Ett par skor....
Ett par skor som är helt fel och som för vem annars som helst inte skulle ha varit ett problem alls
Men för vissa så blir det så.
Det är schemabrytande aktivitiet idag med. Den Tredje på två veckor.
Dagen ska spenderas i färggrupper där syftet är att man ska lära känna andra barn i andra klasser .
Samtidigt som man utmanas i att vara på en plats man aldrig förr varit på , utföra friidrott i en kropp man inte alltid kan hantera (dessutom i FEL skor) så ska man orka vara social med barn man inte känner sig trygg med. Är syftet
att testa friidrott, eller är det att klara av att umgås med nya kompisar.?
För båda sakerna tillsammans på samma dag kan bli för mycket att hantera.
Alla ska testa, alla ska utmanas, det är fine. Jag fattar. Vi måste alla våga prova nytt ibland men skillnaden mellan det som utmanar och det som stressar upp för mycket är hårfin.
Så tunn att den ibland inte märks.
Förrän det är morgon, och skorna är alldeles fel.