Gooooooooood morgon

(null)
När J har praktik och börjar kl 7 inne i stan får hon gå upp i ottan. Idag ville hon ha sällskap vid frukosten så nu har jag ätit frukost och druckit två koppar kaffe och klockan är inte ens 6. 
(null)
Annars är livet som vanligt., 
Jag testar för andra gången i januari i år, på att vara ensamstående 3-barnsmamma. Det går hur bra som helst, men jävlar vad trött jag är. Känner mig som en Zombie och inser att det är för att det går åt extremt mycket mental energi att dra runt en familj själv. 
(null)
Man bär själv ansvaret för barnen och det är mer jobb med det än jag nånsin kunnat ana. Inte jobb-jobb, men mentalt jobb som sagt. bråk, situationer som uppstår i deras vardag och min, matplanering, ja över huvudtaget allt ligger ju på bara mig just nu😅
(null)
Jag inser så sakteligen hur ADhDn i mitt liv varit med och bränt ut mig under åren som gått. Jag kan se och känns mina svårigheter lättare när jag är ensam vuxen hemma. nu Jag börjar fatta att jag hela mitt vuxna liv, levt relativt oplanerat och hela tiden kompenserat för det genom att komma på lösningar på det som inte funkat. M är tvärt om och när en Människa med dålig organisation/planeringsförmåga möter en ordningsam planerande människa så kan det hända att den släpper ansvaret för mycket (tråkiga saker) till den andra. Ekonomi, grovsopor ock sånt till exempel. Så när den andra inte är hemma så börjar man kompensera för det man inte lyckats planera själv och då kan man bli lite trött....
(null)
Nu försöker jag ju att planera mera och att ha listor på ALlT en dag ska innehålla , gärna med klockslag, för att göra livet mer hållbart. Det funkar oftast. Jag börjar fatta. Men det tar tid och under tiden blir jag så avgrundstrött att det inte ens hjälper att sova. 
Avgrundstrött. 
Det var ett bra ord. 
En tom trötthet, mer som en slags uppgivenhet där man knappt orkar tänka. 
Just nu har den till ock med satt sig i mina ben och fötter. En promenad till och från skolan känns så tung som om blyklumpar fästs vid mina fötter. 
Ögonen svider av trötthet och jag kan liksom inte bli pigg på nåt sätt. 
Så irriterande.  
Men samtidigt kan jag faktiskt låta det få vara så, jag accepterar att jag inte är på topp ock att jag faktiskt har svårigheter med att orka få ihop allt just nu.
(null)
För jag har ADHD.
Min hjärna är inte som din. 
Den är sin egen , precis som din.
Det som för andra är en droppe i havet är havet för mig. 
Det som drar 1% energi för andra kan dra 20% hos mig. 
Och så är det baraz 
Men samtidigt som jag accepterar att det blir så här ibland, så gillar jag det inte. 
Jag gillar inte att vara svag, jag Vill vara stark och orka. 
Som förr. 
Supermamman👊🏽
(null)
Men så fylls jag med stor vördnad över hur smart människokroppen är, eller hjärnan ska jag väl säga. Det är ju den som gör mig så här trött för att bromsa upp mig. 
Om "jag själv" inte förstår att ta det lugnt så gör min hjärna det.! Den agerar Yin (lugn) tlll mitt Yang (fart) och det är en ganska cool känsla ändå! 
(null)
Så jag vilar i tanken att  hjärnan just Nu behöver extremt mycket energi, det får lov att vara så just nu. Snart kommer M hem och då ska jag "vila mig på riktigt".  När han är hemma så kan jag fullt släppa taget om ansvarskänslan och det är så skönt. 
(null)
Men fram till dess klarar jag mig bra. Jag är ju faktiskt bara lite trött.😴 och det är en skön känsla att veta att han har det bra där han är. Att han har  en once in a lifetime upplevelse fylld med saker han älskar och som ger honom energi och påfyllnad🙏🏼 (null)
Sa jag förresten att jag hittade mina gamla smyckeskrin?  Jag hade gömt dem där jag anade att de var. 😂. Och nu så har jag en städad och väl organiserad garderob tack vare det! Kortärmat där, stickat där, tights där osv osv... 
sååååå ADHD-vänligt att jag smäller av!!!
 👊🏽👊🏽👊🏽
(null)
Jag tänker mycket på att samla energi också. 
Pärla ger energi. Speciellt om det är för en god sak.
(null)
Nu har jag pärlat åtta armband sedan kvällen hos Anna. Sålt tre av dem och på så sätt dragit in 300:- till barncancerfonden. Det känns så bra att få göra det . Att ge av sig själv ock sin tid för att fler barn ska få chans att leva vidare. Cancer är en hemsk jävla sjukdom. Jag hatar den av hela mitt hjärta.  (null) 
Att ge mig ut på en joggingtur ger energi, men det är EXTrEMT svårt att motivera mig själv ATt ta mig ut när jag känner mig så här trött.   De gånger jag lyckaa övertala mig själv att den mentala tröttheten är en annan trötthet och att den inte har med den fysiska orken att göra mer än att den har stor pårerkan på den, så kommer jag iväg ut. Men det krävs en hel del jobb, ofta diskuterar jag kring detta med mig sjävl under en hel dag innan 😁
(null)
Men, det är skönt efteråt, och jag brukar unna mig en stund Yinyoga på fina mattan när jag llandat igen hemma... det blir svårare och svårare att ta mig ut, jag tycker egentligen att det är trist att springa. Men peppar mig själv med spellistor fulla av pumpande basmusik!!! (Och så tänker jag faktiskt på hur mycket mindre ont jag har i mina knän nu och att jag känner mig starkare.... försöker göra det till en motivation värd att kämpa för...😅och det är svårt ! Men jag ska inte ge mig !
 ❤️👊🏽❤️👊🏽❤️👊🏽❤️👊🏽❤️👊🏽❤️
(null)




Och


Vi har nog alla något vi är rädda för. 
Eld, död, inbrott eller andra hemska saker. 
Jag är rädd för dem alla på tre på olika sätt, jag är inte rädd för att dö själv men att någon jag bryr mig om ska göra det. 
Jag kollar alltid alla laddare , brödrost och kaffebryggare noga så att inget sitter i när vi inte är hemma. Och så. 
Låser dörren och känner på den flera gånger dagar då jag är mer stressad än andra! 
😆
(null)
Kanske har jag en släng OCD också. 
❤️
Iallafall,  egentligen har jag inget av värde att stjäla så inbrott för den sakens skull är jag inte rädd för, däremot har jag  ju saker från mitt liv som betyder mycket för mig... som min gammelfarmors broscher, inget guld eller annat värdefullt, men de var hennes ock hon betydde mycket för mig. 



(null)
Så. 
Jag har en tendens att liksom tänka det värsta i alla scenarion. Ska vi resa bort till exempel finns det inga elprylar inkopplade, förutom kyl ock frys. Allt dras ut så att huset är så säkert som möjligt... 
(null)
Jag kan också gömma mina gamla affektionsvärdefulla föremål på spännande platser i huset eller så. 
Problemet är bara att jag har minne som en guldfisk just nu och inte kommer ihåg var jag gömt gammelfarmor Ebbas smyckeskrin med min första klocka och fjärilsbroschen jag fick från Carl på mitt 8 års kalas...  eller det andra skrinet som är fullt med örhängen från primark ock halsband från min konfirmation.
Jag kan inte ens komma ihåg när  jag gömde det, vilket skulle vara till stor hjälp i jakten på var jag förlagt det....
(null)
Jag visste inte ens att jag förlagt skrinen förrän igår när J kom och ville låna örhängen av mig...
Vi letade som galna och min lördagkväll slutade med att alla kläder låg i högar i hela sovrummet men inga skrin hittades. 
Det positiva i allt detta är att jag nu rensat bort tre kassar med kläder som jag aldrig använder. 
Bra va Iris!! 
(De kommer hamna i förrådet tills jag tror att jag vill använda dem igen, sen plockar jag in dem igen och ut och in om och om igen😆) men för varje "rensning" så hamnar minst 3 plagg i soporna med, Good enough! 
Det negativa är ju att alla mina smycken är borta och jag har inte en aning om var jag kan ha gömt dem 😂. 
Jag hoppas att jag kommer på var de är snart 🙏🏼

Stresshantering 1.0.... för en F.D utmattad ADHD-tjej i sina bästa år

 
Good morning! 
Som så många mornar får jag en rykande varm kopp med väldoftande kaffe, "på sängen" av mannen i mitt liv.
Det finns inget bättre sätt att vakna till på än att bli serverad kaffe på morgonen.
Han frågar om jag är vaken, och det är jag, har faktiskt varit vaken ett tag, men jag ligger kvar och först nu 45 år gammal kan jag sätta ord på vad det är som jag faktiskt gör innan jag kliver upp.
Jag ligger kvar och tankebombar mig själv, varje morgon, nu stressar det mig inte så mycket längre. det är ju så jag är liksom och man kan inte ändra allt hos sig själv, man kan accpetera vissa saker, låta dem vara och sedan ändra det som går att ändra. 
Så jag ligger där och låter saker komma till mig, bra som dåliga, lugna som oroliga, tankar på framtiden, på det som varit, på stunden jag är i just då. Känner doften av kaffe och bara är. 
(adhd_inspiration ,instagram)
Organiserar liksom om lite i hjärnkontoret, så som jag får göra med mina högar/ pärmar då och då.
Ganska beskrivande bild av hur det känns att vakna med en tankefylld hjärna =) ! 
Just nu fylls mycket av mina tankar på hur jag ska lära mig att hantera den stress jag upplever varje dag.
 
Jag kan säga direkt vad man inte ska göra: 
 
1.Man ska inte öppna sin lönespec....
 
Är man sjukskriven och det inte blir som man bestämt med arbetsgivare/ Försäkringskassan är det skitjobbigt att se hur lite pengar man får att överleva på... 
Den ena säger att den inte betalar ut då och då, den andra säger likadant och kvar står en utmattad ADHD-lärare utan trygg inkomst... 
Det enda positiva jag kan se med hela den här soppan just nu, är att jag inte är en ensamstående utmattad ADHD-morsa med lärartjänst....
 
2. Man ska heller inte befinna sig på jobbet under morgonmötet de dagar man är sjukskriven.
 Det är lika med dåligt samvete GRANDE när man ser stressen hos dem som ska jobba för två och man själv ska gå hem och vara rädd om sig... 
 
Crazy som min fina svägerska brukar säga....
Stress finns inte på riktigt, det är "bara" en upplevelse av de intryck man upplever sig inte kunna hantera..
Det är en ganska bra utgångspunkt tänker jag.
Att veta att det inte är som ett virus som hoppar på en, kletar sig fast på en som ett tuggummi eller en irriterande coverlåt från en sunkig pub.
Stress "finns inte"! 
Det är något vi upplever.
 
Frågan är vad som ger mig upplevelsen av stress, saker som inte känns bra, saker man inte kan kontrollera, saker som inte heller riktigt finns i mitt fall. Jag reagerar med stark stress på saker som ska hända i framtiden, saker som gör mig orolig. Som att leda ett yogapass med gravt synskadade i helgen, något som jag aldrig gjort förut och som gör mig extremt nervös och skapar en inre stress, men som "inte finns" om ni förstår vad jag menar. 
När stresskänslan kommer, för det gör den ofta just nu, försöker jag stå rakryggad och möta den,
"Hej stress!" typ.
Sen försöker jag se vad det är i känslan/ tanken som stressar/ oroar mig. 
Hitta det som skaver och liksom försöka tänka klart kring det. 
 
Förr drog jag hela tiden vidare istället, jag drog igång saker, städade, tvättade, tog ett glas vin, sprang, spelade Candy crush,  allt för att slippa stanna upp och känna den vidriga känslan av oro rumstera omkring i hela mig... 
 
Att fly är inget som jag nu i efterhand kan rekommendera, det blir inte bättre av att fly. 
Snarare värre, allt du tänker, känner upplever finns liksom kvar i ditt medvetande och om du inte möter dina demoner så kommer de tillbaka med samlad kraft. 
Det är min fasta övertygelse och erfarenhet..

"Varenda tanke som dyker upp ska välkomnas eftersom det innebär att den inte längre styr dig i hemlighet"…

"Unplug" av Suze Yalof Schwartz

 
  
För att lära sig att hantera sin stress behöver man jobba på att stärka sitt

Parasympatiska nervsystem!

"Det parasympatiska nervsystemet utgör tillsammans med det sympatiska nervsystemet det autonoma nervsystemet. Förenklat kan det sägas att parasympatiska nervsystemet aktiveras när kroppen är i vila, och inte stressad.  En aktivering av det parasympatiska nervsystemet innebär att:

Hjärtverksamheten minskar

Blodtrycket sjunker

Nivån av stresshormoner sjunker och "må-bra"-hormonet oxytocin ökar

Matspjälkningsapparaten stimuleras

Kroppens läkningsprocesser förbättras

Det parasympatiska systemet slås bäst på vid sömn."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Parasympatiska_nervsystemet

"Vi använder oss dagligen av det sympatiska nervsystemet, Kamp-flykt systemet, det  system som håller oss igång. 

Förenklat kan man säga att detta system aktiveras i situationer där människan blir utsatt för psykisk eller fysisk stress, aktiverar flykt- och kampresponser (fight-or-flight), och förbereder kroppen för fysisk aktivitet.

Fysiologiskt gör en aktivering av det sympatiska nervsystemet att kroppen bland annat:

omfördelar blodflödet bort från matspjälkningssystemet
omfördelar blodflödet bort från huden (det känns som man kallsvettas. Med mindre blodflöde blir huden kallare och svetten kan inte förångas)
vidgar pupillerna
höjer hjärtats slagfrekvens och höjer blodtrycket
ökar utsöndringen av glukagon och minskar den av insulin så att kroppens energireserver frigörs, främst genom att blodsockret stiger (som ju hela kroppen använder som snabbtillgängligt bränsle, och hjärnan främst)."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sympatiska_nervsystemet

 
Vår hjärna är en fantastisk kreation med ständigt nya saker att lära oss. 
Men den kan inte skilja på om hotet vi upplever är ”på riktigt” eller bara upplevd.
Den gör inte skillnad på om det är en livsfarlig Grizzlybjörn som står framför oss eller om vi ”bara” är sena till jobbet...
 
Så när stressen kommer är det för att det sympatiska nervsystemet tror att du är utsatt för fara och kamp-flykt-systemet kopplas på.  
 
 Men!
Misströsta inte! 
Det finns hopp även för oss F.D utmattade ADHD-morsor med låg stresströskel.
 
Jag tänkeratt man genom ex. meditation kan träna sig i att vara lugn i fler och fler situationer som dyker upp i livet. 
 
Vill bara påminna om att  ALLT jag skriver här på min blogg inte handlar om en sanning som jag vill pådyvla någon, jag säger inte att det ÄR så här det är, utan jag delar bara med mig av vad jag läst, upplevt och lärt MIG under de tre år jag kämpat med utmattningssyndrom och annat smått och gott. Jag skriver om hur JAG ser på saker som jag lärt mig om mig själv genom att ha levt med hjärnmos sedan våren 2015 .
 
DU väljer själv vad DU vill ta till dig eller tro på.
 
Så punkt 1 i min egen "hur man lär sig möta stress blir: 
 
1. MEDITATION

"Våra hjärnor är som mobiltelefoner där textmeddelanden, e-post och andra aviseringar hela tiden strömmar in.

När vi tränar hjärnan genom meditation fortsätter tankarna att strömma in, men vi störs inte av dem. Vi kan se vilka tankar som är skräppost och dra dem till papperskorgen eller till och med ställa in dem på ljudlöst. Genom meditation lär vi oss att proaktivt välja var vi ska lägga vår energi istället för att reagera på varje pip vi hör.

När vårt sinne är lugnt och riktat kan vi också få tillgång till det otroligt klara och fridfulla nuet där lycksaligheten finns!

Nuet är biljetten till allt du vill ha; lycka, kärlek, stabilitet, självförtroende, visdom, fokus och ett djupt lugn. När du en gång upplevt det vill du bara ha mer! Bättre än semester, bättre än terapi, choklad, vin shopping eller golf! Och det är GRATIS! "
Meditation enligt Davidji, fritt översatt ur "Unplug" av Suze Yalof Schwartz 

När hjärnan tränats i att behålla sitt "lugn" kan du etikettera dina tankar/känslor då de dyker upp, ”nu känner jag att jag håller på att bli arg” eller ”jag är nervös som fan!” och liksom stå där lite chill & stadigt när något händer och

– andas

-pausa

-tänka klart

– innan du reagerar! 

Låter galet fantastiskt men det funkar faktiskt. Förr kunde jag rent bokstavligt kasta min dator i golvet i ren frustration då det jag skrivit försvann, (det händer nu för tiden med, jag är ingen maskin) men inte alls lika ofta. 
Jag ser att hela blogginlägget försvinner och hinner tänka skit, men sen lugnar jag mig och inser att det inte spelar någon roll om jag blir arg eller inte, texten är borta och hjärnan fokuserar på vad den nya texten ska innehålla istället.
 
As easy as that...
 
Nej.
Det är inte alltid så lätt, jag vet...
Bilder som dessa påminner mig om det helvete det innebär att inte rå över sitt eget mående. 
Åååååår av terapi, medicinering och enormt mycket stöd av människor som bryr sig på riktigt har det varit. 
Och nu, på "andra sidan" kan jag tänka igen, ibland till och med känna igen mig själv.
men det tar tid, det tar energi och man kraschar oftare än man går framåt under vissa perioder.
Det bästa jag har gjort under dessa år av hjärndimma, litenhet och dåligt mående, har varit att vara öppen om det, jag har försökt att berätta för omgivningen hur man mår, är viktigt. 
det har öppnat upp för förståelse och stöd, men det kan vara svårt när man själv inte förstår hur man mår=)
Vi försöker till exempel fortfarande hitta ett ord som bäst kan beskriva de dagar då jag på riktigt får ont i huvudet bara av att tänka.
Ett ord som bäst beskriver de dagar då jag måste backa inåt, tillbaka, in i ensamhet och stilla lugn.
Dagar då jag inte ens orkar med att tänka ut ett svar till den som vill prata med mig. 
M frågar mig vad det är, hur jag mår, han hör på min röst att det är något som är "fel" men jag kan inte förklara mer än att jag måste få vara ifred. 
Jag måste ha lugn, "intryckskorgen" är full, smockfull och jag imploderar om jag inte får lugn. 
Det finns liksom inte ord för det måendet, vissa kallar det hjärndimma, bakslag, utmattning, vi funderar vidare.. .
Så kom jag visst lite ur spår igen. 
Stresshantering var ju rubriken...
 
Punkt två får bli: 
 
2. YOGA
Yogan har blivit något som för mig lindrar stress och ger mig lugn en stund både under tiden jag gör det men även efter ( och före=)) . 
För mig är Yoga något som genomsyrar hela mitt liv, andning, asanas, vila, omtanke, miljö, gemenskap, trygghet,och en massa andra bra saker. 
 
Fotograf : Rebecca Selin http://www.momentsyoulove.se/
@yogalivingstudio Norrköping
 
 
Punkt 3 får helt enkelt bli att göra mer av det som känns bra för mig! 
 
3. Do more of what makes Me happy
 
Inte helt enkelt när man tilbingat större delen av sitt liv till att göra livet lättare och bättre för alla andra utifrån en dum jävla duktighetsmall man själv skapat över hur saker och ting ska vara.. 
Men, det som varit har varit, det som är det är och det som blir det blir (låter ju så mycket bättre på engelska)
 
Saker jag mår skitbra av att göra är t. ex:
......att få följa mina impulser ibland.. 
Att stanna bilen, kliva ur och fotografera allt det vackra som finns runt mig. 
Förr såg jag inte ens att saker runt mig var vackra. 
Aldrig att naturen runt mig när jag var på väg nånstans skulle ha fått mig att stanna och njuta av nuet.. 
 
......att unna mig massage.
 
Inte bara gå till kiropraktorn då ryggen helt låst sig och huvudvärken bultat en månad. 
Nej, gammal hederlig massage, som ger lugn och ro i hela kroppen hos massör som inger trygghet och lugn, som inte pratar när man vill ha tystnad och som inte slutar massera när hen väl pratar. 
(för att det ska kännas avslappnande har jag varit tvungen att vidta en del åtgärder dock, shorts för att slippa ligga i bara underkläder där under handdukarna. Och filade fötter eftersom jag även får massage på ben och vader... jag skulle inte klara av att ha en sprucken rafsig fot i hans hand utan att spänna mig och då kan jag ju inte slappna av)
Så är det.
=)  
 
....att få vara den jag är!
jag mår extremt bra av att få vara den jag är utan att människor runt mig dömer...
 
 
....att få vara O-perfekt, så jävla skönt!
Jag är sån, men där får jag jobba stenhårt för att släppa ner ribban ett par meter. 
Kom på mig själv nyss med att jag inför varje lektion, eller undervisningstillfälle, alltid förbereder mig över gränsen, som om jag kompenserar för något. Ska kunna svara på allt, veta allt, vara allt , suck, inte konstigt att jag gick in i väggen. 
 
 
.....att skriva
Jag drömmer fortfarande om att få ge ut en egen bok.
Att få kalla mig själv författare.
idéerna finns, fantastin flödar ofta och saker jag ser och upplever om dagarna ger mig nya skrivuppslag som jag vill ha tid till att skriva ner. 
och att kunna sortera och få ihop det jag skriver till något läsbart....
Igår hade vi besök av en författare, å vad jag njöt av hans energi, hans driv och mina drömmar om att få bli som han, en härlig dröm som fyllde hela mig! 
 
Pärlor är också en sak som får mig att må bra. 
Att pärla, bära, kreera. mmmmmm! 
Mysiga matstunder med lagom nivå på diskussionerna ger energi och fyller mig med glädje.
Jag jobbar fortfarande på att tvätta bort "Kellogs-family" idealet jag präntat in som norm en gång för länge länge sedan i min naiva ungdom.
Så.
För att undvika stress inför det resten av dagen ska innehålla så avslutar jag dagens inlägg nu.
 Det är skönt att skriva av sig.
Tack för att just du tagit dig tid att läsa.
Tack