Känslan
Känslan av att ha en hjärna som fungerar är så himla befriande och underbart att jag blir alldeles salig!
Jag klarar saker som jag inte kunnat på flera år! Nu har jag suttit med J och läst Psykiatri en stund vid köksbordet. Vi har analyserat fem förklaringsmodeller för psykisk ohälsa och jag har både förstått och kunnat förklara för henne vad som står i dokumenten. Det är en häftig känsla.
Jag har mer och mer kontroll över mig själv mitt tänkande och mitt handlande.
Alla år som jag mått skit och känt mig maktlös i mitt eget liv börjar sakta vända och bli till något nytt.
Sen kan det ju så klart också hänga ihop med att jag spenderat tre lugna dagar hemma med sjukt barn. Det ger mig lugn i hjärnan ock skapar tid till eftertanke.
Jag har mer ock mer börjat fundera på det här med "rätt" miljö i livet. Hur mycket ska man stå ut/ hur mycket ska man anpassa sig? Kanske måste man någon gång inse att miljön man dagligen vistas i aldrig kommer att passa. Kanske måste man då inse att man behöver hitta en ny miljö att få känna sig fullkomlig och lugn i.
Skitufft. Asstort men tanken har väckts till liv och växer dag för dag.
Kanske kommer jag snart att vara så stark att jag faktiskt tar mig ur det som jag innerst inne vet inte längre är bra för mig?
Kanske.
För jag börjar att inse att all KBT i världen inte är tillräcklig om man hela tiden utsätter sig för samma skadliga miljö. För samma saker som aldrig fungerar som de ska.
Tanken är väckt.
Jag samlar sakta med säkert modet att ta mig ur.
Men allting har sin tid och förändringar ska ta tid. Man ska inte förhasta sig.
Jag har lärt mig det!
Nu är det lördag och snart har ännu en pusselbit ramlat på plats.
Snart är jag ännu ett steg närmare det som ska bli.
Ha en fin dag ❤🙏🏼❤
❤️