Att bara vara jag
Det hände något nytt och spännande häromdagen.
Jag hade bestämt med en vän att umgås hela dan och bara vara.
En alldeles underbar och ny känsla. Att bara få vara jag, utan ansvar för barn eller jobb.
Jag har insett att jag sällan gör sånt, umgås utanför familjen bara ensam.
Jag har tänkt att handla är egentid, att träna och att tvätta typ.
Herregud....
Dagen började med ett besök hos Josefine, arbetsterapeuten, där fick jag en del matnyttigt att ta med mig in i nya året.
Efter besöker där skulle jag reklamera en del kläder, men det gick så där, eftersom jag endast hade med mig hälften av kvittona....
Jag är alltid så nervös innan jag ska reklamera, är rädd att jag ska behöva argumentera ihjäl mig och inte få rätt i sak. Varför vet jag inte, och oftast oroar jag mig (som så ofta) helt i onödan....
Sen blev det lyxlunch med fina M.
Jag lyxade till det med en Tasty-meny på Donken, menyn jag tröck i mig är "värd" två dagars mat i Points om man är med i viktväktarna....
Gulp....
vad man stoppar i sig utan att veta ...
Men men.
Efter lunchen styrde vi bilen ut mot Vikbolandet. Vi skulle leta efter en kyrka där. Vi hittade den till slut där den låg uppe PP en kulle mitt bland alla åkrarna och husen.
Det visade sig vara en riktigt vacker plats på jorden,med en lagom stor kyrkogård i sluttning ner mot två gamla vackra hus.
Här finns en plats där min första pojkvän nu ligger begravd.
Det kändes väldigt konstigt att se hans namn på en skylt där i gräsmattan, det väckte en hel del tankar inombords.
Hur kan någon i vår ålder vara död? Vi är ju inte så gamla, vi gör inget som kan skada oss, alla jag känner är ju rädda om sig! det ska inte vara så att någon jag en gång känt är död.....
Det är en märklig känsla att inse att man inte är odödlig ock att även människor i vår ålder kan dö..
Tungt.
Efter kyrkobesöket fortsatte vi vår roadtrip på Vikbolandet och i stan, vi hade en mysig dag helt enkelt! 
Vi (jag) höll på att backa ner i diket när vi skulle spana in nybyggda hus .
När vi kom hem till M var det helt underbart att få slänga sig i hennes soffa,
Jag hade ingen som ville mig nåt, jag var med min vän som bara jag, inte mamma, inte fru, inte fröken, bara jag!
Jag måste bli bättre på detta. Jag ska göra det oftare som ett steg i att träna upp min "jag-är-inte-oumbärlig".....känsla!
Jag backar, någon annan får chansen att ta över.
Win-win-situation helt enkelt!
❤️
Vi hade pratat om att ses ock planera en återträff den kvällen, som ska ske någon gång under våren, men jag orkade inte. I två dagar hade huvudet bultat så jag var inte på sitta och planera humör alls. Att bara få vara var lagom utmanande
🙏🏼
M bjöd på en supergod Ceasar sallad värd endast 3 points ! Aningen nyttigare än min flott-lunch tidigare under dagen!
Jag slog följe med M på hennes kvällspromenad, vi gick ner till Mimmi för att säga hej till henne på jobbet.
Hon var så fin och vänlig där hon satt bakom kassan
❤️
Jag summerar dagen med att jag mådde bra av att umgås.
Jag vill försöka bli bättre på att göra saker med mina vänner, att träna bort den lömska känslan av att jag måste vara ständigt närvarande i vissa personers liv.
Som ADHD- ministeriet säger "var sunt" egoistisk!
❤ mysigt ❤