Bakslag.

Igår skulle vi plocka jordgubbar barnen, mamma ock jag. 
Det var varmt i bilen utan AC, j övningskörde ock de två första ställena vi kom till var stängda. 
Koppling höll på att brinna upp i en stressfylld rondell samtidigt som bensintanken var på god väg att bli tom. 

Någon blev hungrig, någon annan tappade tålamodet ock jag, jag bet ihop för att orka klara av. 
Klara av det där som "alla andra" mammor gör automatiskt.  (null)
Som tur är så vet jag att sommarloven brukar börja så här.  (null)
M som fick ta del av verkligheten i ett stressat sms, ifrågasatte bilden jag senare la upp på instagram. En bild fylld av lugn och harmoni, helt i motsats till känslostormen i bilen. Det fick mig att fundera på varför man väljer att göra så, dela det som är bra hela tiden och hålla inne skiten. Jag hittade inget svar och bestämde mig för att skriva här istället. 

(null) (null)
Men kanske var det för att just då och just där så upplevde jag lugn och harmoni. Det var rofyllt, varmt och skönt. Vi hade kommit fram, vi var begeistrade över alla fina goda gubbar som bara väntade på att vi skulle plocka dem. Stressen hade lagt sig och lugnet infunnit sig. 
(null)

(null) 
Första veckan på sommarlovet  är (och har alltid varit ) en prövning. 
Jag önskar att jag liksom tjejen i Sound of music sprang fram,  lätt på foten, fylld av glädje och bara njöt av min ledighet, men det blir helt  tvärt om.  Jag har svårt att släppa jobbet. Känner mig inte färdig. (null)
Kontrasterna från att alltid vara på väg  nånstans till att bli kvar, blir extrema och att ställa in sig på ledigt är svårt och väldigt jobbigt. 
Samtidigt är det som att alla portar som stängt in och tryckt bort alla tankar och känslor jag inte haft tid att känna under vårterminen, plötsligt öppnas ock alla undantryckta tankar väller fram i en enda röra. 
Ivriga att bli mötta och omhändertagna av mig och min lagom möra, halvt utmattade hjärna..., 
Och så på det en liten en som tycker att sommarlov är jobbigt för att hen vill att saker ska hända 24/7 och saknar sina klasskamrater..det är en del att hantera och processa
😅

(null)

Och just det, inte att förglömma. 
PMS
Det där härliga tillståndet man kan ha turen att hamna i en gång i månaden som gör att man inte känner igen sig själv, den kom lite lagom nu i början av ledigheten. 
PMS som kan förvandla mig till en arg, trött småsint liten djävul som bara ser problem och misstolkar allt folk säger. 

(null)
Nu när jag skrivit av mig, så ska jag försöka landa i en dag utan krav. Jag behöver landa och komma ikapp mig själv så att jag inte hamnar i hjärndimman igen. 
Jag är tacksam över signalerna hjärnan skickar mig om att stanna upp, varva ner, ta det lugnt. 
Den är så klok och en av de starkaste motiveringarna till att kunna ta det  lungt är just att stressen skadar mig och min hjärna. 
Ha en fin dag
🙏🏼


Sommarsöndag- vilodag


Vaknar av att det ringer på dörren. 
Flera gånger. 
Ser mig förvirrad omkring i det skumma sovrummet och försöker få fatt i tankarna kring vem som det skulle kunna vara där utanför. 
M har åkt på skytte, tjejerna sover och Lilleman..( som inte är så liten längre) . ja var är han?
Jo just det. Han sover hos sin kompis B. 
Kanske är det han?  (null)

Yrvaket och med en kropp/ knopp som just nu behöver en startsträcka på ca 60 minuter, vinglar jag nedför trappen för att se efter. 
Jodå. Stora Lilleman och B står därutanför och vill in för att prata en liten stund. 
B, som verkar havlite mer social finkänslighet ber om ursäkt för att de väckt mig. 
Stora Lilleman stövlar in med skor rakt in i köket och vet nog inte riktigt hur han ska känna. Stor, liten, hemlängtan och "bortaledighet" allt på samma gång typ. 
De har redan hunnit äta frukost berättar de. 
Våfflor. 
De har badat och bakat pizza igår kväll, livet leker och sommarlovet har inte ens börjat. 


(null)
Jag hade en bra lördag jag med. 
Jag och J körde till en sjö för att doppa oss. 
Skönt och svalkande, jag var i flera gånger!  Mysigt att få vara ensam en stund med min fina 18 åring. ❤️
Jag mötte en blivande elev där som sa hej jag blev lite förvånad över att han kände igen mig, vi har ju bara setts en gång. Men jag antar att det är lättare för dem att komma ihåg mig än för mig att komma ihåg alla de 22.  
Själv var jag allt lite stolt över att minnas hans namn!
🙏🏼
(null)


(null)

Innan badet hade jag ägnat dagen till att såpa altaner. Fram 3 gånger och uterummet två.  De nysåpade golven doftar härligt idag, de är alldeles mjuka och lena att gå på . (Ska bli spännande att se hur det blir när regnet kommer😅) Kanske blir det värsta skumpartyt där ute på golvet. 

(null)
M säger att jag borde bjuda hem folk oftare. 
Jag städar alltid inför att någon ska komma hit. 
☺️
Jag kan bara hålla med. 
Med AdHD i sig kan det lätt bli så att man bara gör saker när man verkligen känner sig motiverad... 
Att ha ordning i vardagen är viktigt för mig och något jag kämpar med dagligen. Men att ha rena toaletter och kladdfria golv (åtminstone på nedervåningen) är ett måste vid besök. 
(Övervåningen får vara stökig och privat och allt inträde där uppe sker på egen risk !) 
(null)
Jag förvånas och glädjs över mitt beslut att bjuda hem arbetskamraterna. 
För några år sedan skulle det ha varit en omöjlighet. 
Utmattningssyndrom kan göra så, stänga av all social kontakt. Man orkar inte. Man vill bara vara ifred. 
Det är ett stort steg att våga, orka och klara av  detta. 
👊🏽 
Kanske är jag snart redo att leva som "vanligt" ock ibland längtar jag efter att bjuda hem folk som förr i tiden och kan till ock med känna att det är mysigare att sitta och småprata med vänner än att kura i soffan ensam och ladda batterierna. 
Jag har kommit långt nu. Längre än jag någonsin trott var möjligt åren då hjärndimman blockerade mina kognitiva förmågor och jag helt styrdes av den emotionella Reptilhjärnan.
 (Eller inte hade någon som helst styrning) ...😱😅 (null)
Livet är nu. 
Livet är här och allt är ok. 
Man påverkar det man kan. 
Man låter annat vara. 
Man står sann inför sig själv ock inser att den enda man kan ändra på är sig själv.
Man inser att det som är viktigt på riktigt är relationer. 
Relationer till de som är i ens familj och närmsta krets. 
Men också relationer till dem små (ock stora) man möter i vardagen på jobbet.
(null)
De är viktiga på ett annat sätt och ibland berör dem mig extra mycket, 
Som nu i veckan. 
Jag har fått två kramar av två individer som kämpar med olika saker och som jag känner blivit bemötta på ett sådant sätt att de fått den trygghet de behövt för stunden. 
Två helt skilda situationer, två helt skilda individer ock två helt skilda kramar men med så mycket värme och tacksamhet att jag fick gåshud, tårar i ögonen ock en enorm känsla av glädje. 
Glad att få finnas där och att  få vara en del av den vardag de blivit satta i utan att ha ett val. 
(null)
Att få en slags bekräftelse på att de timmar man lagt på att skapa en relation gett något berör verkligen på djupet. 
Det har det alltid gjort för mig.  (null)

Jag är ju en känslofylld människa. 
❤️
Skillnaden nu är att jag lärt mig att jobb är jobb och hemma är hemma. Jag kan bli känslomässigt berörd utan att ta med mig det hem nu. 
Bra jobbat! 
🙏🏼 
(null)
De två kramarna tar jag med mig in i framtiden som en slags bekräftelse på att jag lyckats möta åtminstone de två på ett bra sätt och gjort dagar i deras liv till bra dagar. 
(null)     
Jag tar också med mig små meddelande som de här! 
Känslan när någon tänker på en under en fin stund är så himla fin liksom! 
Tack! 
❤️
Nu ska jag gå och steka korv till två 9-åringar som verkar ha en omättlig aptit. Sedan ska jag planera för IKEA-besök då sittkuddar och hängväxter ska införskaffas,  en snabb titt på en husbil ska också finnas med! 
Ses!
🙏🏼




Sunday lovely sunday

Vi konstaterade just att det inte känns som söndag idag. 
Det har varit en bra dag sa J, som om söndagar inte är det i vanliga fall, men jag håller med. I dag var en osedvanligt bra söndag och "tillbaka-till-jobbet-imorrn-känslan har inte infunnit sig ett dugg. 
Kanske är det för att vi sakta men säkert lär oss att leva i nuet? 
(null)
 Det är inte varje dag man får uppleva känslan av mjuk lamm-ull under handflatan. 
Eller att se lilla lammet Juno vifta på svansen av överlycklig glädje när husse dyker upp... sånt gör att man vill stanna tiden en stund och bara njuta.
(null)
Helt fantastiskt. 
Juno bor "med människofamiljen" just nu  efter att ha blivit bortskuffad av sin mamma. Han har sin flock där just nu.
(null)
Så kan det gå ibland, då får man rycka in och hjälpa till att mata den lilla😍
Jag gissar att Lilleman haft en ganska underbar dag med vännen och alla djur idag, efter att ha sovit över där i natt(null)
I fårhagen på sightseeing... de bor så mycket bättre till än jag😍

🙏🏼
Skönt med vänner man känner sig trygg med. (null)
🙏🏼
(null)

Medan Lilleman sov borta passade vi också på att ha lite äventyr.... här befinner vi oss smygandes bland snår och ris för att få en glimt av huset som vi ock en miljon andra ska titta på nu på tisdag... (null)
(Mäklaren har satt ett alldeles för lågt utgångspris och antingen får vi veta varför nu i veckan eller så gör han en fuling för att dra igång en sjuk budgivning...) men det får man ju inte så troligtvis finns där en bra förklaring  (null)
Vi passade på att gå en sväng och fascinerades av hur vackert det är där vi bor. Jag har bort större delen av mitt liv här men igår var första gången jag lyfte blicken och verkligen såg all skog runt omkring... (null)
Sverige är fantastiskt ...
(null)

(null)

(null)

(null) (null) (null)
Uppe på kastalen. Där kan man va. Det är sen gammalt...
😏

(null)
Min nyfikenhet fanatiserade snabbt ihop att  de stenar vi passerade låg i vissa formationer som påminner om forntida gravfält. Så spännande att leka arkeolog en lördagskväll 😁

(null)
Så spännande! 
Värmen tar på den lilla i familjen. Så att svalka sig i mormor och morfars pool var skönt innan kvällningen... (null)
"Jag kan simma!!"
(null)

Tack alla inblandade för idag. 
Love U
❤️❤️❤️