Att hantera stressiga stunder

Visste ju egentligen om förändringen sen innan jul, men när den sen kommer så blir det ont om tid och stress ändå. 
(null)

Jag vet ju att det lätt blir så i mitt liv , skillnaden nu är jag lättare förlåter mig själv och sen går vidare . 
(null)
Vi skulle vara i stan rätt tidigt..
Nemas problemas, men när man inte kommer iväg på utsatt tid så bildas små kristaller av stress inom mig och hanteras inte de små små kristallerna på rätt sätt så klumpar dem ihop sig och blir stora stenar. 
(null)
Om det sen händer saker på vägen så att det bildas ännu fler små kristaller att hantera så går det från bröstet upp i huvudet...
(null)
Som när hela väskan full med planeringar, block, papper och dator tippar ur baksätet rakt ner i snön...
Tur då att man kan dumpa sakerna lite snabbt i vännens fåtölj för torkning,innan man far vidare... 
(null)
Mötet i stan gick bra. 
Jag känner en enorm stolthet och tacksamhet över den min dotter blivit. 
Så klok och förståndig. 
Svårigheter leder ofta till något bättre.  Tuffa tider kan med rätt hantering, rätt stöd och mycket kärlek och förståelse, bli en del av livet att  känna tacksamhet över. 
(null)
Mötet gick som sagt bra och gjorde det lättare att hantera / ta tag i nästa uppsättning små kristaller... att köra runt i en studsboll...
Det är nämligen så att min bil studsar fram, som en Studsboll.                                                   En anledning kan vara dåligt med luft i däcken, MEN jag fattar inte de nya däckpumparna vid mackarna så har därför in i det längsta undvikit att kolla lufttrycket..
(null)
Men idag var jag ju tvungen, så jag gick in till killen på en mack som kändes trygg och bad honom om hjälp. Så nu kan jag!  ... det visade sig att jag hade runt 1,4 i bakdäcken och 1,6 fram. Lite lite...  men bilen studsar lika mycket ändå ... kanske obalans i fälgarna... vi får se..


(null)
Att hantera kristaller tar energi , och nu ska jag försöka komma på hur jag fyller på med energi. 
Nya tankar
Nya intryck 
Andningsövning 
Meditation 
Yoga 
Banan
Typ ...
Och inte att förglömma...
ÅTERHÄMTNING!!!
Total avslappning och lättja i tystnad!!! 
(null)
Ja. Rasten slut🤪
På’t igen ock andas genom stunder av kristall-regn. Så löser det sig nog! 
(null)
Puss!
🙏🏼



L



Anpassningar

(null)Anpassningar är bra. 
 De behövs 
De är nödvändiga 
De ger lugn 
Men shit så jobbigt det är ändå är att vara den som blir "utsatt" för dem.
 Anpassningar ska vara av godo och jag har alltid pratat med mina barn om att de mår bra av dem. Att man inte är ett freak för att man får hjälp med nödvändiga saker. 
Men så en dag står man där, som vuxen , med adhd, och anpassade jobbdagar...

(null)
Så hemskt jobbigt att behöva vara "speciell" att behöva stöd och hjälp för att klara vardagen! 
Så mycket lättare det vore att acceptera att man inte klarar allt, om man vore allergisk mot nötter eller ägg! 
"Nej tyvärr, jag kan inte delta i det här för jag kan dö på grund av min allergi"  
Så mycket lättare än att säga/inse  att man inte riktigt fixar att hantera livet så som det är.
(null)
Istället är man den som måste ta rast i en Verksamhet som varje dag testas på grund av att det fattas folk. 
"Yeajj. Jag går och vilar lite nu då hörni! Tar en liten rast, ni vet det där man måste göra för att hålla? Nähe, inte du nej., ok du kör på, men jag går, smiter lite" 
Ok. Jag var en sån en gång jag med. 
1000 bollar 
100 knyck 
Rast? 
Hahahaha!!! 
Ja imorrn kanske! 
Men nu för tiden måste jag. 
För annars kommer hjärndimman och stänger ner mina exekutiva funktioner. 
Jag vet det. 
Men ändå så går det nästan alltid för långt. 
Varje gång .

(null)
Man biter ihop. 
Man kör på för det är ju så jävla mycket lättare än att stanna upp! 
Eller hur? 
För om man stannar upp så kommer allt ikapp. Och man måste ta tag i en massa jobbig skit igen 
(null)
Min absoluta stopp-punkt är när jag känner att jag inte orkar vara mamma mer. 
När allt handlar om jobbet och jag bara halkar efter mer och mer där. 
När inget känns roligt längre och när det som är viktigt på riktigt bara blir en börda jag helst undviker.
Då vet jag att jag på väg över kanten till utmattning igen. 
Det går längre tid mellan varven nu och jag får mer och mer stabilitet i livet för varje dag som går. 

(null)

Kloka kollegan vägleder och stöttar men så kommer ändå dagen när jag känner att jag måste prata med min chef. Jag måste be om hjälp. (Något som jag har så svårt för att jag helllre kör slut på mig själv). Berätta att jag mår som jag gör och att något måste ändras. 
Jag berättar att jag söker mig bort, att jag kanske inte passar för läraryrket. 
Min Adhd är inte asbra i rollen som planerande lärare som skriver regelbundna veckobrev men jag är en jävel på att hitta lösningar och entusiasmera en hel grupp med elever år rätt håll. Oftast ....
(null)

Min chef nickar förstående när vi möts.
Försöker förstå. 
Ger mig kredit för att hon vet att jag är kompetent, en bra lärare men att  fokus nu ska ligga på att jag ska må bra för att kunna vara den person jag vill vara. 
Hon vill att jag ska må bra. Också.
Hon "beordrar" mig att ta rast varje dag. Hon hjälper mig att våga stå för att jag måste ta pauser då och då. 
Jag ska avstå möten med andra vuxna i så stor grad som möjligt. Läsa protokoll istället. 
Det viktiga är arbetet med barnen. 
(null)
Jag lovar. 
Missar första återkopplingstillfället, men då kommer hon och hämtar mig. 
Bara så där🙏🏼
Vi pratar om hur första dagarna känts. Jag är ärlig , hon nickar, återkopplar, vi bokar in en ny träff. 
Jag jobbar på och när känslan av att kunna andas på riktigt igen åtekommer så ler jag. 
(null)

Jag har insett att jag inte hinner lika mycket som andra vad gäller adminstrativt arbete. vi har lika mycket tid till det men för mig tar allt dubbelt så lång tid så jag blir aldrig klar. Jag sätter igång med att exempelvis få struktur på alls bedömningsstödspapper, efter en stund börjar det krypa myror i huvudet på mig och ju mer jag då försöker få ordning ju värre blir det. 
Kaos. 
Tilt. 
Control alt delete.. 
Det är inget nytt så klart men att inse att det är så här ger mig perspektiv. Får mig att förstå. 
Den här veckan har jag hunnit ikapp med en hel del. Den här veckan har jag till ock med kunnat tänkt framåt. Kunnat strukturera dagar utan att dö på kuppen. 
Jag kan till viss del planera arbetet som släpar och ska tas tag i. 
Det är en enormt befriande känsla. 
Så anspassningar behövs. De är till och med livsviktiga, men det visste jag ju redan. 
Det är bara så skönt att också äntligen förstå🙏🏼❤️🙏🏼 









Hipp hipp singelmorsa

Vaknade tidigt i morse. 
Redan halv 7. 
Någon som skulle ha kommit hem efter en natt på stan var inte hemma fast hon skulle vara det, och det stressade igång en del..
Fick tag i henne efter en timme och kunde lugna ner mig en smula. En liten...
Men på nåt sätt var skadan redan skedd. 
Tankarna om vad som skulle kunna ha hänt hade dragit en hel del energi som jag inte hade och sen en riktig tjutfilm på det så var jag urladdad för resten av dan...
M är på skytte hela dagen idag med ock när både jobb och hemmiljö suger energi är det svårt att hitta kraft att orka med ens att le. 
(null)
Jag brukade inte ha några problem med att vara ensam med barnen i mitt gamla liv, men just nu är det lite jobbigt. 
(null)
Som tur är så är jag inte ensam jämt. Och när jag dippar så finns det andra som kan stötta... (null)
I fredags gick jag och la mig vid 18. Två dagar med stillasittande möten och planeringar gav mig till slut en känsla av panikångest och total förvirring. Det är som att ju mer stressad jag blir över oredan i mitt liv, desto värre blir den... som en ond cirkel av adhd-vågor som aldrig slätas ut. Jag försöker landa i att jag faktiskt saknar förmågan att utföra det jag eftersträvar så mycket. Men det hjälper inte ett dugg. Somliga kan stänga dörrarna till kaoset och titta åt ett annat håll. För mig finns  bilden kvar på näthinnan tills jag gjort något åt den. 
(null) (null)
Igår blev det övningsköra med W. I stan. Det går bra tycker jag . Jag tror att hon smygbokat sitt teoriprov, hon är som sin mamma och lägger i högsta växeln först när det brinner i knutarna nämligen....
(null)
Jag har lyckats få ordning i en låda hemma i allafall. Lite stolt över den...
(null)
Bästa sällskapet igår 


Hittade den här bilden på nätet förut. Den säger lite allt om läraryrket nu för tiden...
(null)

(null)
På eftermiddagen idag tog jag mitt vuxenansvar och rymde från mina barn en liten stund. Har fått tips att göra så ibland då saker står mig upp i halsen. Att gå ut . Andas, och röra på mig.  Funkade idag med. 
Landade och mådde mycket bättre efter den stunden . Fick ihop ännu några tankebanor i oredan och bad en kollega om hjälp att få en överblick. Hon blev glad att jag frågade ock ville gärna hjälpa mig. Så jag hoppas att hon kan bringa lite ordning i oredan på jobbet.  
Jag kan även få hjälp att rensa högskåpen fyllda med papper om jag vill... ska bara lägga undan allt jag vill spara först 🤪







(null)
Nej., helt seriöst så funkar det inte att göra så. Jag måste röja bort för att som jag nämnde nyss, allt jag ser finns kvar så det går inte att lura mig alls 
God natt ❤️