freeeee
Hittade ett gammalt opublicerat blogginlägg i arkiven (har 29 stycken😂vem blir förvånad😀✨) tyckte att det passar in även idag, ett år senare så....
Idag är det fredag.
Vab-dag 3, en dag då både jag och Lileman är rätt trötta på att bara vara hemma.
Men skam den som ger sig...
Eller.
(Skam den som aldrig ger sig).
Eller.
Hur ska man tänka egentligen!
Läste ett tänkvärt inlägg på fejan nyss om det här med att skuldbelägga sig själv för saker som har med miljön kring oss att göra egentligen....
http://www.gunnelryner.se/2017/09/21/rätt-miljö-är-viktigare-än-viljestyrka-37491181
Vi utmattade/ fd utmattade är ju så duktiga. Vi vill så mycket och måste dra ner på vår vilja att prestera.
Vi känsliga måste sluta vara så känsliga.
Vi med adhd måste sluta följa våra impulser.
Så är det bara.
Men som Gunnel skriver i sitt inlägg, vilken betydelse har miljön? Hur ska man se på set faktum att det finns icke-fungerande miljöer omkring en?
Jag skulle behöva mer fungerande tillåtande miljöer som stöttar istället för skuldbelägger. Ska jag med alla mina issues söka jobb som arkiverare för att inte utsätta mig för något ? Ja kanske.
Eller ska man börja att på allvar ta en titt på miljöerna många av oss vistas i varje dag?
Är det en tillfällighet att barn medicineras mot depressioner? Är det något att tänka på detta att var 10e gymnasieelev inte vill leva längre?
Elller är det också "sitt eget fel?"
Ja jag vet inte.
Det känns som om vi skulle kunna göra en hel del med våra miljöer för att få livet till en mer fin plats att vistas på för alla.
