Energibarn

Hej. Idag är det tisdag och jag har en miljon saker att tänka på. En miljon saker att hålla i huvudet , precis så som jag alltid har haft. Men nu stör de mig inte på samma sätt. Jag vaknar på morgnarna utan alla de där jobbiga tankarna som såååå länge känts så obekväma inuti mitt huvud. Tankar och känslor som liksom alltid fått mig att vilja göra saker hela tiden för att liksom inte tänka på dem hela tiden. Liksom. Jag vaknar med energi i kropp och knopp.( men gillar ändå inte att gå upp på morgonen..)
Jag har kvällar med energi i kropp och knopp. Sen blir jag trött.Det är liksom inte längre frågan om ett evigt malande av att samla kraft, jag verkar spara på min energi under dagarna även fast jag har precis lika fullt upp nu som för en vecka sedan. Jag tänker inte så mycket på saker, fastnar inte i dem på samma sätt utan har lättare att vara i häret och nuet! Tänk vad häftigt det kommer bli när jag mediterar nästa gång och verkligen kan gå all in i det! Wow liksom Jag har fortfarande hetsigt humör, när det är nog så är det nog, och när jag verkligen måste säga något så gör jag det. Jag har ju liksom inte blivit någon helt annan, allt är inte adhd i mig =) Att värna om barn kan göra mig till ett vilddjur, jag klarar inte av människor som inte ser till barnens bästa, som inte gör vad de kan ( eller ens försöker tänka annorlunda) så att alla barn ska må bra. Jag går igång på sånt och det gör jag fortfarande. Jag är ju den jag är som sagt och att brusa upp och säga vad jag tycker är en egenskap som jag har och som jag kanske inte alltid är stolt över i stundens hetta men som jag ändå alltid vill ska finnas hos mig.
Imorgon ska jag dubbla dosen, på nåt sätt så ska man vänja in sig på en lägre dos för att sedan stanna på lagom nivå när man kommit dit. Jag googlade idag på vad medicinen egentligen gör, det kan ju vara kul att veta tänker jag, och så här står det på 1177: "Så här fungerar metylfenidat För att hjärnan ska fungera väl måste nervimpulser snabbt kunna överföras från en nervcell till en annan. De ämnen som gör att detta sker kallas signalämnen. Olika signalämnen har sin speciella betydelse för olika aktiviteter i hjärnan. Om det finns för lite av dem eller om de fungerar dåligt i vissa delar av hjärnan, skapar det problem, till exempel de som är typiska för adhd. Metylfenidat är ett så kallat centralstimulerande medel. Det är inte helt känt hur läkemedlet verkar vid adhd, men det påverkar mängden av signalämnena dopamin och noradrenalin i hjärnan. Det leder till bättre uppmärksamhet och koncentrationsförmåga och minskat impulsivt beteende. Det finns inte någon risk för att bli beroende av läkemedlet när det används vid adhd enligt läkares ordination". Jag tänker att än så länge ska jag bara njuta av fördelarna medicineringen har gett mig, för jag kommer med all säkerhet att leta upp, gå igenom och analysera biverkningar och väga mycket för eller emot för att sedan landa i ett slutligt avgörande över hur resten av mitt liv ska se ut med medicin eller inte...
(Citat från Paolo Robertos instagramflöde häromdagen där han skrev sig varm om hur det är att gå i en skola som inte passar.. ) VI måste anpassa mer för energibarnen och barn med andra svårigheter så att skolan ska kännas som en trygg och lyckad plats att gå till varje dag... I en artikel i tidningen "Skolfamiljen" läste jag följande om "energibarn" (barn med NPF). " Forskning visar till exempel att det är vanligt att tarmen är mer genomsläpplig hos många av dem med NPF. Och att bakteriefloran är sämre. Det här påverkar näringsupptaget. Och vad händer då? Humöret påverkas, vi blir trötta och kan inte koncentrera oss. Kosten blir alltså en pusselbit av flera. Många har också låg nivå av serotonin, som bland annat ger oss känsla av lugn och trygghet. Ja då blir återhämtning viktigt för att det inte ska bli ännu lägre. Dopaminbrist är en pusselbit hos dem med NPF. Att då sitta stilla och hålla sig vaken blir en omöjlighet. Dopamin är enkelt att höja genom att göra något roligt och spännande. Mer rörelse är ett exempel". Jag lär mig mer och mer om oss "energibarn" (som Anna Hallèn Buitenhuis kallar oss i boken "Energibarn 2.0") och hur vi fungerar. Vad som är bra, mindre bra, eller rent av dåligt. Vill du läsa mer om energi barn så följa bara länken! http://www.skolfamiljen.se/ Jag kopplar lite av det som står i artikeln till det som stod på 1177 om att medicinen påverkar mängden av signalämnena dopamin och noradrenalin.
Jag är just nu så tacksam över att slippa rastlösheten som gnagt så många hål inom mig i så många år... Tacksam över att kunna sitta ner en stund och samtala med någon utan att vilja gå därifrån. Att åtminstone känna att jag har förmågan att fullfölja en planering jag satt samman... (Idag skrev jag min första riktiga lektionsplanering på länge, fast jag skrev den efter genomförandet, jag håller fortfarande enormt mycket i huvudet...) Tacksam till att ha ork och energi till att ta mig ut på en joggingtur efter jobb, hämtning på fritids halv fem och matlagning! Vem hade trott det för några år sedan? Ja ja . Nog om detta Nu ska jag slänga mig i soffan och se Top of the lake, China girl. Mest för att jag vill bena ut vad alla i serien står för, men också för att se hur annorlunda Nicole Kidman ser ut i den, men mest av allt för att få veta om polisen kommer komma på vem som dödade China girl och varför... Ha en fin kväll bästa ni <3 <3 <3

En lördagsmorgon utan känslan av att vilja fly...

Tänk alla dessa år som jag kämpat för att slappna av.

Alla stresshanteringskurser jag gått. 
Alla savasanas jag genomlidit. 
Alla KBT-timmar med ballonger av olika färg som ska släppas hit och dit. 
Alla timmar med mindfulnessträning och all stress som meditationsförsöken gett...

Alla goda tankar om att göra si eller så som slutat med frustration ock ilska över min totala ofullkomlighet att släppa saker, att slappna av och att bara vara i nuet. 

Här och nu.
Bara vara.

För att nu efter 45 år få veta varför. 

Den känslan är obeskrivlig. 
Den gör att jag känner mig hel, fullkomlig, lättad, tacksam, trött och apglad på en och samma gång! 
Det finns en kemisk förklaring till min oförmåga till lugn. 

Det finns en orsak till att jag varje lördag känner stress, oro, ofokus och en vilja av att dra iväg hela tiden.

Jag har Adhd. 
Jag har dessa svårigheter ock det är så himla skönt! För nu behöver jag inte undra eller skuldbelägga mig själv längre! 
Jag kan träna lugn hur mycket jag vill ( det hjälper en hel del faktiskt!) men jag har alltid fått starta en halvmil efter alla andra. När andra är djupt ner i vilan så har jag precis landat i att jag ska vila typ.
Så jag ligger alltid efter när det gäller att komma ner i varv.

Men nu. 

Idag när Lilleman frågade om vi skulle rita tillsammans så tänkte jag, ja. Det kan vi göra och det kändes helt ok!  Men samtidigt varmt i hela kroppen, jag tror att även fast medicinen gör så att hjärnan agerar på ”rätt” sätt så är jag så van vid att stressa varje helg att det blir som en inte kamp. 
Sen gör ju medicinen att hjärtat slår snabbare, att blodtrycket ökar och att man blir mer igång på ett kroppsligt plan.
Men ändå. 
Känslan av att få bara vara i stunden är så härlig ! Det är så här det känns att vara mindful. Tänk vad meditationer kan göra nu när förutsättningen är en helt annan....

Bilden är lånad av Rädda Barnen

ADHD på ett nytt sätt 🙏🏼

Idag har jag provat att vara mig själv med en viss modifikation.

Med skräckblandad nyfikenhet tog jag i morse för första gången medicin för att reglera min adhd. (Eller vad man nu säger att man gör. )

Det var en ny upplevelsen.


Först så iinbillade jag mig en massa av de hemska biverkningarna redan när jag svalde, men snart hade jag glömt min oro för vardagen lunkade ju liksom på som vanligt. 

Nånstans strax efter att jag kom till jobbet så hände något, det var som om jag sippat lustgas en stund för det började liksom bli glatt och lustfyllt inom mig. Jag såg och hörde saker men registrerade inte in dem i registret så att säga. De fick vara där jah såg dem utan att jag reagerade på dem. Snacka om MINDFULNESS!!! Det är det här folk pratat om i alla år! Att BARA VARA!!! Wow! Vilken grej liksom...



Jag deltog i samma möten som vanligt, höll i mina lektioner mötte samma personer som vanligt, men saker jag reagerade på rann liksom av efteråt på ett rätt skönt sätt. De bekom mig inte. 


En annan sak som jag upplevde var att när jag pratade med en person så var jag enart i det samtalet och inte bland alla de övriga tusen saker som händer runt omkring , och det var en ny upplevelse.  Det var som om ett filter sållade bort allt onödigt och gav mig en chans att koncentrera mig enbart på den jag pratade med. 

Saker ock ting sker ju så klart inte över en dag. Jag fattar att mycket från idag är nyhetens behag. Jag fattar att man vänjer sig vid detta med. Men jag vill definitivt fortsätta prova medicinering. Det var en otroligt skön känsla att inte vara i allt överallt som jag annars brukar göra .

Helt underbart ❤️🙏🏼❤️