Frökenmatilda.blogg.se

Med goda vänners stöd har jag klarat en dag på stan. 

Jag är full av förståelse och längtan efter att göra skillnad efter föreläsningar som stundvis gick rakt in i själen idag. 

När tårarna började tränga fram en stund mitt i all igenkänning kändes det extremt tryggt ändå att få sitta där ock lyssna mellan två helt fantastiska människor som jag fått äran att ha som vänner. 

     

Efter all kunskapsinhämtning ilade jag till mor ock far för att hämta hem Lilleman som sovit över. 

Jag lät mig övertalas av den lille att vi skulle ta en sväng till Älgsjön. Äta mellis. Ta det lite lugnt. Jag fick kämpa hårt för att stå ut med tanken att jag inte åkte direkt hem efter jobbet och var "duktig".. men det gick..

Vi kraschade is ner i vatten. Ganska Najs en tisdag faktiskt...

Vi åt smörgåsar ock mormors hembakta bullar. Mitt i solen , bland Skogssuset  och lugnet. Jag började sakta adaptera...

Ju mer jag lär mig om NPF ju mer inser jag vilka kämpar vi är, vi som levt hela våra liv som "annorlunda" . En känsla av att aldrig riktigt passa in. Att alltid känna sig som ett UFO😂. Hur svårt ska det va liksom.... 

Jag satt där och tog 10 djupa långsamma andetag, tvingade mig själv att stressa ner. Att bara vara ock vara nöjd med det. Det gick. 

Typ.... 

vi hade fina samtal där ock då iallafall. Lille filosofen och jag. 

Till kvällssagan fick vi sällskap av den ena av de stora. Då blir  det extra mysigt . 

Någon håller i trådar för att vi ska prestera bättre, det är inte jag. Men jag kände mig extremt nöjd med att ha orkat vara social en hel dag, samt haft fina stunder med alla mina fina barn under kvällen, någon annan var duktig på sitt sätt. 

I slutändan så hoppas jag att vi alla ska känna oss nöjda och glada över våra egna liv och prestationer, men dit är det en bit kvar . 

Delar ett instagram inlägg från Yoga girl. 

En enkel meditation som jag tänkte avsluta min fina dag på. 

Jag tänker fortsätta kämpa för att få må bra, jag möter gärna skeptiker på vägen men de som bara får mig att må dåligt över den jag är, måste få mindre utrymme i mitt liv😞 Jag orkar inte ( vill inte!!) bära andra människors elände och bitterhet... så ..

andas ...