Yoga-söndag.
Fotograf: rebeccaselin.se
Jag hade så när bestämt mig för att det här blir sista terminen med barnyoga för mig.
Jag har för många järn i elden och känner att jag behöver "dra ihop" mig lite mer. Fokusera på en sak i taget.
Men när dagen i yogastudion var slut idag hade jag ändrat mig lite och kanske till ock med gett ok till en yoga-kollega att kolla upp om jag ska jobba på ett sommar läger som, barnyogaledare .
Eh.
Så var det ju inte riktigt jag hade tänkt mig.
Men det är något magiskt med yogasalar. Jag är lite svag för dem så jag får liksom mersmak..
☺️
Vi har blivit fotograferade i alla möjliga positioner då vi har provat på Yin, Ashtanga, Restorative, Medicinsk och klassisk Hatha, och så paryoga för mig och E som har Barnyogan.
Porträttbilderna togs utomhus, dem hade jag bävat för.
Det är ju lite så här med just Min AdHd att även om jag VET om saker i god tid i förväg så tar jag inte in VAD sakerna egentligen innebär.
Som det här med porträttfotografering... Porträtt betyder ansikte , vilket betyder att man kanske ska sminka sig och sånt.
Det är ju bara det att när jag kommer på att kanske ska jag sminka mig, fixa till (eller åtminstone tvätta 😂) håret, ja då är klockan dags att åka för en stund sen.
Ock så står jag där med stripigt hår, bulor i pannan och en sminkning som inte alls "passar ihop", med foundation här och där glittrigt och så...
Jaja kul var det faktiskt ändå trots blemmor, blåmärken och knölig näsa, och jag är glad att jag inte stannade hemma som jag kände för i morse...
Det fina vädret gav mig ny energi.
Jag hade till ock med energi kvar för att följa med filosofen till backen en stund på eftemiddagen..
Lite som förr nästan!
Jag börjar hitta små bitar av henne, hon jag var förr. Hon som inte hade en utmattningsskadad hjärna utan löste det mesta som livet gav. Hon som orkade, som var lättsam och glad utan att behöva fundera en miljon gånger på hur, varför, när, eller var, eller
inte, eller jo....
Jag kommer ju inte att bli hon igen, det fattar jag, men dagar som denna då jag minns hur det kändes att vara som jag var då, för 4 år sen, då känns livet lättare att leva!
Som att allt går att lösa!
Inget är för mycket, för tungt eller så.
Normalt.
Vanligt.
Så skönt.
Jag passar på att njuta av den känslan medan jag fortsätter lite saktare på min nya väg. en väg som förhoppningsvis kommer bli mer hållbar!
Filmmys med Ulla hann jag också med ikväll förresten! Ser nu på bilden att strumporna hamnat på fel fot! Men budskapet framgår nog ändå.
Hittade en sista passande slogan för dagen med tanke på kommande helgen.
Jag ska ev. leda ett gäng blinda/ synskadade i ett Yoga pass.
Jag känner mig otroligt nervös inför det och behövde orden som dök upp på fejan förut!
Jag Gört och så blir jag expert senare!
👊🏽👊🏽👊🏽
❤️❤️❤️
🙏🏼🙏🏼🙏🏼