Promenad i min barndoms områden...

När loven börjar så känns de alltid så långa, som att man har en oändlig tid framför sig att planera och uppleva. Men så säger det Swish och halva lovet har gått. 
Ungefär Påskhelgen gick ju som ni vet åt till att fira den lille filosofens nioårsdag, men vi hann också med en härlig promenad tillsammans med lillebror, Lilla J och mamma. 
Det är fantastiskt egentligen hur mycket det finns att uppleva och se i vår närhet här i Kolmården, bara man ger  sig ut och öppnar ögonen lite... .
Som den här stora ståtliga eken belägen på den platsen där jag som liten lyckades ta mig ur flytvästen och ramla överbord från vår segelbåt.
Som tur var låg vi i hamnen och båten låg nära en annan, så mamma lyckades få tag i mig där jag hängde med armbågarna, en på vår båt och en på grannens båt.
 Kan passa på att nämna att familjens båtliv inte blev långvarigt..
Förutom att jag var ett väldigt aktivt barn som liten, så tyckte jag tydligen också om att släppa allt jag fick tag i ner i sjön, mina föräldrars bestickkonsumtion blev väldigt hög under de år de hade båt.. 
Eller de ringformade formationerna i berget närmast vattnet, för en geologi-nörd som mig öppnar det upp för en del frågor. Hur skapades de egentligen? 
 
När orken började tryta efter en timmes promenad upptäckte vi till vår glädje att några vänliga människor öppnat ett litet mysigt café strax efter den lååååånga backen nerifrån Bråvikens vatten upp till marmorbruksmuséet. 
Billigt var det också, och trevlig personal, vad mer kan man begära? 
 
 
 
 
 
Och vem kunde ana att den trädgårdshandel man passerat med bil under hela sin livstid på vägen mot Djurparken, skulle innehålla både en supertrevlig trädgårdsmästare, leksaker, tågbanor och sköldpaddor i en damm? 
 
Som tur var hade vi inga klagomål 
=) 
 
 

The power of ”To-do-lists”

"Ledig" dag idag. 
Dagen då jag vilar från jobb, ljud, intryck och annat dränerande. 
Dagen är välbehövd för jag har gått med andan i halsen varenda dag på jobbet den senaste tiden. Det känns som om en elefant sitter på bröstkorgen och gör det tungt att andas, så irriterande.... (null)

En envis förkylning i kombination med tankar inför nationella prov, oro inför att hålla i 10 utvecklingssamtal, skriva bedömandemål i ämnen (trots att jag jobbar med små barn) och en kommande födelsedag i familjen, gör att stressnivån är skyhög. (När det gäller min egen födelsedag har jag ju rätt att avstå firande men barnen vill ju gärna få fylla år i frid och fröjd vilket inte riktigt är möjligt om vi samlar alla inblandade  i vår släkt längre tyvärr.) 
     (null)

Jag har svårt att hantera min oro inför saker som ännu inte hänt, jag har inga egentliga redskap till hur jag ska göra det och detta  leder till att jag oroar mig massor vilket äter upp min energi och jag blir extremt trött. Troligen är det också därför förkylningen inte släpper utan hela tiden startar om på nytt.  Jag kan  inte stoppa mina orostankar i små röda presentkartonger som man gör i KBt-terapi, kanske kan jag få vägledning av min arbetsterapeut till hur jag kan jobba med detta....
(null)
Ett sätt att minska oro är att skriva listor. 
Min "lediga" dag är 10 punkter lång, men då ingår avgångstid hemifrån, var jag ska parkera, när jag ska vara hos min arbetsterapeut Josefine, när mötet på Js skola börjar och så vidare. (Jag ska få träffa rektor på skolan för att diskutera anpassad studiegång... hoppas att de jag kommer möta har goda kunskaper om NPF. Det gör ju saken lite lättare på en gång...)  (null)
För att minska all frånvaro på jobbet har jag valt att lägga möten med arbets terapeut och dylikt på tisdagar. Nu känns det inte som ett så klokt beslut eftersom jag då inte blir riktigt ledig. Tisdagar borde istället vara dagar då jag vilar mentalt, går promenader i skogen och annat som är bra för själen. Inte bra för andra...
(null)
Nu är det dags att gå och duscha, jag har tider att passa. Jag har skapat mig struktur för en dag som kommer kräva en del mental ansträngning av mig, jag har en plan, en check-lista och det känns skönt.  (null)




En fin dag!

Livet återvänder så sakta in i mina system. 
Med goda vänners stöd har jag klarat en dag på stan. 
Jag är full av förståelse och längtan efter att göra skillnad efter föreläsningar som stundvis gick rakt in i själen idag.  (null)

När tårarna började tränga fram en stund mitt i all igenkänning kändes det extremt tryggt ändå att få sitta där ock lyssna mellan två helt fantastiska människor som jag fått äran att ha som vänner. 
(null)
(null) (null) (null) (null) (null) (null)     

Efter all kunskapsinhämtning ilade jag till mor ock far för att hämta hem Lilleman som sovit över. 
(null) (null)
Jag lät mig övertalas av den lille att vi skulle ta en sväng till Älgsjön. Äta mellis. Ta det lite lugnt. Jag fick kämpa hårt för att stå ut med tanken att jag inte åkte direkt hem efter jobbet och var "duktig".. men det gick..
(null)
Vi kraschade is ner i vatten. Ganska Najs en tisdag faktiskt...
(null)
Vi åt smörgåsar ock mormors hembakta bullar. Mitt i solen , bland Skogssuset  och lugnet. Jag började sakta adaptera...
(null)
(null)
(null)
Ju mer jag lär mig om NPF ju mer inser jag vilka kämpar vi är, vi som levt hela våra liv som "annorlunda" . En känsla av att aldrig riktigt passa in. Att alltid känna sig som ett UFO😂. Hur svårt ska det va liksom.... 
(null)
Jag satt där och tog 10 djupa långsamma andetag, tvingade mig själv att stressa ner. Att bara vara ock vara nöjd med det. Det gick. 
Typ.... 
vi hade fina samtal där ock då iallafall. Lille filosofen och jag. 

(null)
Till kvällssagan fick vi sällskap av den ena av de stora. Då blir  det extra mysigt . 
(null)
Någon håller i trådar för att vi ska prestera bättre, det är inte jag. Men jag kände mig extremt nöjd med att ha orkat vara social en hel dag, samt haft fina stunder med alla mina fina barn under kvällen, någon annan var duktig på sitt sätt. 
I slutändan så hoppas jag att vi alla ska känna oss nöjda och glada över våra egna liv och prestationer, men dit är det en bit kvar . 

Delar ett instagram inlägg från Yoga girl. 
En enkel meditation som jag tänkte avsluta min fina dag på. 
Jag tänker fortsätta kämpa för att få må bra, jag möter gärna skeptiker på vägen men de som bara får mig att må dåligt över den jag är, måste få mindre utrymme i mitt liv😞 Jag orkar inte ( vill inte!!) bära andra människors elände och bitterhet... så ..
andas ...
(null)
(null)

(null)