att hantera min adhd men jag har fortfarande inte koll på det som bränner ut. Det som stressar sönder.
Jag vet ju att det är lättare för mig att bli utbränd, jag vet vad jag bör tänka på för att inte bli det
Men mitt i allt så har jag fortfarande inte förmågan att hantera allt som dyker upp.
Jag kan inte schemalägga återhämtning, hur mycket jag än försöker.
Jag kan inte tänka ett steg längre, iallafall inte när allt dragit igång igen. Då är det som att man är på autobahn igen.
Full fart framåt.
Full fart iväg go go go go !
Men, kanske kan jag tänka rationellt igen om ett par dagar, för det är min tro att det just nu räcker med ett par dagar i stillhet för att hitta tillbaka till mig själv.
Jag kommer ge mig själv ett stopp för ärligt talat är jag just nu så rädd för var jag är på väg att jag inte ens kan tänka klart.
Jag ser mina kära men jag tar inte in vad de säger.
Jag hör att de pratar men jag har sekunden efter glömt vad de sagt.
Jag håller ihop under dagarna på jobbet, vill så gärna klara mitt uppdrag där med bravur, sen däckar jag med migrän på kvällarna.
Och så vill jag inte leva.
I fredags hade jag så ont i huvudet och kände mig så förvirrad att mamma fick hjälpa mig att hämta Lilleman. Tack ock lov för att jag har så många fina kloka stöttande människor i mitt liv....
Kloka människor som förstår och sätter ord på saker som jag just nu har svårt att ens tänka ut. Det är som om man förlorar massor av kognitiva förmågor när hjärnan blir trött. Den liksom går på överlevnadsmode hela tiden.
Idag har jag varit hemma och försökt läka ut min ihärdiga huvudvärk ock vila min uppjagade hjärna. Det har gått så där.
Men det var skönt att få stanna upp i tystnad en stund. Att få andas fritt. Att få vara i fred. Ensam. Lugn . Skönt
Imorgon är en ny dag .
