I adhd-landet , soffan

(null)Så har man längtat ett bra tag efter fredag.
Soffan 
Myset 
Lugnet  (null)
Så kommer man hem.
Landar 
Plockar 
Bestämmer sig för att inte åka till stan och shoppa kläder med Lilleman som vi pratat om tidigare i veckan. 
Så spricker planen på att handla mat till kvällen på Maxi.
Måste tänka om.
Måste bestämma nytt. 
Bara så där

(null)

Känner mig såååååå rastlös. 
Så tveksam 
Så himla svårt att stanna upp. ställa om och tänka nytt!!  
Sätter på en serie på Netflix så länge. Tills jag vet vad jag ska göra.
Tills jag är redo att ta ett beslut. 


I adhd-landet

Tiden går. 
Som strömmens forsande vatten rinner den snabbt fram. Så snabbt att jag knappt hinner med. 
Jag är ständigt i valet och kvalet om jag ska GRITTA sönder mig själv till små bitar eller om jag ska lägga mig platt utmattad ner och bara ge upp. 
Finns inget däremellan ...
Jag kastar mig själv mellan 
(null)
Små andningspauser mitt i allt....
(null)
Till smörgås i bilen på väg från Barnyogan som är direkt efter jobbet, in till stan för skrivarkursen vid sex.
Det finns ingen gråZon.  Inget mittimelllan. Inget lagom i Adhd-landet. 
Jag kör på,  landar, kör på , landar om och om igen.... (null) 
Vi var hos min lillebror i helgen.
Han är så klok. 
Han är liksom jag väldigt snabb på att ta tag i saker, lösa problem. Att gå all in och nörda klart. Men en stor skillnad är att när han blir trött så vilar han. Pang bom  så kopplar han ner och sover en stund. 
Det gör inte jag. 
Jag kör på. 
För i Adhd-landet är det svårt att hitta bromsen. 
(null)
På jobbet vimsar jag runt bland mina högar.
Sätter in rätt sak i rätt pärm men har sekunden senare glömt bort vilken pärm som var den rätta. 
Och hittar jag den rätta pärmen är det inte säkert att jag längre minns vad 17 jag skulle ha i den. I den utmattade adhd-hjärnan är det så ofta kaos. 
Så ofta oreda. 
Det stressar mig enormt... 
jag vet inte hur många timmar som går åt till att försöka komma ikapp saker som ALDRIG blir klara....


(null)

Mitt i allt kaos. 
Mitt i all andnöd.
Så försöker jag tänka positivt .
Ha ett Good Mindset.
GRITa lite. 
Peppa mig själv
För det är ingen ide att gnälla och gnöla. Det är inte konstruktivt alls, I Know., det värsta som finns är bakåtsträvare som bara ser problemen och aldrig lösningarna.
(null)

Men Om jag fortsätter att peppa mig själv,  forsätter att tänka positivt och leva därefter  och tänk om  min förmåga att vakna varje morgon med nya tankar och nya idéer , ock ett positiva jävlar-anamma humör leder till att jag ännu en gång dundrar in i den förhatliga  väggen? 
jag  vill inte hamna där igen!!
(null)
Frågan är, kan man leva i Adhd-landet och jobba som lärare på en skola som min. Eller ska man börja tänka om? Ska man tänka som man gjorde i början av terminen, att lagom till jul kan man sluta. 
Ska man fortsätta kämpa mot Goliat, i en värld skapad av andra för andra,  när man hela tiden måste kippa efter luft för att man inte har förmågan att tänka efter före, att  kunna sluta i tid, att reda ut allt det där som de andra gör. Som de orkar sitta och diskutera i timmar på lärarmöten medan min hjärna har fullt sjå att ha koll på var jag är och vart jag ska. Att intensivt försöka lyssna på vad som är viktigt att lyssna på ock kanske till ock med ta in varför...
Ja. Vem vet 
Kanske kommer jag fram till något 
Kanske inte. 
Men så är det ju att leva i adhd-världen så jag är van..
God natt 
❤️

(null)









Ett par skor....

En hel morgon kan tippa på grund av ett par skor. 
Ett par skor som är helt fel och som för vem annars som helst  inte skulle ha varit ett problem alls 
Men för vissa så blir det så. 
Det är schemabrytande aktivitiet idag med. Den Tredje på två veckor. 
Dagen ska spenderas i färggrupper där syftet är att man ska lära känna andra barn i andra klasser . 
Samtidigt som man utmanas i att vara på en plats man aldrig förr varit på , utföra friidrott i en kropp man inte alltid kan hantera (dessutom i FEL skor) så ska man orka vara social med barn man inte känner sig trygg med.  Är syftet att testa friidrott, eller är det att klara av att umgås med nya kompisar.? 
För båda sakerna tillsammans på samma dag kan bli för mycket att hantera. 
Alla ska testa, alla ska utmanas, det är fine. Jag fattar. Vi måste alla våga prova nytt ibland men skillnaden mellan det som utmanar och det som stressar upp för mycket är hårfin. 
Så tunn att den ibland inte märks. 
Förrän det är morgon, och skorna är alldeles fel.