Att balansera livets obalanser

Fick ett nytt sätt att tänka igår då jag läste Lena Arrelövs ord om hur hon känner att vardagen handlar om att balansera obalanser. 
Så himla kort och koncist vad mitt liv handlar om lite grann. Varje dag en ny utmaning. Varje dag en liten balansering framåt. Jag är ju egentligen ganska bra på att hitta balans, men en utmattning är inte att leka med ock påverkar livet långt mer än jag någonsin trott.

(null)
Något annat jag aldrig förr riktigt insett är att man blir det man tänker .... 
i helgen till exempel,  var jag alldeles tjock i huvudet av känslan att jag inte hade någon form av energi. Tom. Orkeslös och utmattad var mantrat som snurrade runt runt i huvudet hela tiden. 
Om och om igen intalade jag mig hur jobbigt det var att ens existera och hjärnan är ju så funtad att den tror på vad jag säger till den... så....  (null)
Iallafall så fick min man för sig att vi skulle dra väg över dan med husbil och mina föräldrar. 
Att umgås med mamma och pappa skulle jag orka med bestämde jag, de är ju liksom jag på ett sätt. 
(null)
Så vi rekade en plats, packade husbilen med lättare lunch och drog iväg. 
Ut i naturen, den läkande naturen.
Friden. Lugnet . Tystanden.
(null)
Alla små smulor av lugn och ro räknas. 
Andetagen under den korta rasten på jobbet. 
Blicken som vilar på den gröna skogen. 
Tanken som läker istället för stressar. Promenaden .
Skratten med en vän 
Lugnet i ensamheten 
En stunds stillhet med 23 glada små . 
Alla små stunder man ger sig själv läker. 
Jag vet det nu för helt plötsligt i söndags kväll kom det över mig. Att vända tanken. 
Att  vända flödet av energier åt andra hållet. 
Att tänka om! 
Att tänka "rätt". 
Att fokusera mina tankar på att jag har energi istället för att jag inte har det! 
(null)
Så jag gick här hemma och sjöng mantrat "jag är pigg och full av energi!" Hela kvällen och nånting hände!!! 
(null)
Jag kände mig pigg. Energisk ock fylld av iver ! 
Jag fattar att det inte alltid går att ändra tankar, att man ibland bara måste få bryta ihop och smeta runt sig själv i självömkan, men ibland så funkar det faktiskt! 
Som då, i söndags då jag fick igång mig själv "bara" genom att tänka om. 

(null) Att oroa sig för det som varit har också blivit en stor del av mitt liv har jag märkt. 
Att hela tiden tänka att om jag inte är rädd om mig så blir jag utbränd igen. Om och om igen. 
Som en papegoja som fastnat på repeat ock inte kommer loss. 
Mitt fokus har (och gör fortfarande) legat på min funktionsnedsättning och inte på allt annat  det blir nog så när man hamnat i diagnosvärlden, iallafall ett tag. 
(null)

Men nu känner jag mig redo att se framåt igen, att tänka gamla tankar. Att  känna att jag orkar, att jag vill saker att jag kan. 
En enorm befrielse. 
Som om jag börjat hitta hem till mig själv igen med försiktighet , men också fortfarande en rädsla för att hamna i hjärndimmans värld igen. Men den blir mindre och mindre ju mer mig själv jag blir🙏🏼

Att leva utan motivation

(null)
Jag tror att jag börjat att fatta nu! 
(Även fast kemi och biologi-biten av det hela inte är helt klar ännu) så har jag hittat ännu en pusselbit i mitt VUXEN-ADHD-PUSSEL  jag håller på att lägga... (null)
Motivation
Jag saknar den där viktiga motivationen man behöver för att planera ett långsiktigt hållbart liv. Jag saknar en av livets starkaste drivkrafter, roten av överlevnad,  moroten i att komma vidare. Den man behöver för att vara Svensson.
Så enkelt för de allra flesta, så svår att hitta för vissa. 
Men om man snubblat över något som motiverar (och belönar) så har man det för livet. 
Jag fick en motivationsmorot av Bo Hejlskov då han berättade att en person han träffade en gång fick mycket lättare att gå upp på morgonen då den kände kaffedoft. Och sån är jag. 
Kaffet på morgonen, doften av själva kaffet och ljudet från bryggaren motiverar mig att ViLjA gå upp. Inte mycket annat hjälper mig. 
Jag tror det är därför jag och den lille filosofen inte alltid klickar så bra den där allra första vakna timmen . HUR ska man hitta motivation att dela med någon när man själv har svårt att förstå varför man måste gå upp och jobba. Jag menar, det löser sig väl ändå? 
Eller.. (null)

Eller kramen från vännen. 
Den motiverar till att fortsätta ha vänner. Jag har turen att ha en på jobbet som både är vän ock kollega. Som i alla år hjälpt mig att träna på det här med vänskap. Jag har annars lite svårt för sånt. Jag vet hur man skaffar vänner men inte  hur man behåller dem. Det kallas visst för social ångest och kan bli av en odiagnostiserad uppväxt där man inte riktigt deltagit och tränat socialt som "de andra". Jag tänker nog att det mer handlar om att vissa människor finns där på riktigt, är sig själva och blir betydelsefulla på nåt viktigt sätt och därför motiverar mig att hålla kontakten med dem. Ytligt är skittråkigt och går FeT BOrT... varför slösa tid på sånt som inte är intressant?
🙏🏼
Energin från kollegor. 
Motiverar till att stanna kvar på jobbet.
Liksom samspelet med elever och föräldrar...
Tyvärr börjar jag inse att det inte räcker. Jag fyller inte på med lika mycket energi som jag gör av med och trots alla goda intentioner så måste jag tänka nytt. Jag kan inte leva ett liv där jag blir sjukskriven stup i kvarten för att min mentala energi dränerat all serotonin i hjärnan och får mig att inte vilja nåt. 
Där kommer även problemen med belöning in. Jag har enormt svårt att se att allt kan bli bättre  OM  jag byter jobb. Jag ser kortsiktiga lösningar som hjälper för stunden men som alltid slutar likadant. Jag kööööööör på , jag glömmer att andas, att lyssna inåt och så BOM blir nånting trasigt inuti nånstans. 
(null)



Med skräckblandad förtjusning inser jag skillnaden på mig ock andra då jag inte riktigt känner samma motivation som dem. ( jobbet) Jag har mina egna mål, min egen agenda och den är liksom annorlunda 😅. Jag kan lägga fokus helt fel saker och måste sen "springa" ikapp de andra för att inte hamna helt fel.
Jag är kortsiktig och impulsiv.                           Jag springer bara om jag får lust, inte för att träna för att kunna springa maraton om 6 månader. 
(null)

Jag gör det som känns bra NU inte det som blir bra sen....  den förmågan har inte jag. 
Jag härmar och gör det som andra så klokt kan inse är det rätta, så kompensativ att jag blir alldeles rörd, men shit vad energi det går åt. Så mycket att jag blir alldeles tom och hjärnan brinner...

(null)

Dopamin... 

Det här med att få ständig och snabb skön belöning, PRoNTo!! Skit i långsiktighet,  jag vill ha resultat NU, jag vill göra NU jag vill se resultat NU...
Jag gör- jag ser - jag är klar - MoVE on...
En tröst i allt är dock att jag faktiskt inte är ansvarig för detta. Det är Kemi och min hjärna har kemisk obalans.... jag äter ständigt de dagar jag inte tar min medicin, " belönar" mig själv genom att stoppa i mig saker som jag "mår bra av" för stunden i allafall 😜 men som i det långa loppet inte är hållbart..  jag vet människor med ADHd som tagit droger för att dämpa, stärka, belöna för att må. Jag förstår mer och mer  deras problematik även fast jag aldrig rört droger själv så kan jag förstå dem som gjort det.  

(null)
Eftersom jag har svårt att sätta egna ord på vad Dopamin egentligen är så har jag klippt ut lite text från Specialnest där de beskriver hur kemin kan funka för oss med AdHd:

(null)


Japp. 
Då var det klart med insikter för idag. 
Dags att återgå till familjen❤️




















The Dude och oturen. Eller det kunde ju ha varit värre.


Det blev en bra dag/ kväll på Liseberg trots alla ljud och snurrigheter. Mycket tack vare min filter-medicin ock hörselskydden som satt på plats största delen av tiden. (null) (null)
(null)

(null)
Den enda attraktionen som jag glllar....
(null)
En kommande hemsk åktur som väntar den som vill utsätta sig för det, senare i år.. (null)

(null) (null)

(null)
Glasspaus i skuggan uppe på berget 🙏🏼 (null)         
Promenad nerför trappporna i "Förbjudna trädgården".
(null)

(null)

(null)


(null)
Äntligen öppnade favvokarusellen! 
(null)
Vätskepaus!  (null)
Flume ride! Vatten är kul!

(null)
Kållerado igen 🙈
(null)



(null)

(null) (null)

(null)


(null)
Middag i "hamnen" i solsken till tonerna av dansskolan i bakgrunden😅
(null)


(null)
(null)     
Näst sista åket i Kållerado bjöd på en gungig färd som slutade med en smäll för filosofen ock mig. Mitt kindben mot hans skalle. Pang. Blev en snygg liten extra kindknota.  Gjorde så  ont att tårarna rann...
Men det är bara påt igen liksom så sista åket blev ett bra ett!  
Late night snax, Churros!
🙏🏼
(null)
Liseberg är fint på kvällen. 

(null)

(null)

(null)

(null)
Samtidigt som vi avnjöt de sista minutrarna på parken så fick jag meddelande om att fina vännen M kommit till campingen och bara hamnat ett stenkast från oss! 
(null)
Lånad bild från vännen M! Så underbar!

Hon meddelade oss att det hängde en lapp på markisen och hjälpte oss att forska i om något hänt med Duden medan vi var borta.
(null)
En granne kom förbi ock berättade att de tillsammans med ett annat par på campingen hjälpts åt under eftermiddagen, för att rädda vår markis då den höll på att blåsa sönder i plötsliga stormbyar. (null)
Tack vare deras snabba insats slapp vi lägga massa pengar på en ny markis
🙏🏼
På vägen hem hamnade vi bakom en inte aå väl packad lastbil full med sand och grus. 
Smack sa det ock stenskottet var ett faktum... 
gaaaahh.  200:- kostade det att laga det så länge, och om rutan sen går sönder så går det på försäkringen. Men kul var det inte. 
Men som sagt. 
Det kunde ju vara värre.