Höstlov!

Så var det äntligen här. 

Årets höstlov!
Ett väl behövligt lov mitt i allt, vi är alla trötta ock utsjasade så ett par dagar utan tider att passa blir bra nu. 

Vi ska skriva en planering precis som vi alltid gör, för att hålla strukturen, bara det att nu blir det utan annan inblandning än  våra egna önskemål! 

Ja förutom tisdag då, för då är det mammografi för mig, men alla andra dagar! 

Helt fel skulle det ju inte ha varit att få resa iväg och helt koppla bort, men nu är det hemma  plan som gäller. 


Hemma där vi ev, kommer få tillbringa ett par timmar med att tömma ock organisera om allt som just nu är inne i tvättstugan. 

Vi har snickare i huset då och då som dammat ner hela undervåningen med sitt kladdiga gipsskive-puder. Men det är det värt för att få ett fint och torrt badrum. 
Och som sagt även tvättstugan som måste rivas och saneras. 

Jag är såååå tacksam över att inte behöva höra ljudet av när de billade i betongen för att göra plats för ny golvvbrunn.... Det är ren tortyr, ljudet fortplantar sig i väggar och golv och gör den mest sansade personen till ett nervvrak.... 

Innan väggarna revs...

Sjuksyster Gert rekommenderade mig att fortsätta äta dubbel dos hela lovet, för att få in en känsla, för att veta hur jag mår, men jag kommer inte följa hans råd. Jag vill testa att äta liten dos när jag är ledig åtminstone halva lovet. 

Jag vet inte om det är att jag stressat mycket sista tiden, är på väg att bli sjuk eller om det är att jag äter dubbel dos, jag känner mig lite underlig. 
Jag är varm, har huvudvärk och känner mig nedsatt. 
Lilleman spenderade hela kvällen igår stilla i soffan vilket han aldrig gör. 
Feber och illamående med en kräkning fick bli första kvällen på lovet för honom. 
Så helt osannolikt är det ju inte att jag med går med en bacill i kroppen som inte vill bryta ut men heller itne lämna mig ifred. 

Jag brukar sällan bli sjuk, däremot kan jag gå och känna mig olustig då och då. 

Jag skulle nog tycka att det var bättre att få hög feber ett par dagar än två veckor med omående. Men mitt immunförsvar är väl lika segt och envist som mitt psyke. 
Så bara att gilla läget! 🙏🏼

Energibarn

En ganska bra sak jag lärt mig på vägen är att allt jag upplever kan ta energi. Möten eller samtal med människor jag älskar kan ge så ofantligt mycket men samtidigt dränera mig på energi.

Skumt värre men viktigt att komma ihåg i pusslet av att skapa ett hållbart liv 🙏🏼

jag har bara inte förstått det förut. 


Idag är en sån dag.

Jag har pratat med och träffat 3 personer som alla på sitt sätt är en viktig del av mitt liv. Som alla på sitt sätt ger så mycket, men ändå, idag blev jag jätte trött i huvudet av alla möten. 
Kanske beror det mycket på att jag startade dagen med ett besök på BUP? 

Det är alltid skönt att träffa personer på BUP som kan bekräfta att det vi lär oss ock tänker är bra. Som kan stötta oss i allt vi upplever och även föra vår mission vidare till pedagoger som fortfarande tror att NP-diagnoser står för att man är lat ock har ovilja att anstränga sig. 
Pedagoger som vill veta hur man får ut en elev ur klassrummet istället för att lägga fokus på allt som funkar och bygga därifrån för att få eleven att stanna i klassrummet. 

Tänk , så finns det som tur är lärare som R, den lille filosofens bästa, som på alla sätt anpassar för att förebygga utan att någon bett om det. Som frågar, tar reda på , hjälper , stöttar utan att eleven har en diagnos.

Tänk att det finns så många bra vuxna ändå kring  våra barn i skolan som vill barnens bästa. Ni är guld värda. 

Och bästa Charlotta som med sin villkorslösa kärlek till mig får mig att 
känna mig så trygg! 
Och fina C! Bilden du skickade ger mig glädje mitt i allt! Jag vet att vi inte setts på länge men med den bilden på näthinnan känns du nära och är med mig hela tiden ändå !! 


Nu avslutar jag lunch stunden i bilen🙏🏼 och beger mig till sjuksköterskan Gert för utvärdering ! 

Puss 
A

En ledig dag ❤️

Tusen tankar, precis som vanligt. 

Skillnaden är att nu kan jag liksom plocka om dom i huvudet och ha koll på dem. De är där jag placerar dem så att säga....
En ganska häftig känsla faktiskt. 

Det ger en form av lugn , jag slipper springa runt hela dagarna utan att stressa ihjäl mig över att inte kunna tänka tanken färdigt och klart. 

Wow. 
Men så äter jag ju också en narkotikaklassad medicin 😱. 
Jaja. 
Jag känner att jag är redo att börja testa olika nivåer av den. jag har landat i den lägre dosen, jag vet hur  den känns, jag har vågat prova dubbel dos igen utan tryck över bröstet, snarare en klar förbättring i fokus, koncentration ock uthållighet. 
Jag ska nästa vecka på lovet hemma, prova att vara utan helt. 
Jag är redo. 

Idag har jag tagit ”ledigt”.,

Det stör mig lite att tanken på att inte åka till jobbet är jobbig.... 
jag ska först till BUP och träffa en kurator inför en ev. kontakt med lärare som inte greppar vad arbetet tillsammans med en elev med adhd kan innebära. 
Sen har jag ett hål på ett par timmar, som jag klokt nog valt att lnte lägga på jobbet.. utan ska tillbringa en del av med en vän jag saknar och inte sett på länge. 

Skriv inläggstext 

Sen är det dags att utvärdera min medicinering med sjulsköterskan G och sedan avsluta dagen med ett pass arbetsterapi. 

Jag fick frågan av vikariefixaren igår om jag verkligen var tvungen att vara ledig, det är sååå tunt med vikarier just nu. Det dåliga samvetet slog till men min underbart stöttande kollega sa nej! Trots att hon är trött och att frånvaron kan påverka henne så sätter hon mitt mående först. 
Hon är så bra för mig... 
så idag är jag ”ledig” och det ska bli bra tänker jag ❤️🙏🏼❤️