Migrän

Migrän, detta underbart enkla ord att gömma sig bakom när kroppen ock knoppen bara brakat.  När bakslaget är ett faktum och allt man vill är att bädda ner sig i bomull ock stänga av hela världen. 

Bara bort. 

Att säga att man har migrän gör att människor förstår. 

Människor vet vad som händer med en person som har migrän. 
Människor vet inte vad som händer inom en fd utmattad person när allt bara brakar. 
Som så många gånger förr har jag svårt att sätta ord på den mentala istid som sprider sig i mig. Som så många gånger förr är det svårt att förklara hur kroppen liksom slutar lyda. Hur mycket man än vill så finns ingen geist, ingen ork ingen vilja. Allt liksom stannar upp tillsammans med en känsla av vanmakt huvudvärk och illamående. 

Som så många gånger förr försöker jag förstå vad som lett fram till kraschen den här gången. Som så många gånger förr beror det på lite för mycket, lite för länge utan rätt mängd återhämtning. 

Lite för lite hörselskydd, lite för lite nattsömn, lite för lite själsligt lugn. Lite för mycket av allt annat som dränerar energi. Som irritation konflikt ock stress....
Så klokt insett av mig nu i efterhand. 
Så dåligt hanterat av mig i dåtid. 

Men kärleken från kvällen hos lillebror och hans familj läker mig. 

Kramarna från mina föräldrar idag helar mig. Känslan av en familj som trots svårigheter konflikter och diagnoser, finns där, läker. 
Sakta men säkert landar jag tillbaka till mig själv nånstans bakom all den där hjärndimman ock huvudvärken. Nånstans bakom smärtan i öronen vid höga ljud, nånstans bakom mina ljusskygga ögon och bakom känslan av uppgivenhet vid minsta konflikt så finns lugnet som jag jobbat så mycket med att få. Nånstans där inne finns det. Det är bara så förbannat svårt att få tag i dagar som dessa. 

Kommentera här: