Prana-festival i Göteborg

Så är vi på väg hem från Pranafestivalen som varit i helgen i Göteborg.

Jag är trött i både kropp och knopp och försöker landa i alla intryck som helgen gett. Alla kloka ord som sagts, alla upplevelser, alla stunder. Allt liksom blandas samman bakom mitt pannben och jag försöker att andas lugnt och sansat för att minnas det som är värt att minnas och radera det som inte är lika viktigt.
 Just nu känns det som extra viktigt att låta mig själv få vara, låta mig själv få ta tid. Den senaste veckan innan festivalen har flera varningsklockor nämligen börjat ringa i mig. Kroppsliga tecken på att hjärnan börjat skydda sig mot någon form av inre mental stress. Huvudvärk. Glömska. Illamående och yrsel. 
Allt på en gång kan man tycka men signalerna har funnits där ett tag, faktiskt. Jag vet att jag skrivit om det här helt nyligen så blir det för tjatigt så kan du sluta läsa nu. Jag skriver för min egen skull, jag skriver för att läka, för att förstå, för att landa. Och då blir det upprepningar och tjat om och om igen ibland om samma saker ibland om ingenting alls. ❤

En sak som jag redan landat i, som redan börjat märkas är att jag av någon anledning är ledsen. Flera av yogapassen har tårar trängt fram i ögonvrån och jag har gömt mig under tröjan i Savasana. Inte velat visa trots alla kloka Yogisar omkring mig som gång på gång pratat om hur viktigt det är att visa känslor. Att stå för den man är, det man känner. Inte gömma sig bakom ett skal. Men hur enkelt är det? Supersvårt tycker jag som av någon anledning fastnat i rollen som den "evigt leende tokfian som fixar allt", men helgen har gett mig en del nya redskap att använda på vägen mot att bli ett med mitt inre. Att låta alla känslor få finnas, få ta plats. Att utöva yoga och att meditera är viktigt om jag vill må bra. Jag tror verkligen det. Men jag måste ha disciplin och planera in det i livet. I vardagen. 


 

Sista passet igår bestod av meditationer ock information om hur man kan jobba med sig själv för att må bra. Pål Dobrin föreläste om hjärtats förmågor och om hur vi kan påverka vår förmåga att välja hur vi ska reagera på saker som sker, genom att meditera och yoga. Hur vi kan träna hjärnan till att hinna välja någon av hjärtats förmågor istället för att gå igång och bli arg på helt onödiga saker. 

Han sa att när man blivit arg så är man inte vid sina sinnens fulla bruk. Jag har varit väldigt arg ett tag. Arg på orättvisor, okompetens, lättja ock annat smått och gott som jag av någon anledning valt att ta illa upp för. Jag har nu när jag är lite lugnare i sinnet, egentligen ingen anledning att bli arg. Alla gör så gott de kan, och de som inte kan, ja de kan väl helt enkelt inte och då hjälper det ju inte att jag går där och blir arg. Jag blir dessutom arg på saker jag inte har med att göra, hela tiden, jag har med dem att göra ibland och jag anstränger mig till 97% då det verkligen gäller, och antagligen förväntar jag mig detsamma av folk runt mig som kanske inte alls tänkt lägga ner samma möda. Så varför är jag arg? Varför väljer jag att gå igång? 
Troligtvis för att jag valt att inte lägga tid på tillräckligt med lugn och ro för mig själv den senaste tiden. Kanske för att jag tagit emot stress utan att tänka mig för. Kanske är det rent kemiskt då amagdyla och andra delar av hjärnan skyddar sig mot adrenalindlödet som uppstår av stressen jag väljer att utsätta mig för. Jag vet ju exakt när det här drog igång och jag vet att jag blir arg när jag är i affekt. jag tränar fortfarande på att inte hamna där. I affekt. Jag tränar på att låta saker vara.... mer bilder från festivalen kommer i senare inlägg för nu vill jag sova! 
Kram och puss och all kärlek till er alla❤🙏🏼❤

Kommentarer:

1 Iris :

Kommentera här: