The Dude och oturen. Eller det kunde ju ha varit värre.


Det blev en bra dag/ kväll på Liseberg trots alla ljud och snurrigheter. Mycket tack vare min filter-medicin ock hörselskydden som satt på plats största delen av tiden. (null) (null)
(null)

(null)
Den enda attraktionen som jag glllar....
(null)
En kommande hemsk åktur som väntar den som vill utsätta sig för det, senare i år.. (null)

(null) (null)

(null)
Glasspaus i skuggan uppe på berget 🙏🏼 (null)         
Promenad nerför trappporna i "Förbjudna trädgården".
(null)

(null)

(null)


(null)
Äntligen öppnade favvokarusellen! 
(null)
Vätskepaus!  (null)
Flume ride! Vatten är kul!

(null)
Kållerado igen 🙈
(null)



(null)

(null) (null)

(null)


(null)
Middag i "hamnen" i solsken till tonerna av dansskolan i bakgrunden😅
(null)


(null)
(null)     
Näst sista åket i Kållerado bjöd på en gungig färd som slutade med en smäll för filosofen ock mig. Mitt kindben mot hans skalle. Pang. Blev en snygg liten extra kindknota.  Gjorde så  ont att tårarna rann...
Men det är bara påt igen liksom så sista åket blev ett bra ett!  
Late night snax, Churros!
🙏🏼
(null)
Liseberg är fint på kvällen. 

(null)

(null)

(null)

(null)
Samtidigt som vi avnjöt de sista minutrarna på parken så fick jag meddelande om att fina vännen M kommit till campingen och bara hamnat ett stenkast från oss! 
(null)
Lånad bild från vännen M! Så underbar!

Hon meddelade oss att det hängde en lapp på markisen och hjälpte oss att forska i om något hänt med Duden medan vi var borta.
(null)
En granne kom förbi ock berättade att de tillsammans med ett annat par på campingen hjälpts åt under eftermiddagen, för att rädda vår markis då den höll på att blåsa sönder i plötsliga stormbyar. (null)
Tack vare deras snabba insats slapp vi lägga massa pengar på en ny markis
🙏🏼
På vägen hem hamnade vi bakom en inte aå väl packad lastbil full med sand och grus. 
Smack sa det ock stenskottet var ett faktum... 
gaaaahh.  200:- kostade det att laga det så länge, och om rutan sen går sönder så går det på försäkringen. Men kul var det inte. 
Men som sagt. 
Det kunde ju vara värre. 










Lördag igen...

Så var det lördag igen. 
Tiden bara rusar. 
Min intention för dagen var att ta mig ner till Sandviken för att yoga på bryggan, men jag kommer inte iväg. 
(null)Jag får liksom inte fram motivationen eller lusten att åka, får lite dåligt samvete för det men landar sedan i att det är så det är..
(null)
En av svårigheterna med ADhD kan ju vara just att förmå sig att ta sig iväg till saker som inte motiverar eller ger snabb - direkt belöning. 
Det är kemi helt enkelt...
Jag ligger i soffan istället och njuter av att kunna ligga i soffan, känner mig tacksam över att jag har en soffa att ligga  och att jag själv kan bestämma över att jag ska ligga kvar här.
(null) Jag brukar tänka mycket på  kemi de dagar då jag vill sluta med min medicin och intalar mig sjäv att den inte behövs. (Vilket den iofs inte gör om jag levde ett lugnt, helt inrutat liv utan utmaningar och frustrationer där jag bestämmer precis alla förutsättningar😂)  (null) 
 Jag tänker att jag kommer att komma dit så småningom, men att just nu behöver min hjärna hjälp med att hantera ( stänga ute faktiskt) alla intryck, att kunna tänka mer rationellt, ta beslut och gå hem på eftemiddagen med lite mer energi än för bara ett år sedan...
(null)
Blommor plockade av den Lille Filosofen på vägen hem... 🙏🏼
En nackdel med medicinen skulle kunna vara att jag inte är lika känslosam.. Jag blir rörd och tårar kan komma, men jag är inte alls lika känslig längre. 
Eller, det kanske är en fördel förresten.... 
Det gör ju att jag inte går igång på allt som i vanliga fall triggar mig... (fast jag har extremt svårt att hantera orättvisor.... jobbar på det, eventuellt, eller så bråkar jag färdigt tills någon får mig att förstå logiken i det orättvisa...)  😁.. (null)
Den här veckan har varit en intensiv känsloladdad vecka med många nya och gamla möten och avsked. Våra elever lämnar oss för nya äventyr på mellanstadiet. Sorgligt, tomt och annorlunda men ändå så bra och i rättan tid..
(null)
Så kloka små ord från en individ som gett mig så mycket under åren tillsammans 🙏🏼
(null)
Nästa år slutar den lille filosofen trean och vi kommer behöva säga hejdå till världens bästa pedagoger som verkligen går in för att se varje barn och möta dem där de behöver bli mötta. Det kan bli tufft och sorgesamt...Men den dagen den sorgen .... 
(null)
Vi har varit extremt trötta den här veckan, sovit långt längre än lagom. Haft så där en halvtimme på oss att fixa alla morgonsysslor vilket innebär en del stress. Men vi har haft den under kontroll ändå så dagarna har ändå blivit bra.  (null) 
 man märker h
ur "hemma" blir bortrationaliserat dagar då jobbet kräver mycket fokus.... överlämningar hit, mottagande dit, nya laget här, gamla laget där och där och där... gamla klassrummet ska tömmas. Nya ska fyllas. gamla arbetsplatsen ska flyttas, men vart!? Äsch, det får vänta en stund!  (null)
Avslut med kollegor, ett enkelt sätt att umgås på, då alla tog med sig något att äta!!  Att vi inte tänkt på det förut ❤️  
I höst väntar nya lag, nya kollegor och nya utmaningar. Jag ser fram emot det med stor spänning och förväntan. Det är en helt fantastisk känsla. Något jag saknat i flera år märker jag nu när den kommer åter! 
(null)
Jag har redan nu lagt ribban nere vid fotknölarna, jag har aldrig gjort det jag ska göra i höst förut, men jag vågar erkänna det för mig själv, jag vågar be om hjälp och har utvecklat en förmåga att arbeta i lag. Vi är ett lag och tillsammans ska vi ... jag är inte ensam ock måste lnte klara allt själv! En underbar insikt!  (null)
Det är extra viktigt i intensiva perioder som dessa att man försöker se en stund på allt det vackra runt omkring. Bara genom att vända blicken uppåt en sekund eller två så kan man bli lite lugnare och varmare om hjärtat....
(null)

(null)
Eller titta neråt och se de vackra som finns runt omkring oss.  (null)

Ha en fin lördag! 
Själv ska jag styrka mina sommarkläder ock ladda för fest med släkten då morbror Pelle fyller år idag 🙏🏼













































Sommarsöndag- vilodag


Vaknar av att det ringer på dörren. 
Flera gånger. 
Ser mig förvirrad omkring i det skumma sovrummet och försöker få fatt i tankarna kring vem som det skulle kunna vara där utanför. 
M har åkt på skytte, tjejerna sover och Lilleman..( som inte är så liten längre) . ja var är han?
Jo just det. Han sover hos sin kompis B. 
Kanske är det han?  (null)

Yrvaket och med en kropp/ knopp som just nu behöver en startsträcka på ca 60 minuter, vinglar jag nedför trappen för att se efter. 
Jodå. Stora Lilleman och B står därutanför och vill in för att prata en liten stund. 
B, som verkar havlite mer social finkänslighet ber om ursäkt för att de väckt mig. 
Stora Lilleman stövlar in med skor rakt in i köket och vet nog inte riktigt hur han ska känna. Stor, liten, hemlängtan och "bortaledighet" allt på samma gång typ. 
De har redan hunnit äta frukost berättar de. 
Våfflor. 
De har badat och bakat pizza igår kväll, livet leker och sommarlovet har inte ens börjat. 


(null)
Jag hade en bra lördag jag med. 
Jag och J körde till en sjö för att doppa oss. 
Skönt och svalkande, jag var i flera gånger!  Mysigt att få vara ensam en stund med min fina 18 åring. ❤️
Jag mötte en blivande elev där som sa hej jag blev lite förvånad över att han kände igen mig, vi har ju bara setts en gång. Men jag antar att det är lättare för dem att komma ihåg mig än för mig att komma ihåg alla de 22.  
Själv var jag allt lite stolt över att minnas hans namn!
🙏🏼
(null)


(null)

Innan badet hade jag ägnat dagen till att såpa altaner. Fram 3 gånger och uterummet två.  De nysåpade golven doftar härligt idag, de är alldeles mjuka och lena att gå på . (Ska bli spännande att se hur det blir när regnet kommer😅) Kanske blir det värsta skumpartyt där ute på golvet. 

(null)
M säger att jag borde bjuda hem folk oftare. 
Jag städar alltid inför att någon ska komma hit. 
☺️
Jag kan bara hålla med. 
Med AdHD i sig kan det lätt bli så att man bara gör saker när man verkligen känner sig motiverad... 
Att ha ordning i vardagen är viktigt för mig och något jag kämpar med dagligen. Men att ha rena toaletter och kladdfria golv (åtminstone på nedervåningen) är ett måste vid besök. 
(Övervåningen får vara stökig och privat och allt inträde där uppe sker på egen risk !) 
(null)
Jag förvånas och glädjs över mitt beslut att bjuda hem arbetskamraterna. 
För några år sedan skulle det ha varit en omöjlighet. 
Utmattningssyndrom kan göra så, stänga av all social kontakt. Man orkar inte. Man vill bara vara ifred. 
Det är ett stort steg att våga, orka och klara av  detta. 
👊🏽 
Kanske är jag snart redo att leva som "vanligt" ock ibland längtar jag efter att bjuda hem folk som förr i tiden och kan till ock med känna att det är mysigare att sitta och småprata med vänner än att kura i soffan ensam och ladda batterierna. 
Jag har kommit långt nu. Längre än jag någonsin trott var möjligt åren då hjärndimman blockerade mina kognitiva förmågor och jag helt styrdes av den emotionella Reptilhjärnan.
 (Eller inte hade någon som helst styrning) ...😱😅 (null)
Livet är nu. 
Livet är här och allt är ok. 
Man påverkar det man kan. 
Man låter annat vara. 
Man står sann inför sig själv ock inser att den enda man kan ändra på är sig själv.
Man inser att det som är viktigt på riktigt är relationer. 
Relationer till de som är i ens familj och närmsta krets. 
Men också relationer till dem små (ock stora) man möter i vardagen på jobbet.
(null)
De är viktiga på ett annat sätt och ibland berör dem mig extra mycket, 
Som nu i veckan. 
Jag har fått två kramar av två individer som kämpar med olika saker och som jag känner blivit bemötta på ett sådant sätt att de fått den trygghet de behövt för stunden. 
Två helt skilda situationer, två helt skilda individer ock två helt skilda kramar men med så mycket värme och tacksamhet att jag fick gåshud, tårar i ögonen ock en enorm känsla av glädje. 
Glad att få finnas där och att  få vara en del av den vardag de blivit satta i utan att ha ett val. 
(null)
Att få en slags bekräftelse på att de timmar man lagt på att skapa en relation gett något berör verkligen på djupet. 
Det har det alltid gjort för mig.  (null)

Jag är ju en känslofylld människa. 
❤️
Skillnaden nu är att jag lärt mig att jobb är jobb och hemma är hemma. Jag kan bli känslomässigt berörd utan att ta med mig det hem nu. 
Bra jobbat! 
🙏🏼 
(null)
De två kramarna tar jag med mig in i framtiden som en slags bekräftelse på att jag lyckats möta åtminstone de två på ett bra sätt och gjort dagar i deras liv till bra dagar. 
(null)     
Jag tar också med mig små meddelande som de här! 
Känslan när någon tänker på en under en fin stund är så himla fin liksom! 
Tack! 
❤️
Nu ska jag gå och steka korv till två 9-åringar som verkar ha en omättlig aptit. Sedan ska jag planera för IKEA-besök då sittkuddar och hängväxter ska införskaffas,  en snabb titt på en husbil ska också finnas med! 
Ses!
🙏🏼