En dag av tacksamhet

Dagar som dessa vill jag ha mer av.

Trots att jag inte varit väldens bästa pedagog idag så känner jag att dagen ändå varit bra, Good enough, jag har ansträngt mig massor men ibland är "gitarren ostämd" ock man måste bara gilla läget. 

Trots att jag trodde att jag glömt nycklarna till yogastudion hemma och fick panikstressa hem efter jobbet för att hinna tillbaks till studion innan halv 5 så blev Barnyogan magisk. Att se 15 barn mellan 8 ock 12 bädda ner sig bland bolster, filtar ock kuddar är så himla härligt! Att få gå runt i en tyst mörk sal och ge Savasana-massage, att verkligen se och känna att det jag ger, ger något till dem! Guld värt.
Jag lär mig att hantera stress på ett helt annat sätt när den dyker upp. Jag ser den, känner den men väljer att inte låta den få grepp om mig, oftast i alla fall. Men man kan ju inte vara på topp jämt och det är ok att inte klara allting jämt . Det har jag faktiskt förstått nu. 
Jag tror mycket av min tacksamhet idag också beror på att nya bitar faller på plats varje dag , saker och ting börjar landa i både nytt och gammalt. Det är som om jag liksom fötts på nytt och gör allt för första gången. 
 jag känner också att jag får ut så mycket av att prata om ock ventilera saker med fina vänner som förstår. 
Sen kom det ju också ett rekommenderat brev på posten idag som jag fick åka iväg till Ica för att hämta ut. Det var min lärarexamen från Universitet som äntligen kom! Jag har nu bevis på att jag är behörig lärare ock kan nu söka lärarlegitimation ! 
Jag försöker ta in hur mycket jobb jag lagt ner på den här examen egentligen ocj skulle vilja tacka alla som på nåt sätt Hjälpt mig på vägen 🙏🏼när jag börjar blicka bakåt inser jag hur länge jag egentligen hållt på. Hur många tillfällen jag lärt, mött, nött, våndats, läst, diskuterat, reflekterat och upprepat saker om och om igen. Hur mycket jag växt sen jag bestämde mig för att söka utbildningen. Både som student men också som människa. 

Så nu är jag lärare på riktigt. 

Liksom. 
Vad gör man då? 
Var tar man vägen sen?
Vad gör man när man är klar!?

Kanske landar ett tag och känner efter.  För man kan ju inte veta innan hur det känns sen! Vi får se. 
En dag i taget och Good Enough for now. Är mina mantra för dagen. 
Och just det. Minding my own buisness så klart... sparar enormt men är så utmanande... 
(Känner att jag går igång nu så jag lägger ner nu...) 
Ha en god natt. ❤🙏🏼❤

Känslan

Känslan av att ha en hjärna som fungerar är så himla befriande och underbart att jag blir alldeles salig! 


Jag klarar saker som jag inte kunnat på flera år! Nu har jag suttit med J och läst Psykiatri en stund vid köksbordet. Vi har analyserat fem förklaringsmodeller för psykisk ohälsa och jag har både förstått och kunnat förklara för henne vad som står i dokumenten. Det är en häftig känsla. 

Jag har mer och mer kontroll över mig själv mitt tänkande och mitt handlande. 
Alla år som jag mått skit och känt mig maktlös i mitt eget liv börjar sakta vända och bli till något nytt.
Sen kan det ju så klart också hänga ihop med att jag spenderat tre lugna dagar hemma med sjukt barn. Det ger mig lugn i hjärnan ock skapar tid till eftertanke. 

Jag har mer ock mer börjat fundera på det här med "rätt" miljö i livet. Hur mycket ska man stå ut/ hur mycket ska man anpassa sig? Kanske måste man någon gång inse att miljön man dagligen vistas i aldrig kommer att passa. Kanske måste man då inse att man behöver hitta en ny miljö att få känna sig fullkomlig och lugn i. 

Skitufft. Asstort men tanken har väckts till liv och växer dag för dag. 
Kanske kommer jag snart att vara så stark att jag faktiskt tar mig ur det som jag innerst inne vet inte längre är bra för mig? 
Kanske.
För jag börjar att inse att all KBT i världen inte är tillräcklig om man hela tiden utsätter sig för samma skadliga miljö. För samma saker som aldrig fungerar som de ska. 
Tanken är väckt. 
Jag samlar sakta med säkert modet att ta mig ur. 
Men allting har sin tid och förändringar ska ta tid. Man ska inte förhasta sig. 
Jag har lärt mig det! 
Nu är det lördag och snart har ännu en pusselbit ramlat på plats.
Snart är jag ännu ett steg närmare det som ska bli. 
Ha en fin dag ❤🙏🏼❤

freeeee


Hittade ett gammalt opublicerat blogginlägg i arkiven (har 29 stycken😂vem blir förvånad😀✨) tyckte att det passar in även idag, ett år senare så....

Idag är det fredag. 

Vab-dag 3, en dag då både jag och Lileman är rätt trötta på att bara vara hemma. 
Men skam den som ger sig...
Eller. 
(Skam den som aldrig ger sig).
Eller. 
Hur ska man tänka egentligen! 
Läste ett tänkvärt inlägg på fejan nyss om det här med att skuldbelägga sig själv för saker som har med miljön kring oss att göra egentligen....

http://www.gunnelryner.se/2017/09/21/rätt-miljö-är-viktigare-än-viljestyrka-37491181

Vi utmattade/  fd utmattade är ju så duktiga. Vi vill så mycket och måste dra ner på vår vilja att prestera. 
Vi känsliga måste sluta vara så känsliga. 
Vi med adhd måste sluta följa våra impulser. 
Så är det bara. 
Men som Gunnel skriver i sitt inlägg, vilken betydelse har miljön? Hur ska man se på set faktum att det finns icke-fungerande miljöer omkring en? 

Jag skulle behöva mer fungerande tillåtande miljöer som stöttar istället för skuldbelägger. Ska jag med alla mina issues söka jobb som arkiverare för att inte utsätta mig för något ? Ja kanske. 

Eller ska man börja att på allvar ta en titt på miljöerna många av oss vistas i varje dag?
Är det en tillfällighet att barn medicineras mot depressioner? Är det något att tänka på detta att var 10e gymnasieelev inte vill leva längre? 
Elller är det också "sitt eget fel?"
Ja jag vet inte. 
Det känns som om vi skulle kunna göra en hel del med våra miljöer för att få livet till en mer fin plats att vistas på för alla. 

(null)