Trasmatteliv

(null)
Idag har jag haft möte med min chef. Vi skulle diskutera min partiella sjukskrivning ock hur vi bäst fördelar den tid jag ska vara där. Jag hade oroat mig en del inför mötet, Det är tyvärr fortfarande (eller kanske återigen) så att jag känner prestige förlust i att inte orka som jag en gång i tiden gjorde. Och förväntningen låg väl ungefär på den nivån att han skulle omplacera mig nånstans där jag inte är ivägen.... 
(null)
Men så blev det inte alls. 
Han hade fullt fokus på mig och mitt mående. Han pratade flera gånger om hur viktigt det är att först ock främst ha fokus på mig just nu. På att få till ett hållbart liv. 
           En fantastisk känsla.                                                     Jag kommer sakna honom när han går i pension.

Så nu ska jag som trots att jag är en ganska ego-person, lära mig att leva med att sätta mina behov före andras.. 
hur gör man det?  
Hur tänker man bort att man behövs överallt? Hur gör man sig själv umbärlig, eller iallafall tänker tanken att man är det? För det är faktiskt så att man är bara lärare, man är inte mer. Och även om jag är viktig och jobbar ihjäl mig nu, så kommer jag "bara vara" en lärare man mötte nån gång sen. 
Så är det. Vi är viktiga delar i våra elevers dagliga liv, men vi är inte så viktiga att vi inte går att ersätta! Och det måste jag förstå om jag ska orka jobba med det här. 
Hur nu det ska gå till...
(null)
Nu är jag ju på god väg att anamma det här med dynamiskt tänkande, jag har extremt bra stöd på jobbet och vänner att prata med så jag ska klara det. Det svåra är ju den inre konversationen man har med sig själv varje dag. Den kommer man inte ifrån och den är jävligt svår att ändra.... 
 Jag har lätt för att tänka i nya banor när det gäller ALLT annat än Mig själv!!! 
Jag är mer eller mindre konstant tyvärrr😜
Men. 
Som som sagt, dynamiskt tänkande är bra, det går att ändra tanken. 
Alltid. 
Jag kan vila varje dag .
Jag kan springa! 
Jag kan yoga!
Jag kan lyssna på musik! 
Jag kan njuta av vår underbara hemort! 
Jag kan tillåta mig själv att inte vara behövd överallt (Scary!!!!!!!) att inte alltid vara den viktiga.
Jag ska bara se till ATT göra det varje dag och även hemma.

(null)

Jag behöver inte alltid finnas till för alla andra.
Jag får finnas bara för mig också ibland.
 Det är okej.
❤️


Jul jul strålande jul

Den här veckan har varit full av aktivitet och vila i en salig blandning. 
Jag är tacksam för proffsigt bemötande av "min"  läkare som nu föreslagit en plan för  ett hållbart liv, för mig ända fram till mars. 
Deltid på jobb, deltid hemma och planerad egentid är vad som måste till för att starta igång 2018 på bästa sätt. Och så ska det bli, jag har många möjligheter att lyckas.  (null)
I måndags utmanande jag mig med julbord tillsammans med ett hundratal andra pedagoger. Utsikten var fin, maten helt ok men ljudnivån var hemsk. Jag stod ut i två timmar tack vare fina C&C som fanns i mitt sällskap  ❤️🙏🏼❤️.men efter två timmar var det stopp ock jag ville bara åka hem.  
😅🎄🎅🏽 Kanske var det i samband med att medicinen gick ur kroppen, ljud och annat brukar märkas så mycket mer då...
(null)
Här satt jag en stund i lugn och ro och väntade på att få åka hem.
(null)
Så "ledig" tisdag med morgonpromenad innan jag gav mig själv ensamtid och lugn hemma ett par timmar. Som balsam för hjärnan och möjlighet att landa i allt från måndagen samtidigt som jag  kunde samla kraft inför kommande arbetsdagar. 
(null)     Lilleman i mörket framför mig. Promenad hem från fritids och jag tänkte använda bilden för att visa honom hur dåligt han syns utan reflexvästen...

(null)
Klokord på vägen🙏🏼😆
Ganska fyndigt om jag får säga det själv😜
(null)
Så här fin dessert får man när man lånar ut en lusselinne till en vän 😍 mums! 
(null)
Och så här fina saker får man när man jobbat en termin med härliga elever och föräldrar. 
❤️
(null)
Såååå goda. Jag åt en halv påse på en gång.. snart dags för mens kanske...

En kollega ock vän har inspirerat mig till att hålla i mitt joggande. Jag tar mig ut fler dagar än förr och tycker både om och inte om det. Men jag har förstått att hjärnan mår bra av pulshöjande akitiviteter så jag ska inte ge upp. Dessutom är det så skönt efter löp-gå-löp-gå-rasa-yin-i-en-hög-stunderna! Jag tror att medicinen har ett finger med i spelet  även där. Jag har mycket lättare att ta tag i vissa saker nu och även att se vinningar i saker som i stunden är skitjobbiga .... wow liksom 
(null)
Så har familjen Annorlunda äntligen fått en toalett till!! Så skönt att slippa köa och diskutera vem som ska få gå in först, duscharen eller toabesökaren!
(null)
Jobbade bara två timmar igår så jag hade energi kvar att städa. Det var väldigt längesen jag hade sådan ork.  Det är jag tacksam för. Tror att medicinen hjälper där med. Den stänger ute alla intryck jag annars skulle behöva  uppleva under en dag och gör att energin räcker till mer! Wow liksom där med. 
(null)     Fina ord i en fin gran.
I år känner jag mig mycket lugn inför själva julaftonen, mycket av den förväntansångest jag dragits med i så lång tid är som bortblåst. Jag tänker att det löser sig, det som varit har varit, det som är det är och det som blir det blir. I sann buddistisk anda! 
🙏🏼
Fast livet kan vara turbulent i en familj med adhd. Det ska man inte förminska. 
Jag känner det som att jag landar mer och mer i det  med. Som att jag accepterar mer och mer att livet faktiskt är tuffare för vissa och att det är ok att be om hjälp. 
Det är ok att bryta ihop, att inte orka, att komma igen, igen och igen. 
Story of my life. 
Men det är ok. 
För det är ju så! 
Och jag har ett liv som jag älskar, jag har människor i mitt liv som jag älskar och jag har mening med saker jag gör, och bara det är ju något stort och vackert, att det man gör har betydelse...
❤️❤️❤️

(null)
Bild från DN:s hemsida i morse på det "mystiska" ljusskenet i USA igår. En raketuppskjutning visade det sig. Men så vackert! 
(null)
Jag sprang idag med. Fast skogen var full av is. Det gick bra, det var hemskt backigt och trist, men det var skönt efteråt. Då när man får rasa ihop i en liten yin-yoga-hög hemma på golvet och njuta av djup stretch! 
(null)
Den här underbara himlen får avsluta mitt inlägg. 
I morgon är det julafton och jag önskar att alla får en god jul. 
❤️🎄❤️



UMS

Ligger i soffan, alldeles ensam hemma och försöker att förstå vad som egentligen hänt. 
Hur kunde jag hamna här igen? 
Hur gick det till? 
Jag minns att jag varit väldigt arg, frustrerad, trött ock irriterad på vissa delar av min omvärld. 
Jag minns också att det dränerat mer än det gett energi. 
(null)
Jag tänker att det är ok att vara lite bitter just nu. 
Alla känslor är ok. 
Jag tänker att visst , jag är en känslig, empatisk person som tycker om att ge allt då jag behöver och ser inte det som något större problem egentligen.       (null)
Jag tänker att det blir ett problem när jag tagit slut för att jag ansträngt mig för mycket medan andra (min känsla av saken så klart, inget annat) lagt fokus på annat än det vi ska.
Då känner jag att jag behöver ta tag i det andra med ock blir överansträngd
(null)     
Jag kommer tillåta mig själv att vara lite bitter just nu.
Kommer låta det få bero. 
Kanske kommer det läka ut i takt med att jag vilar hjärnan och kommer igen. 
Jag tror det. 
Jag är i vanliga fall en person som ser på världen med positiv blick. 
Som möter människor med ett öppet sinne och låter mig själv och andra vara som de är...
(null)
Men i samband med att jag stressat sönder mig inuti, försvinner rationaliteten. 
Det sunda. 
Det logiska tänket.  
Poff. 
Kvar blir det trötta, tomma, uppgivna, ledsna och bittra. 
Ältandet. Varför si ock varför så?  Varför inte?
(null)
Men! 
Jag stoppar i tid nu. 
Jag inser min begränsning. 
Jag tillåter mig själv att vila och komma ikapp medan andra fortsätter som de gjort och det får lov att vara så. 
För nu. 
Och kanske är det gott nog. 
(null)