En lördagsmorgon utan känslan av att vilja fly...

Tänk alla dessa år som jag kämpat för att slappna av.

Alla stresshanteringskurser jag gått. 
Alla savasanas jag genomlidit. 
Alla KBT-timmar med ballonger av olika färg som ska släppas hit och dit. 
Alla timmar med mindfulnessträning och all stress som meditationsförsöken gett...

Alla goda tankar om att göra si eller så som slutat med frustration ock ilska över min totala ofullkomlighet att släppa saker, att slappna av och att bara vara i nuet. 

Här och nu.
Bara vara.

För att nu efter 45 år få veta varför. 

Den känslan är obeskrivlig. 
Den gör att jag känner mig hel, fullkomlig, lättad, tacksam, trött och apglad på en och samma gång! 
Det finns en kemisk förklaring till min oförmåga till lugn. 

Det finns en orsak till att jag varje lördag känner stress, oro, ofokus och en vilja av att dra iväg hela tiden.

Jag har Adhd. 
Jag har dessa svårigheter ock det är så himla skönt! För nu behöver jag inte undra eller skuldbelägga mig själv längre! 
Jag kan träna lugn hur mycket jag vill ( det hjälper en hel del faktiskt!) men jag har alltid fått starta en halvmil efter alla andra. När andra är djupt ner i vilan så har jag precis landat i att jag ska vila typ.
Så jag ligger alltid efter när det gäller att komma ner i varv.

Men nu. 

Idag när Lilleman frågade om vi skulle rita tillsammans så tänkte jag, ja. Det kan vi göra och det kändes helt ok!  Men samtidigt varmt i hela kroppen, jag tror att även fast medicinen gör så att hjärnan agerar på ”rätt” sätt så är jag så van vid att stressa varje helg att det blir som en inte kamp. 
Sen gör ju medicinen att hjärtat slår snabbare, att blodtrycket ökar och att man blir mer igång på ett kroppsligt plan.
Men ändå. 
Känslan av att få bara vara i stunden är så härlig ! Det är så här det känns att vara mindful. Tänk vad meditationer kan göra nu när förutsättningen är en helt annan....

Bilden är lånad av Rädda Barnen

In till stan!

Jag njuter i fulla drag de gånger jag får chans att åka till stan alldeles själv! 

Även fast jag idag har ett möte inbokat och inte kan fördriva tiden som jag vill, så är det najs att få åka in till stan en sväng och lufta sig. 

Jag ska träffa min arbetsterapuet, det ska bli intressant att se om det ger något idag. 

Det är ju en sak att fixa vardagen under semestertid, en annan att få ihop arbete, barn och annat under tiden då man måste vara någonstans under dagarna, kanske kan vi komma fram till saker tillsammans.

Jag tycker att det går rätt hyfsat, men jag är lite orolig över hur mycket energi jag förbrukar under dagarna när jag jobbar.

Hur mycket jag får kämpa för att hålla ihop saker som är självklara för andra, saker som jag förr inte hade några problem att klara av själv. 
Vissa dagar vill jag bara gömma mig, sova, vila, vara ifred. ( i fredags gick jag för att vila vid 3 tiden på eftermiddagen, och gick upp igen lördag morgon) Andra dagar har jag energi kvar när jag kommer hem på eftermiddagen. Utmaningen är att hitta balansen..

Jag kommer få träffa J varannan vecka nu. Det känns skönt att få hjälp, att bli tagen på allvar, att förhoppningsvis få redskap ock strategier för att få vardagen att fungera! 

En sak som jag faktiskt redan implementerat i mitt liv är jag inte måste ta mig från en punkt till en annan så fort som möjligt... 

det är en stor sak för mig att skapa nya rutiner, att lära nytt som också är bra och hållbart i längden. 

Därför stannar jag upp en stund, låter intrycken hos J falla på plats. Låter mig själv få andas en stund innan jag du vidare. 


Sitter och tittar på människor som går och åker förbi mig i parken. Tittar på några som sitter runt  omkring i parken. 

Låter tankarna fara fritt, funderar på dom  jag ser, vilka de är, vem dom ska hem till, eller inte. Stannar upp en stund helt enkelt. 

det förbereds för fullt inför Action run nere i Strömmen,  det ser otroligt kul ut att få springa över de uppblåsta däcken i vattnet! Undrar om jag skulle klara det eller om jag skulle ramla i. Skulle nog våga prova om ingen såg på. Det är stressigt att bli påhejad tycker jag...

Snart går parkeringstiden ut, då ska jag åka ock köpa nya hörlurar på Media markt, mina gamla har gått av. Utan hörlurar känner jag mig halv. Nu har dessutom jag och arbetsterapeut-J kommit överens om att jag ska få som rutin att vila hjärnan mitt på dagen, varje dag det är möjligt. Och då behövs hörlurar för att kunna skärma av ljud utifrån när jag lyssnar på mina meditationer... 

hoppas ni alla har en fin dag. 
Kram 

Minken framtiden och annat en onsdagmorgon som denna!

Nu börjar det närma sig. 

Jag ser på hösten med blandade känslor. 
Kommer så klart sakna dagarna som bara var mina, men samtidigt är det enormt skönt att slippa all studieångest och krav på att sätta sig in i, klara av och reda ut det som studierna innebar. Jag ska jobba heltid på samma ställe. Ja till ock med lite mer än heltid eftersom lärare arbetar 45 h/ vecka + att jag ska fortsätta som yogaledare ett pass/ vecka. Jag hoppas att hjärnan kommer orka med. Men det är ju bara att prova ock se, går det så går det. Men det måste till ett par steg på vägen för en hållbar utveckling av mig själv. .....

Jag skulle behöva göra en livsplan för hösten. En, "nu ska du göra så här"-plan över veckans alla timmar... jag får be mina vänner om hjälp med det. De har sån förmåga att tänka så som jag inte klarar av. Jag har redan börjat genom att snott en veckoplaneringsmall-idé  av C, där varje veckas viktiga tider kommer att stå.

När jag sedan lyckats med att lokalisera årets planeringskalender med halvårsöversikt så ska den också börja fyllas på med allt som redan är planerat! (Jag var mäkta stolt över mig själv när jag häromdagen lyckades få det stora arket att sitta kvar på tvättstugedörren... när jag sedan började fylla i den stämde ju inte datumen alls, det är ju förra årets kalender)... att ha en översiktskalender på en vägg tror jag kan vara bra för mig och min familj. 


Att planera in ledig tid är också ett måste. Att lika naturligt som tandborstning varje morgon och kväll lägga in tid för yoga, meditation och egentid (som jag ska lägga på att läsa ock skriva) är ett måste. 

I min adhd finns inte utrymme för "icke-planering" eftersom jag så lätt följer minsta motståndets lag och gör det som känns lättast för stunden. OM jag nu inte är supermotiverad att bli klar med något förstås.....

Den största utmaningen av alla är dock att INtE gå all in på jobbet.... ( jag tränar redan på det genom att inte tänka på allt jag ska göra med klassen...) 

Det kommer att gå eftersom jag varit öppen med hur jag funkar och mina kollegor är förstående ock ser saker jag själv inte gör. Dessutom kommer en av de som känner mig bäst vara bara en dörr bort i år, hon är en mästare på att se när jag gått i gång OCH hon vågar säga det till mig. 
Det låter så lätt nu när jag sitter här hemma ock skriver. Det känns som överkomligt på något vis. 
Men jag vet hur lätt jag tappar bort mig. 
Hur snabbt jag sveps med i rushen,  nu vet jag ju varför... 
Kvar är då "bara" att få det att funka. 
Med hjälp av kollegor, arbetsterapeuten och eventuell medicin ( men jag vill egentligen inte behöva medicinera mig för att leva som "alla andra"), så ska det nog gå. 
Jag har iallafall den intentionen! 
Kram på Er och ha en fin dag! 

Just det! Jag höll ju på att glömma! 

Minken! 
Vi hade ju glädjen att få se den igen, på nära håll och på land!! Så söt, så kvick ock så underbar! Den gör mig så glad! Vi stod längst ut på den lilla bryggan, Lilleman och jag, då minken tittade upp på oss från stranden. Jag lovade Lilleman att den inte skulle våga kliva ut på bryggan och komma fram till oss, samtidigt som jag funderade på hur jag skulle få loss den om den högg sig fast i mitt ben! 
Vi tror att den kanske är två, minst, för annars måste den vara supersnabb...