Jag är helt normal!!!

Har precis börjat lyssna på podden ; Adhd-livet  och inser med förtjusning att jag är helt normal!  (null)
https://adhdlivet.podbean.com/

Lite av det jag snappat upp är och vill dela med mig av är ex. 
mitt närminne. 
Det suger....
Det har nog alltid svajat men det blir definitivt INTe bättre med åren.  (null)
Jag minns inte vad någon sa nyss, men kan i detalj minnas kvällar, möten, stunder ock ord som hände för 20 år sen! 
Hur som helst, det har med min ADHd att göra!! Ja!!!!! Frontalloben- konnektorer ock sånt!  
Tjejerna i podden berättar att de har svårt att minnas t.ex vänners barns namn ... jag minns inte ens vad för barn som fötts. Jag får liksom luska ock uttala mig lite vagt med "åå så fin haon är!
Så dumt egentligen. Ska sluta med det... jag får väl helt enkelt säga att jag har svårt att minnas sånt...
(null)

annat som fastnat är:
"Använd inte hjärnan som kontor"
Skriv ner i kalendern vad du ska göra. 
Ha inte allt i huvudet ....
glöm sen inte att kolla i kalendern eller på lappen man skrivit.  
Om man hela tiden lagrar Allt i hjärnan är det lätt att hamna i utmattning eftersom hjärnan ALDRIG får vila... eftersom vi med adhd dessutom har svårt att återhämta oss.... (null)Ja för vi med ADHD kör ju liksom på. 
På på på på på och vi måste lära oss att varva ner och återhämta oss ordentligt ofta !! 
Jepp
(null)

Handla
inte utan mina hörlurar. 
I podden pratar de om brusreducerande hörlurar och keps. 
Så nästa gång jag handlar ska jag minsann ha keps också! Måste testa!! 
Ångest - möt den.
Den kommer som ett brev på posten, om och om igen. Jag tror att jag faktiskt alltid trott att jag en vacker dag ska bli av med de jobbiga känslorna som dyker upp då ock då, bara så där kan man tro 
en tanke tjejerna i podden väckte var att man ska hålla sig till sin planering även när man mår bra! För om man smiter undan det man ska göra bara för att det under bra dagar känns mindre viktigt , så gör det att ångesten kommer under skitdagarna . 
 För det som man inte tar tag i under de bra dagarna läggs i högar och måste tas hand om under skitdagarna för att bli av med "JAG BLIR ALDRIG KLAR-ALLT ÄR MIC ÖVERMÄKTIGT-känslan" som uppstått...
(null)

Musik när man läser...har jag aldrig testat, men det låter smart , musiken tar bort tankarna som stör annars... däremot ser jag ju att en av tjejerna här hemma har elektroniska saker igång när hon pluggar....

Sitta still
Finns ju ingen möjlighet ... när jag har ätit klart så vill jag gå ock göra något annat.. aå är det bara. Är lärarmötet på jobbet på en helt obegriplig nivå så mår jag fysiskt dåligt ....jag får som panik i hela kroppen och måste göra något för att överhuvudtaget överleva... 
Bra kunskap att ha med sig in i jobbet som lärare... hur mycket dåligt mående bland våra barn ( och vuxna) beror inte på att orimliga krav ställs och dränerar dem (oss)...
(null)

Gå in i  väggen... "alla borde få testa" säger tjejerna i podden...jag kan bara hålla med. Att tvingas stanna överfartståget mitt i livet och tvingas ta itu med och  jobba med sig själv  är livsnödvändigt (för vissa) tror jag. 
Att hitta sätt att inte hamna där igen är viktigt, 
Till exempel med hjälp av strategier!! 

Strategier; 
Ja!!! De är bra! 
Jag vet ju exakt vad jag ska göra men inte gör jag det för det.
Tusen goda tankar och miljoner kloka intentioner men inte 17 klarar jag av att införliva dem i livet! 
Eller? 
Kanske ändå att små små stycken av strategitänk fastnar och sakta bygger upp något nytt . 
Men det tar tid! 
(null)


(null)

Allt blev tusen gånger tydligare när man fick barn...
Jaaa!!! För innan spelade det ju ingen roll när jag åt, sov, jobbade eller svor. 
När man får barn blir sånt viktigt ...
Jag var en supermorsa när tjejerna var små. Planeringsmässigt alltså.
Men så arg. 
Så stressad 
Och så inte jag. 
Nu är det bättre, men ändå. Jag anstränger mig en hel del för att se till att läxorna blir gjorda., att maten blir lagad till ca 18. Och lite annat. Men jag vill helst bara få göra det jag själv tycker är viktigt för stunden !! 
Och det är helt normalt för såna som mig!! 

(null)
Jaha. 
Man ska tydligen gå och lägga sig innan man kommer in i "andra andningen" och får igång sitt kväll&natt-flow.... 
Så jag ska vara ordentlig nu och gå och sova...

Tack Linda och Jeanette för att ni gör en sådan viktig ock bra pod! 







Tänk så mycket klokt det finns i världen om man bara....

Tänk så mycket klokt det finns i världen om man bara... 

.... stannar upp en stund och räcker ut en hand. Om man ser bakom det arga. Det frustrerande ock instängda och bestämmer sig för att verkligen lyssna. (null)


.....finns där när muren brister och någon behöver en. 

... lyssnar lite mer istället för att pracka någon sitt  eget sätt att se på saker. Som om det vore det enda rätta. 

..... inser att bakom den arga fasaden finns en liten som behöver dig. 

........ förstår att den lilla behöver dig utan att den egentligen förstår det sjäv.  (null)

.... bjuder in en vän till samtal. Öppnar upp, berättar & lyssnar. Finns där för varandras klokheter som kan leda framåt, åt rätt håll. 


(null)

Att lyssna är lätt men att höra vad någon verkligen säger kan vara svårt.
Jag tror att världen blir bättre om vi slutar bli arga på varandra, försöker se saker ur andra synvinklar och verkligen pratar med varandra.
Pratar om sånt som berör oss, som stör oss och som gör oss. 
Sluta anta en massa saker utifrån vårt sätt att se på saker och mixa det med vad vi tillsammans kan se. 
Det tror jag blir bra. 
Kram  

Att balansera livets obalanser

Fick ett nytt sätt att tänka igår då jag läste Lena Arrelövs ord om hur hon känner att vardagen handlar om att balansera obalanser. 
Så himla kort och koncist vad mitt liv handlar om lite grann. Varje dag en ny utmaning. Varje dag en liten balansering framåt. Jag är ju egentligen ganska bra på att hitta balans, men en utmattning är inte att leka med ock påverkar livet långt mer än jag någonsin trott.

(null)
Något annat jag aldrig förr riktigt insett är att man blir det man tänker .... 
i helgen till exempel,  var jag alldeles tjock i huvudet av känslan att jag inte hade någon form av energi. Tom. Orkeslös och utmattad var mantrat som snurrade runt runt i huvudet hela tiden. 
Om och om igen intalade jag mig hur jobbigt det var att ens existera och hjärnan är ju så funtad att den tror på vad jag säger till den... så....  (null)
Iallafall så fick min man för sig att vi skulle dra väg över dan med husbil och mina föräldrar. 
Att umgås med mamma och pappa skulle jag orka med bestämde jag, de är ju liksom jag på ett sätt. 
(null)
Så vi rekade en plats, packade husbilen med lättare lunch och drog iväg. 
Ut i naturen, den läkande naturen.
Friden. Lugnet . Tystanden.
(null)
Alla små smulor av lugn och ro räknas. 
Andetagen under den korta rasten på jobbet. 
Blicken som vilar på den gröna skogen. 
Tanken som läker istället för stressar. Promenaden .
Skratten med en vän 
Lugnet i ensamheten 
En stunds stillhet med 23 glada små . 
Alla små stunder man ger sig själv läker. 
Jag vet det nu för helt plötsligt i söndags kväll kom det över mig. Att vända tanken. 
Att  vända flödet av energier åt andra hållet. 
Att tänka om! 
Att tänka "rätt". 
Att fokusera mina tankar på att jag har energi istället för att jag inte har det! 
(null)
Så jag gick här hemma och sjöng mantrat "jag är pigg och full av energi!" Hela kvällen och nånting hände!!! 
(null)
Jag kände mig pigg. Energisk ock fylld av iver ! 
Jag fattar att det inte alltid går att ändra tankar, att man ibland bara måste få bryta ihop och smeta runt sig själv i självömkan, men ibland så funkar det faktiskt! 
Som då, i söndags då jag fick igång mig själv "bara" genom att tänka om. 

(null) Att oroa sig för det som varit har också blivit en stor del av mitt liv har jag märkt. 
Att hela tiden tänka att om jag inte är rädd om mig så blir jag utbränd igen. Om och om igen. 
Som en papegoja som fastnat på repeat ock inte kommer loss. 
Mitt fokus har (och gör fortfarande) legat på min funktionsnedsättning och inte på allt annat  det blir nog så när man hamnat i diagnosvärlden, iallafall ett tag. 
(null)

Men nu känner jag mig redo att se framåt igen, att tänka gamla tankar. Att  känna att jag orkar, att jag vill saker att jag kan. 
En enorm befrielse. 
Som om jag börjat hitta hem till mig själv igen med försiktighet , men också fortfarande en rädsla för att hamna i hjärndimmans värld igen. Men den blir mindre och mindre ju mer mig själv jag blir🙏🏼