Fortsätt simma....
Precis som Doris i filmen "Hitta Nemo" får man tänka framåt, uppåt vidare iväg.
Varje dag.
Hela tiden.
Positivt tänkande.
Mindset.
Man är själv ansvarig för sina tankar och kan träna sig i att välja rätt tankar ock synsätt.
(Förutom när man mår psykiskt dåligt eller är psykiskt nedsatt. Det gäller inte då för då gör man bara så gott man kan och det är Good enough.)
Det är liksom så livet är.
Man vill något, man tänker att man ska, men så sätter något käppar i hjulet och man får möta en sorts känsla av sorg ock bitterhet.
Man får ta in, smälta bitterkänslan och gå vidare.
Någon annan kommer få tillbringa sitt liv där vi hade önskat att få bo. Någon annan som har bättre förutsättningar än oss att betala renovering och leva.
Så är det.
Move on.
Men som sagt. Först får man faktiskt lov att känna sig bitter och låg. Det är mänskligt tänker jag😁
Nu har jag landat lite i förlusten av framtidsdrömmen.
Jag ska nog vara tacksam, för det hade troligtvis slutat med skilsmässa ändå om vi köpt huset.
Jag har skitsvårt att leva med oreda, men jag tänker (som vanligt) rosenröda tankar om mig och vårt liv i en renoveringsmiljö.
Jag VET ju nu, det som hjärtat inte vill se, jag vet att jag blir stressad i röriga miljöer. Ingen mindfulness i världen kan ändra på det.
Så nu får nya drömmar och framtidsplaner plats där huset lämnat tomrum.
Kanske en husbil istället.
Eller nya skor.
För att bo är inte allt.
Det är mycket men det är långt ifrån allt.
Men nån gång ska jag bo så här med. Med pool ock utrymme.
Bara inte just nu.
