Skolstart , löpning och friends!

Idag blev jag äntligen vän med mina joggingskor!

(null)
Det tog ett tag! Men idag sprang vi 5,5 km utan att behöva stanna!! Det är nog första gången i hela mitt liv som jag gjort en sån sak. (null)
Men jag gjorde’t! 
Jag har börjat att sudda bort det statiska tänkandet som "jag kan inte träna. Jag är lat. Jag kan inte springa. Jag är en vindrickare.." och försöker tänka mer dynamiskt! 
Det går att ändra tankemönster!              Hjärnan är formbar och går att träna även den. Dessutom är motion bra för hjärnan, det vet man nu ..
Jag har haft pepp av kollegan, jag hade dessutom riktigt roligt idag när jag sorang för jag hade tydligen ändrat röst på runkeeper . Den nya rösten heter "my conscience" ock mitt under springrundan kan den kläcka ur sig att. "You run like a bear who just woke up from hibernation"  
Eller saker som att jag sprang så pass bra att jag var värd en hel flaska vin i soffan när jag kom hem "just kidding" 
(null)
Jag har dock inte lyckats lika bra med den delen av hjärnan som ska hålla ordning.  Som var f la jag hörlurarna sist jag hade dem.  Jag skulle behöva en hel vägg med markerade lådor där var sak har sin plats och alltid läggs där. 
Tänk en hel vägg med byrålådor.... 
Jag åkte ju och hämtade det fina vita skåpet i somras med förhoppning om att kunna ha många av mina vardagssaker i det, men det är ju lite för stort tyvärr....
Oordning stör mig mycket  men jag orkar inte ta tag i det så jag låter det vara, ett tag. Det blir dock lite jobbigt när barnen tar hem kompisar som förundras över hur stökigt det kan vara ibland..
(null)
Ja ja. 
Vi har ju iallafall plockat undan julen... 
nu väntar den bara på vidare transport upp på vinden. 
(null)
Idag var första skoldagen för barnen. Några av oss laddade med smoothie , ägg och macka. Andra hällde ut sin. 
Det verkade som om alla tre haft en bra skolstart. Det är så viktigt ju. Att dagarna blir bra.  (null)
Jag hade svårt att koppla av idag och vila som jag ska göra nu när jag är halvt sjukskriven.  
Så jag tittade lite på hur man kan tänkas arbeta med  värdegrunden och att alla ska  känna sig trygga i skolan. 
Hamnade på friends hemsida och grät strida tårar över hur jävla jobbigt livet kan vara i skolan. 
Jag hade en person i min klass på låg och mellan som inte var snäll en enda gång. Som gömde sig i garderoben hos en annan tjej aom sedan frågade ut mig om  tjejen i garderoben i syfte att få mig att säga något dumt om henne så att hon hade något att jävlas med mig om.  Jag minns inte hur jag egentligen mådde över att behöva stå ut med hennes totala oförmåga att vara en god medmänniska. 
När jag tänker på henne nu känner jag  att det är mest synd om henne . 

(null)
Avslutar nattens inlägg,( för nu måste jag sova😫)  med en bild som gör mig glad. 
Så söta! 
Kram och sov gott! 
Hoppas att jag inte skrivit för många stavfel för jag orkar inte läsa igenom allt innan jag publicerar! (Eller råkat klistra in nåt som inte ska vara med i inlägget eg.!) 
🤣
❤️

Barnyoga

Alltså detta under med barn som får möjlighet att stanna upp. 

Jag hade mitt sista barnyogapass för i år igår kväll. Det blev en helt magisk stund🙏🏼

Barn som liksom andaktigt trots inre oro ock mycket spring i benen, får en slags lugn blick då de följer en enkel avslappningsövning.

Utan att de själva egentligen tänker på det så slappnar de av och blir ett med sig själva.

Bara en liten stund. 

Bara för ett par minuter. 

Men ändå.

Några av dem kommer att komma tillbaka nästa termin. 
Några kommer välja att prova på annat. 
Men alla har fått möjlighet att spara en och annan lugn stund inom sig. 

Alla har fått en liten gåva att ta fram i oroliga stunder. 

Alla har fått träna sig i att andas lugnt om så bara för en minut eller två. 

Jag är så grymt tacksam över att få den här möjligheten. Över att få förtroendet att leda barn i yoga. I mindfulness, i lek, i förtroende, i självkänslan, i allt som har med det inre självet att göra. 

Att få utmaningen i att leda en levnadsglad sprallig liten en som inte ”kan sitta still” och vända det tlll att det är en fantastisk förmåga att kunna röra sig som hen gör. Att det är något bra det här med kroppskontroll och rörelseglädje och inte något skamfyllt obehagligt. Samtidigt som det är bra att kunna stilla sig ibland, på sitt eget sätt.

på avslutningen igår fick vi till ett nästan andaktsfullt samtal där alla lugnt och stilla efter en stojig lek, lyssnade på varandra och förde fram så kloka ord att jag nästan blev religös.... 

så små och så fyllda av klokhet. 

När vi alla sedan skulle fika med pepparkaka och mandarin så valde en av dem att sätta sig i ett annat rum, i Easy-pose (korslagda ben) med händerna i knät och slutna ögon. Hen valde en stund i stillhet och det var så fint att se. Hen har annars många ord att säga och sprider fläktande energier kring sig var hen än går. Så att se just hen i den lugna positionen värmde hjärtat. 


Jag längtar redan efter en ny termin och jag har lovat mig själv att grovplanera alla 13 gångerna redan nu 🙏🏼


 Måste passa på att berätta även om ett meddelande jag fick till mig förra veckan. 

Jag har undervisat i yoga, mindfulness och massage med mina elever i skolan några minuter i veckan. 
Det är magiskt att se hur de allra flesta anammar det jag säger och hur lugnet sprider sig i klassrummen. 
Men så i allafall fick jag till mig att en elev tagit lugnet med sig hem, hen hade suttit ner en stund på vägen hem och tagit en lugn stund. Hen hade berättat hemma om hur lugn hen kände sig och jag fylldes av en sådan skön tacksamhet över att ha nått fram ❤️. 
Det är lite som Astrid Lindgren sa; 

 ”Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom så är jag nöjd.” 


Fast i mitt fall handlar det om att försöka ge banen redskap i hur man kan hantera stress, oro, mående och annat. Och att hitta en acceptans i att vara den man är. 


Ha en fin dag. 

Puss 

Minken framtiden och annat en onsdagmorgon som denna!

Nu börjar det närma sig. 

Jag ser på hösten med blandade känslor. 
Kommer så klart sakna dagarna som bara var mina, men samtidigt är det enormt skönt att slippa all studieångest och krav på att sätta sig in i, klara av och reda ut det som studierna innebar. Jag ska jobba heltid på samma ställe. Ja till ock med lite mer än heltid eftersom lärare arbetar 45 h/ vecka + att jag ska fortsätta som yogaledare ett pass/ vecka. Jag hoppas att hjärnan kommer orka med. Men det är ju bara att prova ock se, går det så går det. Men det måste till ett par steg på vägen för en hållbar utveckling av mig själv. .....

Jag skulle behöva göra en livsplan för hösten. En, "nu ska du göra så här"-plan över veckans alla timmar... jag får be mina vänner om hjälp med det. De har sån förmåga att tänka så som jag inte klarar av. Jag har redan börjat genom att snott en veckoplaneringsmall-idé  av C, där varje veckas viktiga tider kommer att stå.

När jag sedan lyckats med att lokalisera årets planeringskalender med halvårsöversikt så ska den också börja fyllas på med allt som redan är planerat! (Jag var mäkta stolt över mig själv när jag häromdagen lyckades få det stora arket att sitta kvar på tvättstugedörren... när jag sedan började fylla i den stämde ju inte datumen alls, det är ju förra årets kalender)... att ha en översiktskalender på en vägg tror jag kan vara bra för mig och min familj. 


Att planera in ledig tid är också ett måste. Att lika naturligt som tandborstning varje morgon och kväll lägga in tid för yoga, meditation och egentid (som jag ska lägga på att läsa ock skriva) är ett måste. 

I min adhd finns inte utrymme för "icke-planering" eftersom jag så lätt följer minsta motståndets lag och gör det som känns lättast för stunden. OM jag nu inte är supermotiverad att bli klar med något förstås.....

Den största utmaningen av alla är dock att INtE gå all in på jobbet.... ( jag tränar redan på det genom att inte tänka på allt jag ska göra med klassen...) 

Det kommer att gå eftersom jag varit öppen med hur jag funkar och mina kollegor är förstående ock ser saker jag själv inte gör. Dessutom kommer en av de som känner mig bäst vara bara en dörr bort i år, hon är en mästare på att se när jag gått i gång OCH hon vågar säga det till mig. 
Det låter så lätt nu när jag sitter här hemma ock skriver. Det känns som överkomligt på något vis. 
Men jag vet hur lätt jag tappar bort mig. 
Hur snabbt jag sveps med i rushen,  nu vet jag ju varför... 
Kvar är då "bara" att få det att funka. 
Med hjälp av kollegor, arbetsterapeuten och eventuell medicin ( men jag vill egentligen inte behöva medicinera mig för att leva som "alla andra"), så ska det nog gå. 
Jag har iallafall den intentionen! 
Kram på Er och ha en fin dag! 

Just det! Jag höll ju på att glömma! 

Minken! 
Vi hade ju glädjen att få se den igen, på nära håll och på land!! Så söt, så kvick ock så underbar! Den gör mig så glad! Vi stod längst ut på den lilla bryggan, Lilleman och jag, då minken tittade upp på oss från stranden. Jag lovade Lilleman att den inte skulle våga kliva ut på bryggan och komma fram till oss, samtidigt som jag funderade på hur jag skulle få loss den om den högg sig fast i mitt ben! 
Vi tror att den kanske är två, minst, för annars måste den vara supersnabb...