Frökenmatilda.blogg.se

 Som maskiner utan paus 

Utan andrum 

Utan vila 

Någon sa att en lärare är sin egen dåliga arbetsmiljö, och ja. Jag kan till viss del hålla med. 

Jag går igång 

Jag kör på 

Jag försöker gå undan när min halvtimme i tystnad äntligen kommer mitt på dagen efter 4 timmar med evigt rinnande ljud och oljud. 

Min oförmåga att hantera ljud växer för varje dag

Gör att stressen ökar 

Att känslan av otillräcklighet blir större än jag orkar ta in

Som en ond cirkel av evigt utmanande hinder att ta sig igenom, över , under eller hur man nu väljer att se på det.

Jag tystar min skrikande hjärna som ber om lugn genom att öka dosen av centralstimulerande medel. Medel som dämpar intrycken. Medel som gör dagen greppbar och gör att jag kan köra på . 

Igen 

Idag med 

Imorrn 

Kanske en vecka till 

Jag går hem varje dag med en känsla av att vilja vara ifred . 

Det är vi många som gör . 

Försöker ladda mig själv med kärleken till mina barn  min familj . Mitt hem . Mitt lugn. 

Men det räcker inte, det ständiga dränage av energi jag varje dag utsätter mig för är större än den återhämtning jag lyckas få ihop hemma. 

Igår kväll  fick jag ett flow. Jag laddade mig med en massa lektionsideer som kändes inspirerande. Jag kreerade och kände mig för en stund fullkomlig. 

Tog en melatonintablett och somnade sedan gott. 

Återkom idag  till platsen jag tillbringar dagarna på. Hang in there

Möts av frånvaro 

Möts av problem att lösa och även fast jag gör allt jag kan för stt inte hamna i den jobbiga känslan av uppgivenhet så slår den omkull mig så fort jag ser hur allt detta påverkar min omgivning 

Mina kollegor går på knäna men kommer varje dag tillbaka med ny tillförsikt och tilltro redo att se positivt på dagen . 

För vi måste göra det. 

Vi måste tänka positivt annars skulle vi  vara fler som inte kom. 

Men att ha ett positivt Mindset är inte det samma som att aldrig ge upp 

För ibland måste man ge upp. Ibland måste man säga stopp

Ibland måste man ge upp kring en situation som man innerst inne vet är ohållbar och övermänsklig 

Man måste se till sig själv och våga vara rädd om sig 

Man måste kliva ut ur ekorrhjulet medans det snurrar som allra värst

Riskera lite skrubbsår på armar och knän för någonstans kommer man till en punkt där gränsen är nådd och den är nu