Min kamp


För tre år sedan gick jag in i väggen. 
Det var inte ett dugg som Sunes mamma i julkalendern 2003 med buller och brak, utan mer som att sakta, sakta glida in i ett dött, tomt, känslolöst töcken av evig förvirring.
Ungefär så. 
(null)
Sen fick jag lov att läka väldigt sakta. 
Så sakta att livet stundvis tedde sig så himla meningslöst att ingen utväg fanns. 
Men så småningom blev gräset så sakteligen grönt igen. 
Barnen hördes igen. 
Livet liksom vaknade till ock jag förvånades över hur mycket vackert det fanns att se.
(null)Jag vågade möta människor igen. 
Vågade testa nya saker. 
Vågade till och med komma tillbaka till allt det gamla och vanliga, till det som vissa stunder skrämt så mycket att jag inte ens vågat gå dit. 

(null)
Jag vågade och vann, 
vågade och förlorade.
 Gick framåt och bakåt och framåt igen. 
Om och om igen, 
men hela tiden med visshet om att det gick framåt! 
Så skönt. (null)
Så kom en smäll.
Inte en sån där vanlig vardaglig liten knuff, utan en rejäl käftsmäll, så hård att jag drattade omkull, precis  när jag stod redo för livet igen.Trauma kallas det visst.  
Jag ställde jag mig upp igen efter månader av kaos, rädsla och totalt adrenalinpåslag, vad annars kan man göra?!
Jag påmindes om den händelsen idag.       Tjejen på expeditionen kom in under en lektion ock jag såg på henne att det var något hon ville.  Precis som då, den gången  kom någon in under ett möte och saker var inte som det skulle. 
Idag var det inte så farligt som tur var, men jag hann känna paniken blixtra till inuti en millisekund..
(null)
Åren går och allt som skett har satt sina spår.
Både det bra och det dåliga.
  Djupa spår i vissa delar av hjärnan som tagit skada av all stress och all icke- vila.                    
Även om jag nu ser framåt med tillförsikt och sakta lär mig leva igen, även om mitt motto är att varje dag är en ny dag fylld med nya möjligheter, så har allt som hänt satt spår som gör att jag får kämpa så mycket mer än förut bara för att klara av det mest basala. 
(null)
Jag vet att det är så men har skitsvårt att förstå det på riktigt. 
Jag har läst massor om hur stresstoleransen kan minska som en följd av Utmattningssyndrom. 
Hur UMS i kombo med AdHD kan sätta en hel del käppar i hjulet och troligtvis skulle göra det för vem som helst ,men ändå går det inte in att jag Inte klarar lika mycket som förr! 
jag drar igång varje dag som om jag vore som vanligt, och mår skit när det inte går som jag tänkt eller det brister i min förmåga att hantera saker som dyker upp. 
(null) 
Jag lägger som så ofta skuld på mig själv.
 Om jag bara varit lite lugnare. 
Om jag bara tänkt innan. 
Om jag bara varit lite starkare!
Andra orkar ju? 
Andra är inte sjukskriva hit och dit? 

Och kämpar för att inte fastna i ett osunt utmattnings-Adhdtänk, jag försöker förstå och leva efter att jag är jag, men med vissa förmågor som är starkare än andra, och vissa svårigheter (även fast det bär emot) . 
Målet är att landa i något nytt aldrig testat förut. 
(null)Men åren går som sagt och det är svårt att hitta och hålla i balansen! 
Jag vet ärligt talat inte hur länge man ska orka med det här med att  "orka med".... 
jag är livrädd att det ska brista igen, ock att allt ska ta stopp. 
Kanske måste jag byta miljö? Kanske är det som någon sa idag att jag borde byta jobb istället för att inte klara av vissa utmaningar . 
Frågan är bara vad man ska göra istället ..
(null)
🙏🏼






















Att leva Trasmatteliv med ADHD och UMS

Igår var vi på namngivningsfest för lilla L. 
Mysigt trevligt och gott! 
Hon har unnats världens finaste föräldrar och jag är så glad att vi får vara en del av deras liv
❤️🌸❤️
(null)
Idag är hjärnan som mos.
All social interaktion 
All aktivitet 
Alla ljud
Alla intryck 
Alla jag mötte
Allt jag såg
Bilresan hem
Allt dränerar energi och gör att det känns som om jag druckit ren sprit i flera dagar och nu är superbakis...  (null)
Hemma igen skulle Lilleman ha en kompis på övernattning. Jag känner mig så usel när jag hela tiden försöker undvika övernattningar. 
Hans vän är superrar och väldigt trevlig att ha här, men det blir en extra ansträngning och ansvar ändå som jag känner att jag inte riktigt har resurser till just nu,  så jag känner  mig som världens sämsta mamma...
(null)      
Jag vet ju att det blir så här ibland så jag ska inte gnälla. Det är inte syftet med det här inlägget.
Jag skriver för att förstå, för att tänka vidare, för att försöka planera hur ska jag göra nåsta gång? Hur ska jag få till ett hållbart liv ?

(null)Jag tänkte nog att utmattningssyndrom bara är något man läker och visst. Det har jag gjort, massor, men det tar extremt lång tid och det är tufft.. (null)

Jag skulle verkligen behöva någon form av energi mätare på min hjärna som signalerar Vad som drar energi och Vad som ger energi. Och när det är dags att ladda!!  (null)
Det första jag gjorde när jag kom hem igår var att plocka runt bland mina små krukodlingar... Humlen börjar försiktigt titta upp över kanten, men de andra fröerna jag planterat (som jag glömt vad de heter nu) verkar stendöda.
Att påta runt i jord så där det ger energi! 
Ska skriva det på pluslistan...
(null)
Att läsa kloka tankar i böcker ger också energi.
Jag lånade en bok häromdagen som jag tror kan vara till hjälp i processen framåt.,
Att börja med att försöka sammanlänka "DuBlirVadDuTånker"-teorin med en ödmjuk syn på att min hjärna är lite tilltufsad efter alla år med utmattningssyndrom blir första steget. 
Att nu på riktigt acceptera att jag fått skador i vissa delar av min huvuddator, som jag nu ska reparera.  (null)

Jag ska fortsätta träna mig i att tänka i nya tankebanor, göra nya saker för att skapa nya tankeloopar för det funkar faktiskt eftersom hjärnan är formbar, det är verkligen magiskt ! 
Det är mycket tack vare det sättet att tänka som varje dag alltid blir en ny dag ändå, trots bakslag och hjärnmos då och då. 

(null)
Idag blir det lugnt fast jag dumt nog samlat alla "måsten" till idag...
Jag vet att det är dumt, men nu är det som det är med den saken så det är bara att sätta igång med det så att det blir klart 
🙏🏼
Sen väntar en födelsedagspromenad med Min fina mamma som fyller år idag. 
❤️
Sen tror jag att jag är nöjd för idag.
Det får räcka, för att jag ska räcka 
🌸
Ha en fin dag 
Puss 












Istället för Omberg...

 Bildresultat för Omberg
I vår familj kan det ibland bli lite tvära kast, saker bestäms snabbt utan betänkande.
.Det lustiga är att jag som är en av de mest impulsiva människor som jag känner, avskyr när andra är det...
Jag hatar när man ändrar saker, det får mig att känna mig sååå obekväm. (Som på jobbet till exempel, nya arbetslag till hösten, yeeeeaaaaajjjjjj, vad kul... men det tycker INTE jag ,,, frågor som; vem ska jag jobba med? vilka är i mitt lag?, hur kommer det att bli?, osv dyker upp och oroar en del )
Har man bestämt en sak så har man och då kan det bli styrigt när någon ändrar om... 
Om denna någon nu inte är jag då som sagt... 
Det tog ett tag för oss vuxna i familjen att förstå hur det ligger till med det här att hålla sig till det som är sagt.  (Det är som om varje grej jag lär mig om barnens ADHD, lär mig om min egen).
Jag har inte varit så medveten om det här med förändringsångesten förrän jag lärde mig hur barnens fungerar.. 
 
Ibland så hinner man inte tänka innan man säger saker och då är det som att man trampar  på en mina och full kaos kan bryta ut. 
Och jag menar kaos när jag skriver kaos.
När man råkat säga fel tid för hemfärd får man vara beredd på en tornado av ilskna ord, hur trött en person än är så är det fel av oss vuxna att bryta tidigare än sagt och inte fullfölja det vi bestämt 297 timmar tidigare. 
Jag vet, jag förstår och jag lär mig sakta att inte säga saker som jag inte kan hålla till punkt och pricka, men samtidigt så lär jag mig att se kaotiska ilskeutbrott som lärtillfällen för oss alla.
Man kan inte förutse allt, det kommer inte alltid att bli som man sagt, det behöver vi alla träna på.
Iallafall....
rubriken på inlägget hintar ju lite om att vi gjort om planerade planer den här veckan ( inte bara en eller två gånger, utan fem, sex kanske..) så fram till i förrgår var livet inte riktigt på en pinne, utan snarare på två.. 
hur som helst,
Vi skulle till Omberg och eventuellt till Tåkern, jag hade lyckats entuiasmera de två manliga i familjen att det är mysigt med en tur i skog och natur, tänk att få bestiga Östergötlands högsta berg, bara en sån sak..
Vi skulle också bo på hotell i Vadstena! Vem vill inte göra det??? 
(Jag älskar Vadstena)
Men.. 
Så vaknade vi på morgonen för avresan och vädret var piss. 
Inte ens jag som propagerat järnet för resan, lånat böcker på bibban om naturen på Omberg, spridit bilder på fina hotell i Vadstena och allt, ville åka längre.. 
 
Jag insåg ju hur det skulle kunna bli om vi bara talade om för vår lille medresenär att:
"Nu är det ändrade planer igen" 
så jag tänkte efter före den här gången..
Jag surfade fram Lost City på mobilen där jag låg bredvid honom i morgonvärmen i sängen.
Låtsades att jag just bara råkat på sidan med alla häftiga rutschkanor och djungelliknande tempel för att sedan låta honom fortsätta googlandet. 
När jag märkte att det här var något som intresserade honom började jag prata om vädret, och om hur länge sen det var vi var på ett badhus som Gustavsvik.. 
Sen kom idén lika mycket frå honom som från mig om en ny destination för dagen och  vips hade vi fått en ny destination utan att någon blev ledsen eller arg! 
M hade inga invändningar heller, han var nog bara glad att slippa regnet och rusket som väntade på Omberg. 
Jag fick packa om lite snabbt och trots att vi bara skulle vara borta en natt så blev det en hel del väskor att packa in i bilen. 
 
Vi är ett bra team ibland M och jag, jag kläcker idéer, han genomför dem, han bokar hotell, jag packar, vi är bra på olika saker. 
Vägen mellan Finspång och Örebro är svängig, jag mådde verkligen illa ett tag, men det gick över som tur var. 
Där jag satt bak i bilen försökte jag  mig på lite bildkonst, stenarna på bilden är byggda av en kille som heter Pontus Jansson som är rätt skicklig på att få stenar att stå på varandra på olika sätt.. 
Över bilden skrev jag några kloka ord av Sokrates som jag tänker ska bli mina nya ledord. 
Sen fick jag sluta med mitt skapande eftersom jag mådde illa... 
Det regnade i Örebro när vi kom dit, men ska man tillbringa en dag i ett badhus så spelar ju inte det så stor roll. 
Hotellet såg verkligen jättemysigt ut jag blev liksom förälskad direkt! 
Vi checkade in och kunde på så sätt säkra all packning, jag ärinte förtjust i att ha saker ligga i en bil eftersom jag flera gånger råkat ut för för bilinbrott och blivit av med saker.  
 
 
När man kliver in genom portarna kommer man först in i en stor vestibul, 
Där finns ingen reception och det är ju lite ovanligt. 
Man fick gå in genom ytterligare en uppsättning vackra glasdörrar för att komma till receptionen på Hotellet.
Den ligger i matsalen typ, eller bredvid eller hur man nu kan förklara det.
Matsal, lounger och receptionen ligger i samma lokal fast ändå inte.
Det är på nåt smart ljudekonomiskt sätt ihopsatt utan att man störs av ett enda ljud. 
Har DU eller någon du älskar ADHD så är detta hotellet för er.... 
 
Rummet var underbart, stort och välplanerat, trots att det saknade en "vanlig" garderob så kunde man förvara sina kläder utan att de störde ett dugg..  Färgerna i rummet smälte samman och gav ett lugnt intryck.
Jag hade lätt kunnat stanna där istället för att åka till ett stojigt badhus.
 
Äve när man ska gå ut från hotellet är det njutbart.
Allt är så stilfullt inrett att man bara går där och njuter.
Tysta korridorer utan stoj... 
Mysig och avskild loungedel.
I love.....
(som är en del av matsalen ni vet..) 
=) 
En gammal port med vacker kristallkrona.
Jag älskar gammalt... 
 
Vad gör det att det regnar när hotellet har paraplyer att låna ut?  
 
Utanför hotellet skulle vi leta efter buss 22 som skulle ta oss ut till Gustavsviksbadet. 
Nästa buss skulle dock inte komma på nästan en halvtimme, så M ringde och fixade en taxi istället.. 
 
Visste ni att det kostar 3000 kronor att kräkas i en taxi?
Tur att ingen av oss blev åksjuk den här gången... 
Någon börjar bli rätt uppspelt..
Det var länge sen vi var här, jag undrar varför. 
Det är såå superkul ju!! 
På Gustavsvikbadet har de ett smart system med armband nu. Med dem kan man både låsa sitt skåp i omklädningsrummet samt betala i mat och glasskassan! Inga våta pengar eller oro över att någon ska sno kontokortet medans man badar! 
Blipp blipp! 
 
 
Det var lagom med folk under dagen, köer uppstod men de var inte för långa.
Jag påmindes om hur kul det är att åka i kanor och hur skönt det är att känna kroppen flyta fram när man simmar längder i stora bassängen. 
Jag åkte allt, men kommer troligtvis Never Ever åka den röda rutschkanan eller "toaletten" igen. 
De var aningen hemska kan jag meddela. 
Vildforsen däremot är superkul men man blir lite mörbultad och riskerar att svälja en hel del vatten på flera ställen...
Bildresultat för gustavsvik bad
Att åka kana med ringarna var superkul, det fanns tre banor att välja mellan.
Den "längst till höger"  innehåller tre stycken såna här "rum" (Se bilden ovan) där ringarna åker fram och tillbaka hej vilt längs väggarna innan de far vidare neråt igen. 
Man får dessutom rejäl motion av att åka ringarna för det är ett par trappor att ta sig uppför inför varje åk... 
Att sluta när man är på topp är ett välkänt begrepp, Lilleman höll inte med ,men för att inte ta helt slut så begav vi oss mot hotellet efter ca fyra timmar intensivt badande.
Jag kan varmt rekomendera er att åka hit om  ni är sugna på att bada!
Vill ni veta mer om badet så klicka på länken nedanför! 
https://www.youtube.com/watch?v=L5JMMZfJmVk
 Vi  var alla rätt trötta då vi sjönk ner i soffan på hotellet för lite
"Afternoon sweets" 
något som hotellet bjuder på varje eftermiddag. 
 
Så skönt att få varva ner och vila en stund.. 
Och fortsätta betrakta allt vackert och fint i lokalerna..
Älskar den här tapeten... Undrar var i huset den skulle passa... 
Nu i efterhand förstår jag varför det står skrivmaskiner lite överallt i matsalen. 
Huset där hotellet nu residerar  har förut varit hemvist för både Nerikes Allehanda och Hjalmar Bergman...
M och jag tog en varsin whiskey för att döda alla baciller vi svalt i och med alla kallsupar. Lilleman fick nöja sig med att dofta på drycken samt svälja bort sina med oboy i mängder. 
Från vårt rum ser vi både slottet och teatern.
 Ett eget litet hörn kan vara skönt att ha..
Lite chill på rummet.
 Så skönt och så välbehövligt.
<3 
Titta ut titta ut en minut.. 
Även åt baksidan till finns vackra saker att se.. 
Innan kvällsmaten som hotellet bjuder på varje kväll, tog vi en tur till gymmet nere i källaren. Mest för att vi är nyfikna och vill utforska varenda liten del av ställen vi besöker.
Men vi blev kvar en bra stund där nere. 
Det var en fröjd att se hur han gick in för att lyfta och röra på sig!
Vi spelade pingis och hade jätte kul är nere! 
Jag skulle vilja kalla det för ett gym där alla kan känna sig välkomna! 
När vi tränat färdigt åkte vi en trappa upp för att se vad som bjöds på i restaurangen. 
Bakom hyllan med glasen är receptionen. 
Kvällsmaten bestod av köttgryta med potatismos, olika matiga sallader, eller soppa med gott bröd. 
Jag valde alla tre..
 Det var såååå gott och såååååå skönt att slippa klä upp sig allt för mycket och dra iväg till en stojig restaurang för att äta.. 
Det här var så mycket bättre.. 
Ser du så fint jag delat upp allt Carina? 
<3 
Medan killarna tog ett varv till i gymmet efter maten så gick jag och la mig. 
Jag övade mig också på att ta selfies i en spegel
Det gick som vanligt inte alls.
Även fast badrummet var det vackraste så sket det sig.. 
Men man ska inte ge upp.. 
G R I T till dig vännen, jag kan inte ÄN, men snart! 
 
Vi somnade sedan ovaggade alla tre och sov gott i sköna sängarna med de enormt stora kuddarna.
Det enda som störde var en viss odör och att någon dragit upp värmen lite för mycket under en kylig stund tidigare under dagen!