Balansera mera ..

Det här med balans. 
Det här med att försöka finna energibalans och att lära sig av alla misslyckade försök att upprätthålla den leder ju ingenstans kan jag tycka. (null)
Att kunna lära sig av sina misstag och därifrån bygga vidare på livet verkar inte funka på mig....😩
Helgen som gick var en skön sådan. 
Den  började med en mysig fredag hos mamma och pappa med god mat och fina samtal. (null)

(null)
Som följdes av en hel förmiddag med yoga på Villa Fridhem som skapade ett sådant lugn i mig att jag gick ner som i dvala resten av lördagen. 
Underbart        (null) 
(null)

Mycket vila blev det sedan på söndagen med då M och jag såg nästan hela serien "Haunting at hill house" på Netflix.  Så bra och så nyttigt att få vara lat och soffig nästan en hel dag... All vila och lugn gav mig en glimt av mig själv igen. Jag kände igen mig själv och den där levnads glada tjejen som orkade saker, en gång i tiden och det var så himla underbart! 
Att få en liten paus i  läkandet och att slippa dimman som trots alla framsteg förbi svårigheterna en utmattning kan innebära, ligger kvar som en hinna av olust och svårtänkhet är så stort att det inte går att förklara.
Det lilla andrummet fick mig stt inse vilken himla tyngd det är att dagligen leva med psykisk ohälsa och Adhd. Den lilla glimten av hur livet var innan gjorde min dag. 
(null)

(null)



Sen kom dagen idag.
Måndag.  
Jag började dagen med ett möte i Yoga-studion där vi pratade om barnyogans framtid. 
Sen for jag ock S till Jursla för att skriva planeringar med H.
 Mysigt det med, men att planera - skriva och tänka tillsammans i grupp är så himla jobbigt!! 
(null)Så på vägen hem började jag må konstigt.
Det är svårt att beskriva, det bästa kan säga är att det llksom "bränner" bakom pannan.  Jag  blir enormt trött och förvirrad och måste gå och lägga mig i ett mörkt rum utan ljud och liksom samla ihop mig igen. 
Jag vill bort från mitt huvud och andas lungt igen. 
Jag vill känna mig glad och lätt i sinnet men huvudet molar och känns jobbigt. 
Som om jag överbelastat det på något sätt. (null)
Vilket jag troligtvis just gjort. 
Så om jag tänker att jag ska lära mig något efter de här tre dagarna så skulle det i så fall vara att 
  • Möten med planeringar av högst abstrakta ting där jag behöver nå ett resultat är energidränerande
  • Att inte äta mat på bestämda tider är energidränerande 
  • Att äta smörgås till lunch bygger inte tillräckligt med energi för mig
  • Att yoga , utföra  pranayama (andningsövningar) och meditera ger enormt mycket lugn ock energi 
  • Att slippa köra en fredag ger energi
  • Att 18 mg medicin räcker ca 3 timmar och att när den sedan går ur kroppen så känner jag som ett busigt barn. Det är en utmaning att stanna kvar i lugnet på yogamattan för jag får sån lust att ställa mig upp och kanske testtrycka knapparna borta. vid handikapptrappen istället! 
Nu gäller det att komma ihåg vad jag just lärt mig så att jag kan använda mig utav det imorgon igen.  Jag funderar på att köpa en fin skrivbok att börja anteckna mina betraktelser i. Den kanske kan bli som "the holy book of Matilda" eller nåt! 
Fast då måste jag ju först  köpa den
Sen se till stt använda den 
Komma ihåg att läsa i den om jag nu av en händelse skulle minnas var jag lagt den
😅
(null)
Nu ska jag sova för imornn ska några av oss i familjen åka på spa. Med husbil. 
Vi får hoppas att de släpper in oss och att  husbilen håller oss varma i stormen.
(null)
Har packat lite det allra nödvändigaste inför resan. 5 olika alternativ till middagen på herrgården i morgon kväll och 4 olika bikinis beroende på vad jag känner för att ha på mig..
Godnatt 

I adhd-landet

Tiden går. 
Som strömmens forsande vatten rinner den snabbt fram. Så snabbt att jag knappt hinner med. 
Jag är ständigt i valet och kvalet om jag ska GRITTA sönder mig själv till små bitar eller om jag ska lägga mig platt utmattad ner och bara ge upp. 
Finns inget däremellan ...
Jag kastar mig själv mellan 
(null)
Små andningspauser mitt i allt....
(null)
Till smörgås i bilen på väg från Barnyogan som är direkt efter jobbet, in till stan för skrivarkursen vid sex.
Det finns ingen gråZon.  Inget mittimelllan. Inget lagom i Adhd-landet. 
Jag kör på,  landar, kör på , landar om och om igen.... (null) 
Vi var hos min lillebror i helgen.
Han är så klok. 
Han är liksom jag väldigt snabb på att ta tag i saker, lösa problem. Att gå all in och nörda klart. Men en stor skillnad är att när han blir trött så vilar han. Pang bom  så kopplar han ner och sover en stund. 
Det gör inte jag. 
Jag kör på. 
För i Adhd-landet är det svårt att hitta bromsen. 
(null)
På jobbet vimsar jag runt bland mina högar.
Sätter in rätt sak i rätt pärm men har sekunden senare glömt bort vilken pärm som var den rätta. 
Och hittar jag den rätta pärmen är det inte säkert att jag längre minns vad 17 jag skulle ha i den. I den utmattade adhd-hjärnan är det så ofta kaos. 
Så ofta oreda. 
Det stressar mig enormt... 
jag vet inte hur många timmar som går åt till att försöka komma ikapp saker som ALDRIG blir klara....


(null)

Mitt i allt kaos. 
Mitt i all andnöd.
Så försöker jag tänka positivt .
Ha ett Good Mindset.
GRITa lite. 
Peppa mig själv
För det är ingen ide att gnälla och gnöla. Det är inte konstruktivt alls, I Know., det värsta som finns är bakåtsträvare som bara ser problemen och aldrig lösningarna.
(null)

Men Om jag fortsätter att peppa mig själv,  forsätter att tänka positivt och leva därefter  och tänk om  min förmåga att vakna varje morgon med nya tankar och nya idéer , ock ett positiva jävlar-anamma humör leder till att jag ännu en gång dundrar in i den förhatliga  väggen? 
jag  vill inte hamna där igen!!
(null)
Frågan är, kan man leva i Adhd-landet och jobba som lärare på en skola som min. Eller ska man börja tänka om? Ska man tänka som man gjorde i början av terminen, att lagom till jul kan man sluta. 
Ska man fortsätta kämpa mot Goliat, i en värld skapad av andra för andra,  när man hela tiden måste kippa efter luft för att man inte har förmågan att tänka efter före, att  kunna sluta i tid, att reda ut allt det där som de andra gör. Som de orkar sitta och diskutera i timmar på lärarmöten medan min hjärna har fullt sjå att ha koll på var jag är och vart jag ska. Att intensivt försöka lyssna på vad som är viktigt att lyssna på ock kanske till ock med ta in varför...
Ja. Vem vet 
Kanske kommer jag fram till något 
Kanske inte. 
Men så är det ju att leva i adhd-världen så jag är van..
God natt 
❤️

(null)









Tänk så mycket klokt det finns i världen om man bara....

Tänk så mycket klokt det finns i världen om man bara... 

.... stannar upp en stund och räcker ut en hand. Om man ser bakom det arga. Det frustrerande ock instängda och bestämmer sig för att verkligen lyssna. (null)


.....finns där när muren brister och någon behöver en. 

... lyssnar lite mer istället för att pracka någon sitt  eget sätt att se på saker. Som om det vore det enda rätta. 

..... inser att bakom den arga fasaden finns en liten som behöver dig. 

........ förstår att den lilla behöver dig utan att den egentligen förstår det sjäv.  (null)

.... bjuder in en vän till samtal. Öppnar upp, berättar & lyssnar. Finns där för varandras klokheter som kan leda framåt, åt rätt håll. 


(null)

Att lyssna är lätt men att höra vad någon verkligen säger kan vara svårt.
Jag tror att världen blir bättre om vi slutar bli arga på varandra, försöker se saker ur andra synvinklar och verkligen pratar med varandra.
Pratar om sånt som berör oss, som stör oss och som gör oss. 
Sluta anta en massa saker utifrån vårt sätt att se på saker och mixa det med vad vi tillsammans kan se. 
Det tror jag blir bra. 
Kram