Adhd morsa med resfeber...

(null)
Suget efter att ge sig ut i världen blev för stort (trots adhd-dämpande medicin och skral ekonomi). Det gäller ju att se möjligheterna i livet och på det är jag ju ganska bra. 
(null)
Men att boka en resa med tre dagar tillgodo, utan att ha ansökt om ledigt för barnen och alla sommar kläder undanstoppade  i garaget i tio olika påsar och kartonger är inte jättesmart.  (null)
Jag känner stress. 
Dessutom ska jag åka själv med två av barnen vilket jag aldrig gjort förut. 
M är ju den som alltid fixar allt det där ekonomiska, passiska och praktiska om man säger så... men han är enormt stöttande trots att han inte ska åka med själv.🙏🏼
Scary. Men det känns ändå så rätt.
(null)
En annan sak som känns Scary är hajar. 
De finns där nere i Kap Verde. 
Så klart de gör, 😬 Atlanten är stort och helt plötsligt simmar de på en liten ögrupp full med badande turister... Yammi.... vi kommer bada mestadels i poolerna... så är det. 
(null)
Nervositeten tar ut sin rätt. Mattad av oro inför hamnade jag i soffan efter att ha rotat fram alla kläder i förrådet. (Och jobbat innan med ) 
(null)
Benen upp mot väggen ock andas lugnt.
Hjälpte inte ett dugg. Jag är fortfarande spänd ock orolig. Har en tuff dag framför mig imorrn med besök på BUP och jobb efter det. Energi krävande som bara den...
(null)

Nu måste jag sova. Ha en fin dag 🙏🏼

(null)

(null)

(null)



(null)


(null)




Yoga

En av de viktigaste saker yogan gett mig är inte att klara av olika invecklade positioner som handstående eller gräshoppan.
(null)Nej. 
Det allra viktigaste för mig har varit att våga stanna upp i livet och känna saker. 
Att vara i nuet och låta allting bara skölja över mig.
Gott som ont. 
Att låta en känsla av sorg få finnas likväl som känslan av glädje. 
På mattan kan man låta saker få vara som de är en stund, men efteråt kan det komma som flodvågor med känslor man inte ens visste att man har.
(null)
Känslor man inte tillåter sig att känna kommer tillbaka ändå på nåt sätt. Antingen som en känsla av oro och inre stress eller huvudvärk eller annans kroppslig reaktion men den kan också jaga ikapp oss som en rejäl härdsmälta då allt liksom bara rasar samman.  (null)
Forograf: Rebecca.selin.se @yogalivingstudio 
Idag landar jag hemma och ska vila min hjärna en stund innan det är dags att jobba igen i morgon. Jag tänker inte ge mig ut och springa eller svettas på yogamattan för att känna mig "duktig", jag tänker rulla ut mattan, ta djupa andetag, landa i hur kroppen känns just nu. Andas  ock låta mig föras med  i vad kroppen behöver.  (null)Ock eftersom mina axlar och nacke är så spända att jag helt tappat orken att tänka ock må  så tar jag hjälp av boken Healing Yoga av Jennie Liljefors där det finns ett program som mjukar upp de muskler som liksom stelnat till och dränerat mig på min livsork (null)
Det är galet egentligen hur några spända muskler, på "fel" ställe kan göra att all ork dräneras. Jag har varit så down ett par dagar nu på grund av huvudvärk ock orkeslöshet. 
Crazy... 
(null)
Så...
Släpp ner tungan
Andas djupt
Slappna av i käkarna
Andas ännu djupare 
Släpp spänningen mellan ögonbrynen 
Andas in  igen, andas långsamt ut.
Släpp ner axlarna 
Andas in
Andas ut 
Andas in, till hjärtat 
Andas ut till den del av din kropp som mest behöver det. 
Släpp fokus från det som gör ont ock är obehagligt och rikta fokus mot den mjuka avslappnade känslan som sakta börjar sprida sig i kroppen.
Namaste 
Djup sidostretch, som inte blev så djup på vänster sida... så långt bort var tårna.....
(null)

Liggande rotation

Pranayama Nadi shodana

(null)






Gooooooooood morgon

(null)
När J har praktik och börjar kl 7 inne i stan får hon gå upp i ottan. Idag ville hon ha sällskap vid frukosten så nu har jag ätit frukost och druckit två koppar kaffe och klockan är inte ens 6. 
(null)
Annars är livet som vanligt., 
Jag testar för andra gången i januari i år, på att vara ensamstående 3-barnsmamma. Det går hur bra som helst, men jävlar vad trött jag är. Känner mig som en Zombie och inser att det är för att det går åt extremt mycket mental energi att dra runt en familj själv. 
(null)
Man bär själv ansvaret för barnen och det är mer jobb med det än jag nånsin kunnat ana. Inte jobb-jobb, men mentalt jobb som sagt. bråk, situationer som uppstår i deras vardag och min, matplanering, ja över huvudtaget allt ligger ju på bara mig just nu😅
(null)
Jag inser så sakteligen hur ADhDn i mitt liv varit med och bränt ut mig under åren som gått. Jag kan se och känns mina svårigheter lättare när jag är ensam vuxen hemma. nu Jag börjar fatta att jag hela mitt vuxna liv, levt relativt oplanerat och hela tiden kompenserat för det genom att komma på lösningar på det som inte funkat. M är tvärt om och när en Människa med dålig organisation/planeringsförmåga möter en ordningsam planerande människa så kan det hända att den släpper ansvaret för mycket (tråkiga saker) till den andra. Ekonomi, grovsopor ock sånt till exempel. Så när den andra inte är hemma så börjar man kompensera för det man inte lyckats planera själv och då kan man bli lite trött....
(null)
Nu försöker jag ju att planera mera och att ha listor på ALlT en dag ska innehålla , gärna med klockslag, för att göra livet mer hållbart. Det funkar oftast. Jag börjar fatta. Men det tar tid och under tiden blir jag så avgrundstrött att det inte ens hjälper att sova. 
Avgrundstrött. 
Det var ett bra ord. 
En tom trötthet, mer som en slags uppgivenhet där man knappt orkar tänka. 
Just nu har den till ock med satt sig i mina ben och fötter. En promenad till och från skolan känns så tung som om blyklumpar fästs vid mina fötter. 
Ögonen svider av trötthet och jag kan liksom inte bli pigg på nåt sätt. 
Så irriterande.  
Men samtidigt kan jag faktiskt låta det få vara så, jag accepterar att jag inte är på topp ock att jag faktiskt har svårigheter med att orka få ihop allt just nu.
(null)
För jag har ADHD.
Min hjärna är inte som din. 
Den är sin egen , precis som din.
Det som för andra är en droppe i havet är havet för mig. 
Det som drar 1% energi för andra kan dra 20% hos mig. 
Och så är det baraz 
Men samtidigt som jag accepterar att det blir så här ibland, så gillar jag det inte. 
Jag gillar inte att vara svag, jag Vill vara stark och orka. 
Som förr. 
Supermamman👊🏽
(null)
Men så fylls jag med stor vördnad över hur smart människokroppen är, eller hjärnan ska jag väl säga. Det är ju den som gör mig så här trött för att bromsa upp mig. 
Om "jag själv" inte förstår att ta det lugnt så gör min hjärna det.! Den agerar Yin (lugn) tlll mitt Yang (fart) och det är en ganska cool känsla ändå! 
(null)
Så jag vilar i tanken att  hjärnan just Nu behöver extremt mycket energi, det får lov att vara så just nu. Snart kommer M hem och då ska jag "vila mig på riktigt".  När han är hemma så kan jag fullt släppa taget om ansvarskänslan och det är så skönt. 
(null)
Men fram till dess klarar jag mig bra. Jag är ju faktiskt bara lite trött.😴 och det är en skön känsla att veta att han har det bra där han är. Att han har  en once in a lifetime upplevelse fylld med saker han älskar och som ger honom energi och påfyllnad🙏🏼 (null)
Sa jag förresten att jag hittade mina gamla smyckeskrin?  Jag hade gömt dem där jag anade att de var. 😂. Och nu så har jag en städad och väl organiserad garderob tack vare det! Kortärmat där, stickat där, tights där osv osv... 
sååååå ADHD-vänligt att jag smäller av!!!
 👊🏽👊🏽👊🏽
(null)
Jag tänker mycket på att samla energi också. 
Pärla ger energi. Speciellt om det är för en god sak.
(null)
Nu har jag pärlat åtta armband sedan kvällen hos Anna. Sålt tre av dem och på så sätt dragit in 300:- till barncancerfonden. Det känns så bra att få göra det . Att ge av sig själv ock sin tid för att fler barn ska få chans att leva vidare. Cancer är en hemsk jävla sjukdom. Jag hatar den av hela mitt hjärta.  (null) 
Att ge mig ut på en joggingtur ger energi, men det är EXTrEMT svårt att motivera mig själv ATt ta mig ut när jag känner mig så här trött.   De gånger jag lyckaa övertala mig själv att den mentala tröttheten är en annan trötthet och att den inte har med den fysiska orken att göra mer än att den har stor pårerkan på den, så kommer jag iväg ut. Men det krävs en hel del jobb, ofta diskuterar jag kring detta med mig sjävl under en hel dag innan 😁
(null)
Men, det är skönt efteråt, och jag brukar unna mig en stund Yinyoga på fina mattan när jag llandat igen hemma... det blir svårare och svårare att ta mig ut, jag tycker egentligen att det är trist att springa. Men peppar mig själv med spellistor fulla av pumpande basmusik!!! (Och så tänker jag faktiskt på hur mycket mindre ont jag har i mina knän nu och att jag känner mig starkare.... försöker göra det till en motivation värd att kämpa för...😅och det är svårt ! Men jag ska inte ge mig !
 ❤️👊🏽❤️👊🏽❤️👊🏽❤️👊🏽❤️👊🏽❤️
(null)