Me and my AdhD-brain

Tänk att det alltid är samma sak. 
När världen sover, då vaknar jag till liv. 
När mörket faller utanför så ljusnar det i mig!. 
Som om min hjärna laddat hela dagen på snoozenivå och sedan drar igång igen när det är dags att sova... 
Full av idéer. Full av tankar. Under den senaste timmens misslyckade försök till Yinyoga på mattan, har jag planerat ihop en Rörelse-måbra-prova på dag här på orten.. 
Hittat musik till introt på yogapasset jag vill genomföra och funderat på vilka man skulle kunna få med sig i genomförandet av en sådan dag.. (null)
Jaaaaaaa.... 
Jag vet att man måste sova, det är viktigt,  men min hjärna lyssnar inte på sensibelt prat. 
Den styr sig själv på nåt sätt.
Man pratar om stragtegier och planeringskalendrar och allt sånt är ju superbra, men när nattkänslan slår till hjälper inga strategier i världen..
Man blir som en flow-junkie och tackar sin lyckliga stjärna att man kan få ha sina adhd-flows ett tag i allafall... 
speciellt efter två mörka dagar med migrän och hjärndimma....       (null)
Det här med att lära av sina misstag finns liksom inte i min värld. 
Jag gör samma sak om och om igen. 
Ibland tänker jag till lite i förväg, och då känner jag mig extremt duktig efteråt. 
Men jag har ju en grym förmåga att lösa allt som oväntat dyker upp så det gör ju inte så mycket om man ställer till det för sig då och då... 
Eller? 
(null)
Jo. 
Så klart gör det det. 
När det verkligen är viktigt så kan jag så klart. Och om jag inte skulle ha varit ledig just nu så skulle jag ha varit så trött att jag inte orkat nattsudda alls.... (null)
Men just nu är tiden så himla diffus och ostrukturerad och det blir liksom ännu rörigare då. Och lika dåligt som jag kan må av ostruktur så älskar jag det. 
Härligt härligt men farligt farligt typ...
(null)
Att fira jul har varit riktigt mysigt i år. Precis lagom mycket på nåt sätt med så många underbara människor.  Men ändå blev det för mycket på nåt sätt. Jag tänker att jag de senaste två dagarna däckat i migrän, för huvudet är inte med mig. som vanligt när jag överansträngt min hjärna så blir det så diffust och svårförklarligt så migrän får det bli.  (null)

Som tur är har jag välsignats med kloka och förstående barn som funkar även när jag inte gör det.  

(null)
Att höra dem tillsammans, att trots att huvudet sprängs, kroppen sjunker ihop och allt känns totalt övermäktigt, se dem och känna lyckan över att få dela en hel dag med dem är så läkande. 


(null)
Jag ska hjälpa min flow-junkie-hjärna på traven genom att dra ur hörlurarna med all den nya spännande musiken jag egentligen inte vill sluta spela.... 
men jag vet ju att jag mår bättre imorrn om jag gört så 👍😇🙏🏼👊🏽
Bye😘






Jag är helt normal!!!

Har precis börjat lyssna på podden ; Adhd-livet  och inser med förtjusning att jag är helt normal!  (null)
https://adhdlivet.podbean.com/

Lite av det jag snappat upp är och vill dela med mig av är ex. 
mitt närminne. 
Det suger....
Det har nog alltid svajat men det blir definitivt INTe bättre med åren.  (null)
Jag minns inte vad någon sa nyss, men kan i detalj minnas kvällar, möten, stunder ock ord som hände för 20 år sen! 
Hur som helst, det har med min ADHd att göra!! Ja!!!!! Frontalloben- konnektorer ock sånt!  
Tjejerna i podden berättar att de har svårt att minnas t.ex vänners barns namn ... jag minns inte ens vad för barn som fötts. Jag får liksom luska ock uttala mig lite vagt med "åå så fin haon är!
Så dumt egentligen. Ska sluta med det... jag får väl helt enkelt säga att jag har svårt att minnas sånt...
(null)

annat som fastnat är:
"Använd inte hjärnan som kontor"
Skriv ner i kalendern vad du ska göra. 
Ha inte allt i huvudet ....
glöm sen inte att kolla i kalendern eller på lappen man skrivit.  
Om man hela tiden lagrar Allt i hjärnan är det lätt att hamna i utmattning eftersom hjärnan ALDRIG får vila... eftersom vi med adhd dessutom har svårt att återhämta oss.... (null)Ja för vi med ADHD kör ju liksom på. 
På på på på på och vi måste lära oss att varva ner och återhämta oss ordentligt ofta !! 
Jepp
(null)

Handla
inte utan mina hörlurar. 
I podden pratar de om brusreducerande hörlurar och keps. 
Så nästa gång jag handlar ska jag minsann ha keps också! Måste testa!! 
Ångest - möt den.
Den kommer som ett brev på posten, om och om igen. Jag tror att jag faktiskt alltid trott att jag en vacker dag ska bli av med de jobbiga känslorna som dyker upp då ock då, bara så där kan man tro 
en tanke tjejerna i podden väckte var att man ska hålla sig till sin planering även när man mår bra! För om man smiter undan det man ska göra bara för att det under bra dagar känns mindre viktigt , så gör det att ångesten kommer under skitdagarna . 
 För det som man inte tar tag i under de bra dagarna läggs i högar och måste tas hand om under skitdagarna för att bli av med "JAG BLIR ALDRIG KLAR-ALLT ÄR MIC ÖVERMÄKTIGT-känslan" som uppstått...
(null)

Musik när man läser...har jag aldrig testat, men det låter smart , musiken tar bort tankarna som stör annars... däremot ser jag ju att en av tjejerna här hemma har elektroniska saker igång när hon pluggar....

Sitta still
Finns ju ingen möjlighet ... när jag har ätit klart så vill jag gå ock göra något annat.. aå är det bara. Är lärarmötet på jobbet på en helt obegriplig nivå så mår jag fysiskt dåligt ....jag får som panik i hela kroppen och måste göra något för att överhuvudtaget överleva... 
Bra kunskap att ha med sig in i jobbet som lärare... hur mycket dåligt mående bland våra barn ( och vuxna) beror inte på att orimliga krav ställs och dränerar dem (oss)...
(null)

Gå in i  väggen... "alla borde få testa" säger tjejerna i podden...jag kan bara hålla med. Att tvingas stanna överfartståget mitt i livet och tvingas ta itu med och  jobba med sig själv  är livsnödvändigt (för vissa) tror jag. 
Att hitta sätt att inte hamna där igen är viktigt, 
Till exempel med hjälp av strategier!! 

Strategier; 
Ja!!! De är bra! 
Jag vet ju exakt vad jag ska göra men inte gör jag det för det.
Tusen goda tankar och miljoner kloka intentioner men inte 17 klarar jag av att införliva dem i livet! 
Eller? 
Kanske ändå att små små stycken av strategitänk fastnar och sakta bygger upp något nytt . 
Men det tar tid! 
(null)


(null)

Allt blev tusen gånger tydligare när man fick barn...
Jaaa!!! För innan spelade det ju ingen roll när jag åt, sov, jobbade eller svor. 
När man får barn blir sånt viktigt ...
Jag var en supermorsa när tjejerna var små. Planeringsmässigt alltså.
Men så arg. 
Så stressad 
Och så inte jag. 
Nu är det bättre, men ändå. Jag anstränger mig en hel del för att se till att läxorna blir gjorda., att maten blir lagad till ca 18. Och lite annat. Men jag vill helst bara få göra det jag själv tycker är viktigt för stunden !! 
Och det är helt normalt för såna som mig!! 

(null)
Jaha. 
Man ska tydligen gå och lägga sig innan man kommer in i "andra andningen" och får igång sitt kväll&natt-flow.... 
Så jag ska vara ordentlig nu och gå och sova...

Tack Linda och Jeanette för att ni gör en sådan viktig ock bra pod! 







I adhd-landet

Tiden går. 
Som strömmens forsande vatten rinner den snabbt fram. Så snabbt att jag knappt hinner med. 
Jag är ständigt i valet och kvalet om jag ska GRITTA sönder mig själv till små bitar eller om jag ska lägga mig platt utmattad ner och bara ge upp. 
Finns inget däremellan ...
Jag kastar mig själv mellan 
(null)
Små andningspauser mitt i allt....
(null)
Till smörgås i bilen på väg från Barnyogan som är direkt efter jobbet, in till stan för skrivarkursen vid sex.
Det finns ingen gråZon.  Inget mittimelllan. Inget lagom i Adhd-landet. 
Jag kör på,  landar, kör på , landar om och om igen.... (null) 
Vi var hos min lillebror i helgen.
Han är så klok. 
Han är liksom jag väldigt snabb på att ta tag i saker, lösa problem. Att gå all in och nörda klart. Men en stor skillnad är att när han blir trött så vilar han. Pang bom  så kopplar han ner och sover en stund. 
Det gör inte jag. 
Jag kör på. 
För i Adhd-landet är det svårt att hitta bromsen. 
(null)
På jobbet vimsar jag runt bland mina högar.
Sätter in rätt sak i rätt pärm men har sekunden senare glömt bort vilken pärm som var den rätta. 
Och hittar jag den rätta pärmen är det inte säkert att jag längre minns vad 17 jag skulle ha i den. I den utmattade adhd-hjärnan är det så ofta kaos. 
Så ofta oreda. 
Det stressar mig enormt... 
jag vet inte hur många timmar som går åt till att försöka komma ikapp saker som ALDRIG blir klara....


(null)

Mitt i allt kaos. 
Mitt i all andnöd.
Så försöker jag tänka positivt .
Ha ett Good Mindset.
GRITa lite. 
Peppa mig själv
För det är ingen ide att gnälla och gnöla. Det är inte konstruktivt alls, I Know., det värsta som finns är bakåtsträvare som bara ser problemen och aldrig lösningarna.
(null)

Men Om jag fortsätter att peppa mig själv,  forsätter att tänka positivt och leva därefter  och tänk om  min förmåga att vakna varje morgon med nya tankar och nya idéer , ock ett positiva jävlar-anamma humör leder till att jag ännu en gång dundrar in i den förhatliga  väggen? 
jag  vill inte hamna där igen!!
(null)
Frågan är, kan man leva i Adhd-landet och jobba som lärare på en skola som min. Eller ska man börja tänka om? Ska man tänka som man gjorde i början av terminen, att lagom till jul kan man sluta. 
Ska man fortsätta kämpa mot Goliat, i en värld skapad av andra för andra,  när man hela tiden måste kippa efter luft för att man inte har förmågan att tänka efter före, att  kunna sluta i tid, att reda ut allt det där som de andra gör. Som de orkar sitta och diskutera i timmar på lärarmöten medan min hjärna har fullt sjå att ha koll på var jag är och vart jag ska. Att intensivt försöka lyssna på vad som är viktigt att lyssna på ock kanske till ock med ta in varför...
Ja. Vem vet 
Kanske kommer jag fram till något 
Kanske inte. 
Men så är det ju att leva i adhd-världen så jag är van..
God natt 
❤️

(null)