Livet som lärare med ADHD

(null)
Lite så känns det idag. 
Men inte på grund av barnen jag jobbar med,utan på allt annat som hör läraryrket till. 
Sånt som 
Möten 
Bedömningstöd 
Planering
Utvärdering 
Organisation 
Ljud 
Papper 
Papper 
Ännu mera papper
Möte igen
Pedagogisk planering 
Dexter 
IST 
Lite mer papper
Bussvärd
Schemaändringar 
Heroma 
Google Drive
Dextra igen 
Mail 
Lönesamtalsförberedelse
SOL-utbildning 
LGR 11
Kunskapskrav 
Bedömning 
Kontroll 
Ljud
Högljud
Röra
Regler 
Stress 
Kaffe över hela bordet 
Lite mer papper 
Kaffefläck på sammanställningen av elevernas samlade bedöming i matematik.
Rätta 
Skriva 
Sammanställa 69 bedömningsstöd i tre delar från hösten 
Planera in vårens Bedömningstöd
Planera in utvecklingssamtal igen
Planera om utvecklingssamtalstiderna
Genomföra 690 minuters bedömningsstöd 
hitta någon som kan ersätta mig när jag är borta 690 minuter från min undervisning
Ringa någon 
Lagmöte 
Lite fler papper hittade 
Mail från chefen 
Mail från administratören 
Papper till chefen 
Samrådsprotokoll
Mötesprotokoll 
Svara på mail 
Sortera papper som nu hamnat i en hög trave , ska bara hitta just den traven jag behöver sortera just nu.
Plocka upp 
Plocka bort 
Hitta nåt 
Plocka fram 
Hålla i 
Hålla ut 
Inte tjut 

Å så glöm inte den lilla kompostpåsen...

Nu låter det som att jag är gnällig. 
Otacksam ock väldigt negativ.
Det är jag inte.
Men dagar som dessa när hjärnan känns som chilimarinerad köttfärs har jag lätt att bli lite uppjagad.
Jag försöker hålla huvudet kallt men det är ju inte riktigt en egenskap som kännetecknar mig. Och allt som ligger framför mig tornar upp sig om en skyhög Tsunami och hotar att dränka mig...

(null)

Det adminstrativa övertrycket tar död på min kreativitet, 
Min själ  tar stryk och jag som i vanliga fall är en vild kreativ person tynar sakta bort i takt med att kraven på det jag inte kan ökar. 
Det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar, jag kommer ändå aldrig ikapp, jag inser det nu.
Jag simmar hela tiden i motström ock kämpar för att hålla näsan över vattnet. 
Det som är enkelt och glasklart för de flesta andra är mystiskt och hieroglyfiskt för mig.
Mina oförmågor  kommer alltid att finnas där och jag jobbar nu hårt med att försöka få mig själv att faktiskt ge upp. 
Att släppa taget 
Hade det inte varit för alla de underbara små individer som möter mig varje morgon i klassrummet hade det varit lättare.. 
Men jag behöver hitta något som jag klarar av att hantera samtidigt som jag orkar leva ett liv värt att leva .
Det är ok 
Good Enough 
Att sluta behöver inte betyda att man misslyckas. 
Att sluta kan betyda att man vinner något annat istället.
(null)
Tanken har funnits hos mig länge, men att tänka färdigt kan ta tid för mig. 
Tanken ska sedan när den är klar bearbetas ett tag tills en impuls stark nog att slå sig igenom rädslan för det nya okända, tar sig igenom ock får mig att våga ta klivet. (null)
Ut ur Comfort Zonen och in i fortsättningen liksom. Men man behöver inte ha bråttom, mn behöver bara bestämma sig och bli klar innan man suddas ut...
(null)



Hursomhelst så har jag fått en ny tanke om livet efter detta liv. 
Jag älskar att undervisa prestationslöst 
Jag älskar att undervisa när kroppen också får vara med.
 Jag älskar känslan när känslan infinner sig hos de jag undervisar i yoga. 
(null)
Så jag letar utbildningar.
I Sverige men även utomlands! 
Varför inte tänker jag.
Bali.
22 dagar intensivkurs 
Varför inte...

(null)

(null)

(null)


(null)

Tanken är väckt. 
Nu är den med mig 
kanske räcker det med tonårsyogautbildning en helg i februari. 
Kanske inte
Vem vet tänker jag 
Vi får se
Allt sker inte över en natt 
Jag har en tanke om att sluta lägga all min livsenergi på att orka sånt jag aldrig kommer landa i. 
Jag är ok med det 
Jag har lnte misslyckats på nåt sätt 
Jag vågade prova
❤️🙏🏼❤️









Jag är helt normal!!!

Har precis börjat lyssna på podden ; Adhd-livet  och inser med förtjusning att jag är helt normal!  (null)
https://adhdlivet.podbean.com/

Lite av det jag snappat upp är och vill dela med mig av är ex. 
mitt närminne. 
Det suger....
Det har nog alltid svajat men det blir definitivt INTe bättre med åren.  (null)
Jag minns inte vad någon sa nyss, men kan i detalj minnas kvällar, möten, stunder ock ord som hände för 20 år sen! 
Hur som helst, det har med min ADHd att göra!! Ja!!!!! Frontalloben- konnektorer ock sånt!  
Tjejerna i podden berättar att de har svårt att minnas t.ex vänners barns namn ... jag minns inte ens vad för barn som fötts. Jag får liksom luska ock uttala mig lite vagt med "åå så fin haon är!
Så dumt egentligen. Ska sluta med det... jag får väl helt enkelt säga att jag har svårt att minnas sånt...
(null)

annat som fastnat är:
"Använd inte hjärnan som kontor"
Skriv ner i kalendern vad du ska göra. 
Ha inte allt i huvudet ....
glöm sen inte att kolla i kalendern eller på lappen man skrivit.  
Om man hela tiden lagrar Allt i hjärnan är det lätt att hamna i utmattning eftersom hjärnan ALDRIG får vila... eftersom vi med adhd dessutom har svårt att återhämta oss.... (null)Ja för vi med ADHD kör ju liksom på. 
På på på på på och vi måste lära oss att varva ner och återhämta oss ordentligt ofta !! 
Jepp
(null)

Handla
inte utan mina hörlurar. 
I podden pratar de om brusreducerande hörlurar och keps. 
Så nästa gång jag handlar ska jag minsann ha keps också! Måste testa!! 
Ångest - möt den.
Den kommer som ett brev på posten, om och om igen. Jag tror att jag faktiskt alltid trott att jag en vacker dag ska bli av med de jobbiga känslorna som dyker upp då ock då, bara så där kan man tro 
en tanke tjejerna i podden väckte var att man ska hålla sig till sin planering även när man mår bra! För om man smiter undan det man ska göra bara för att det under bra dagar känns mindre viktigt , så gör det att ångesten kommer under skitdagarna . 
 För det som man inte tar tag i under de bra dagarna läggs i högar och måste tas hand om under skitdagarna för att bli av med "JAG BLIR ALDRIG KLAR-ALLT ÄR MIC ÖVERMÄKTIGT-känslan" som uppstått...
(null)

Musik när man läser...har jag aldrig testat, men det låter smart , musiken tar bort tankarna som stör annars... däremot ser jag ju att en av tjejerna här hemma har elektroniska saker igång när hon pluggar....

Sitta still
Finns ju ingen möjlighet ... när jag har ätit klart så vill jag gå ock göra något annat.. aå är det bara. Är lärarmötet på jobbet på en helt obegriplig nivå så mår jag fysiskt dåligt ....jag får som panik i hela kroppen och måste göra något för att överhuvudtaget överleva... 
Bra kunskap att ha med sig in i jobbet som lärare... hur mycket dåligt mående bland våra barn ( och vuxna) beror inte på att orimliga krav ställs och dränerar dem (oss)...
(null)

Gå in i  väggen... "alla borde få testa" säger tjejerna i podden...jag kan bara hålla med. Att tvingas stanna överfartståget mitt i livet och tvingas ta itu med och  jobba med sig själv  är livsnödvändigt (för vissa) tror jag. 
Att hitta sätt att inte hamna där igen är viktigt, 
Till exempel med hjälp av strategier!! 

Strategier; 
Ja!!! De är bra! 
Jag vet ju exakt vad jag ska göra men inte gör jag det för det.
Tusen goda tankar och miljoner kloka intentioner men inte 17 klarar jag av att införliva dem i livet! 
Eller? 
Kanske ändå att små små stycken av strategitänk fastnar och sakta bygger upp något nytt . 
Men det tar tid! 
(null)


(null)

Allt blev tusen gånger tydligare när man fick barn...
Jaaa!!! För innan spelade det ju ingen roll när jag åt, sov, jobbade eller svor. 
När man får barn blir sånt viktigt ...
Jag var en supermorsa när tjejerna var små. Planeringsmässigt alltså.
Men så arg. 
Så stressad 
Och så inte jag. 
Nu är det bättre, men ändå. Jag anstränger mig en hel del för att se till att läxorna blir gjorda., att maten blir lagad till ca 18. Och lite annat. Men jag vill helst bara få göra det jag själv tycker är viktigt för stunden !! 
Och det är helt normalt för såna som mig!! 

(null)
Jaha. 
Man ska tydligen gå och lägga sig innan man kommer in i "andra andningen" och får igång sitt kväll&natt-flow.... 
Så jag ska vara ordentlig nu och gå och sova...

Tack Linda och Jeanette för att ni gör en sådan viktig ock bra pod! 







I adhd-landet

Tiden går. 
Som strömmens forsande vatten rinner den snabbt fram. Så snabbt att jag knappt hinner med. 
Jag är ständigt i valet och kvalet om jag ska GRITTA sönder mig själv till små bitar eller om jag ska lägga mig platt utmattad ner och bara ge upp. 
Finns inget däremellan ...
Jag kastar mig själv mellan 
(null)
Små andningspauser mitt i allt....
(null)
Till smörgås i bilen på väg från Barnyogan som är direkt efter jobbet, in till stan för skrivarkursen vid sex.
Det finns ingen gråZon.  Inget mittimelllan. Inget lagom i Adhd-landet. 
Jag kör på,  landar, kör på , landar om och om igen.... (null) 
Vi var hos min lillebror i helgen.
Han är så klok. 
Han är liksom jag väldigt snabb på att ta tag i saker, lösa problem. Att gå all in och nörda klart. Men en stor skillnad är att när han blir trött så vilar han. Pang bom  så kopplar han ner och sover en stund. 
Det gör inte jag. 
Jag kör på. 
För i Adhd-landet är det svårt att hitta bromsen. 
(null)
På jobbet vimsar jag runt bland mina högar.
Sätter in rätt sak i rätt pärm men har sekunden senare glömt bort vilken pärm som var den rätta. 
Och hittar jag den rätta pärmen är det inte säkert att jag längre minns vad 17 jag skulle ha i den. I den utmattade adhd-hjärnan är det så ofta kaos. 
Så ofta oreda. 
Det stressar mig enormt... 
jag vet inte hur många timmar som går åt till att försöka komma ikapp saker som ALDRIG blir klara....


(null)

Mitt i allt kaos. 
Mitt i all andnöd.
Så försöker jag tänka positivt .
Ha ett Good Mindset.
GRITa lite. 
Peppa mig själv
För det är ingen ide att gnälla och gnöla. Det är inte konstruktivt alls, I Know., det värsta som finns är bakåtsträvare som bara ser problemen och aldrig lösningarna.
(null)

Men Om jag fortsätter att peppa mig själv,  forsätter att tänka positivt och leva därefter  och tänk om  min förmåga att vakna varje morgon med nya tankar och nya idéer , ock ett positiva jävlar-anamma humör leder till att jag ännu en gång dundrar in i den förhatliga  väggen? 
jag  vill inte hamna där igen!!
(null)
Frågan är, kan man leva i Adhd-landet och jobba som lärare på en skola som min. Eller ska man börja tänka om? Ska man tänka som man gjorde i början av terminen, att lagom till jul kan man sluta. 
Ska man fortsätta kämpa mot Goliat, i en värld skapad av andra för andra,  när man hela tiden måste kippa efter luft för att man inte har förmågan att tänka efter före, att  kunna sluta i tid, att reda ut allt det där som de andra gör. Som de orkar sitta och diskutera i timmar på lärarmöten medan min hjärna har fullt sjå att ha koll på var jag är och vart jag ska. Att intensivt försöka lyssna på vad som är viktigt att lyssna på ock kanske till ock med ta in varför...
Ja. Vem vet 
Kanske kommer jag fram till något 
Kanske inte. 
Men så är det ju att leva i adhd-världen så jag är van..
God natt 
❤️

(null)