Att vara ute i god tid....
Eller förresten.
Det händer oftare att jag är sen än att jag är ute i god tid.
Efter sisådär 3 års funderingar så har jag kommit fram till att jag funkar som bäst då jag är ute i sista stund.
Jag får igång en fungerande tankeverksamhet och vet exakt hur jag ska göra.
Men inte när jag har gott om tid. Då klarar jag inte av att tänka alls.
Gott om tid stressar mig.
Så.
Hur gör man då för att vara någonstans i mitten? Hur blir man lagom i tid?
En KBT terapeut sa en gång "vad gör det om du är tidig?" Och där och då lät det så klokt. Smart. Ia vad gör det?
Men nu har mina invanda rutiner och levnadssätt tagit över igen .
Det är ju en sak att vara sjukskriven och få livet att gå ihop och en helt annan att göra det när man ska bolla jobb och familj på samma gång...
men jag kommer till jobbet varje dag.
Mina kollegor vet att jag har svårt att få ihop mornar ibland men ädndå...
jag har svårt att acceptera att jag faktiskt på riktigt saknar förmågor att göra vissa saker, och att det är Supersvårt att hitta och minnas strategier som fungerar.....