Balansera mera ..

Det här med balans. 
Det här med att försöka finna energibalans och att lära sig av alla misslyckade försök att upprätthålla den leder ju ingenstans kan jag tycka. (null)
Att kunna lära sig av sina misstag och därifrån bygga vidare på livet verkar inte funka på mig....😩
Helgen som gick var en skön sådan. 
Den  började med en mysig fredag hos mamma och pappa med god mat och fina samtal. (null)

(null)
Som följdes av en hel förmiddag med yoga på Villa Fridhem som skapade ett sådant lugn i mig att jag gick ner som i dvala resten av lördagen. 
Underbart        (null) 
(null)

Mycket vila blev det sedan på söndagen med då M och jag såg nästan hela serien "Haunting at hill house" på Netflix.  Så bra och så nyttigt att få vara lat och soffig nästan en hel dag... All vila och lugn gav mig en glimt av mig själv igen. Jag kände igen mig själv och den där levnads glada tjejen som orkade saker, en gång i tiden och det var så himla underbart! 
Att få en liten paus i  läkandet och att slippa dimman som trots alla framsteg förbi svårigheterna en utmattning kan innebära, ligger kvar som en hinna av olust och svårtänkhet är så stort att det inte går att förklara.
Det lilla andrummet fick mig stt inse vilken himla tyngd det är att dagligen leva med psykisk ohälsa och Adhd. Den lilla glimten av hur livet var innan gjorde min dag. 
(null)

(null)



Sen kom dagen idag.
Måndag.  
Jag började dagen med ett möte i Yoga-studion där vi pratade om barnyogans framtid. 
Sen for jag ock S till Jursla för att skriva planeringar med H.
 Mysigt det med, men att planera - skriva och tänka tillsammans i grupp är så himla jobbigt!! 
(null)Så på vägen hem började jag må konstigt.
Det är svårt att beskriva, det bästa kan säga är att det llksom "bränner" bakom pannan.  Jag  blir enormt trött och förvirrad och måste gå och lägga mig i ett mörkt rum utan ljud och liksom samla ihop mig igen. 
Jag vill bort från mitt huvud och andas lungt igen. 
Jag vill känna mig glad och lätt i sinnet men huvudet molar och känns jobbigt. 
Som om jag överbelastat det på något sätt. (null)
Vilket jag troligtvis just gjort. 
Så om jag tänker att jag ska lära mig något efter de här tre dagarna så skulle det i så fall vara att 
  • Möten med planeringar av högst abstrakta ting där jag behöver nå ett resultat är energidränerande
  • Att inte äta mat på bestämda tider är energidränerande 
  • Att äta smörgås till lunch bygger inte tillräckligt med energi för mig
  • Att yoga , utföra  pranayama (andningsövningar) och meditera ger enormt mycket lugn ock energi 
  • Att slippa köra en fredag ger energi
  • Att 18 mg medicin räcker ca 3 timmar och att när den sedan går ur kroppen så känner jag som ett busigt barn. Det är en utmaning att stanna kvar i lugnet på yogamattan för jag får sån lust att ställa mig upp och kanske testtrycka knapparna borta. vid handikapptrappen istället! 
Nu gäller det att komma ihåg vad jag just lärt mig så att jag kan använda mig utav det imorgon igen.  Jag funderar på att köpa en fin skrivbok att börja anteckna mina betraktelser i. Den kanske kan bli som "the holy book of Matilda" eller nåt! 
Fast då måste jag ju först  köpa den
Sen se till stt använda den 
Komma ihåg att läsa i den om jag nu av en händelse skulle minnas var jag lagt den
😅
(null)
Nu ska jag sova för imornn ska några av oss i familjen åka på spa. Med husbil. 
Vi får hoppas att de släpper in oss och att  husbilen håller oss varma i stormen.
(null)
Har packat lite det allra nödvändigaste inför resan. 5 olika alternativ till middagen på herrgården i morgon kväll och 4 olika bikinis beroende på vad jag känner för att ha på mig..
Godnatt 

Att balansera livets obalanser

Fick ett nytt sätt att tänka igår då jag läste Lena Arrelövs ord om hur hon känner att vardagen handlar om att balansera obalanser. 
Så himla kort och koncist vad mitt liv handlar om lite grann. Varje dag en ny utmaning. Varje dag en liten balansering framåt. Jag är ju egentligen ganska bra på att hitta balans, men en utmattning är inte att leka med ock påverkar livet långt mer än jag någonsin trott.

(null)
Något annat jag aldrig förr riktigt insett är att man blir det man tänker .... 
i helgen till exempel,  var jag alldeles tjock i huvudet av känslan att jag inte hade någon form av energi. Tom. Orkeslös och utmattad var mantrat som snurrade runt runt i huvudet hela tiden. 
Om och om igen intalade jag mig hur jobbigt det var att ens existera och hjärnan är ju så funtad att den tror på vad jag säger till den... så....  (null)
Iallafall så fick min man för sig att vi skulle dra väg över dan med husbil och mina föräldrar. 
Att umgås med mamma och pappa skulle jag orka med bestämde jag, de är ju liksom jag på ett sätt. 
(null)
Så vi rekade en plats, packade husbilen med lättare lunch och drog iväg. 
Ut i naturen, den läkande naturen.
Friden. Lugnet . Tystanden.
(null)
Alla små smulor av lugn och ro räknas. 
Andetagen under den korta rasten på jobbet. 
Blicken som vilar på den gröna skogen. 
Tanken som läker istället för stressar. Promenaden .
Skratten med en vän 
Lugnet i ensamheten 
En stunds stillhet med 23 glada små . 
Alla små stunder man ger sig själv läker. 
Jag vet det nu för helt plötsligt i söndags kväll kom det över mig. Att vända tanken. 
Att  vända flödet av energier åt andra hållet. 
Att tänka om! 
Att tänka "rätt". 
Att fokusera mina tankar på att jag har energi istället för att jag inte har det! 
(null)
Så jag gick här hemma och sjöng mantrat "jag är pigg och full av energi!" Hela kvällen och nånting hände!!! 
(null)
Jag kände mig pigg. Energisk ock fylld av iver ! 
Jag fattar att det inte alltid går att ändra tankar, att man ibland bara måste få bryta ihop och smeta runt sig själv i självömkan, men ibland så funkar det faktiskt! 
Som då, i söndags då jag fick igång mig själv "bara" genom att tänka om. 

(null) Att oroa sig för det som varit har också blivit en stor del av mitt liv har jag märkt. 
Att hela tiden tänka att om jag inte är rädd om mig så blir jag utbränd igen. Om och om igen. 
Som en papegoja som fastnat på repeat ock inte kommer loss. 
Mitt fokus har (och gör fortfarande) legat på min funktionsnedsättning och inte på allt annat  det blir nog så när man hamnat i diagnosvärlden, iallafall ett tag. 
(null)

Men nu känner jag mig redo att se framåt igen, att tänka gamla tankar. Att  känna att jag orkar, att jag vill saker att jag kan. 
En enorm befrielse. 
Som om jag börjat hitta hem till mig själv igen med försiktighet , men också fortfarande en rädsla för att hamna i hjärndimmans värld igen. Men den blir mindre och mindre ju mer mig själv jag blir🙏🏼

Sommarsöndag- vilodag


Vaknar av att det ringer på dörren. 
Flera gånger. 
Ser mig förvirrad omkring i det skumma sovrummet och försöker få fatt i tankarna kring vem som det skulle kunna vara där utanför. 
M har åkt på skytte, tjejerna sover och Lilleman..( som inte är så liten längre) . ja var är han?
Jo just det. Han sover hos sin kompis B. 
Kanske är det han?  (null)

Yrvaket och med en kropp/ knopp som just nu behöver en startsträcka på ca 60 minuter, vinglar jag nedför trappen för att se efter. 
Jodå. Stora Lilleman och B står därutanför och vill in för att prata en liten stund. 
B, som verkar havlite mer social finkänslighet ber om ursäkt för att de väckt mig. 
Stora Lilleman stövlar in med skor rakt in i köket och vet nog inte riktigt hur han ska känna. Stor, liten, hemlängtan och "bortaledighet" allt på samma gång typ. 
De har redan hunnit äta frukost berättar de. 
Våfflor. 
De har badat och bakat pizza igår kväll, livet leker och sommarlovet har inte ens börjat. 


(null)
Jag hade en bra lördag jag med. 
Jag och J körde till en sjö för att doppa oss. 
Skönt och svalkande, jag var i flera gånger!  Mysigt att få vara ensam en stund med min fina 18 åring. ❤️
Jag mötte en blivande elev där som sa hej jag blev lite förvånad över att han kände igen mig, vi har ju bara setts en gång. Men jag antar att det är lättare för dem att komma ihåg mig än för mig att komma ihåg alla de 22.  
Själv var jag allt lite stolt över att minnas hans namn!
🙏🏼
(null)


(null)

Innan badet hade jag ägnat dagen till att såpa altaner. Fram 3 gånger och uterummet två.  De nysåpade golven doftar härligt idag, de är alldeles mjuka och lena att gå på . (Ska bli spännande att se hur det blir när regnet kommer😅) Kanske blir det värsta skumpartyt där ute på golvet. 

(null)
M säger att jag borde bjuda hem folk oftare. 
Jag städar alltid inför att någon ska komma hit. 
☺️
Jag kan bara hålla med. 
Med AdHD i sig kan det lätt bli så att man bara gör saker när man verkligen känner sig motiverad... 
Att ha ordning i vardagen är viktigt för mig och något jag kämpar med dagligen. Men att ha rena toaletter och kladdfria golv (åtminstone på nedervåningen) är ett måste vid besök. 
(Övervåningen får vara stökig och privat och allt inträde där uppe sker på egen risk !) 
(null)
Jag förvånas och glädjs över mitt beslut att bjuda hem arbetskamraterna. 
För några år sedan skulle det ha varit en omöjlighet. 
Utmattningssyndrom kan göra så, stänga av all social kontakt. Man orkar inte. Man vill bara vara ifred. 
Det är ett stort steg att våga, orka och klara av  detta. 
👊🏽 
Kanske är jag snart redo att leva som "vanligt" ock ibland längtar jag efter att bjuda hem folk som förr i tiden och kan till ock med känna att det är mysigare att sitta och småprata med vänner än att kura i soffan ensam och ladda batterierna. 
Jag har kommit långt nu. Längre än jag någonsin trott var möjligt åren då hjärndimman blockerade mina kognitiva förmågor och jag helt styrdes av den emotionella Reptilhjärnan.
 (Eller inte hade någon som helst styrning) ...😱😅 (null)
Livet är nu. 
Livet är här och allt är ok. 
Man påverkar det man kan. 
Man låter annat vara. 
Man står sann inför sig själv ock inser att den enda man kan ändra på är sig själv.
Man inser att det som är viktigt på riktigt är relationer. 
Relationer till de som är i ens familj och närmsta krets. 
Men också relationer till dem små (ock stora) man möter i vardagen på jobbet.
(null)
De är viktiga på ett annat sätt och ibland berör dem mig extra mycket, 
Som nu i veckan. 
Jag har fått två kramar av två individer som kämpar med olika saker och som jag känner blivit bemötta på ett sådant sätt att de fått den trygghet de behövt för stunden. 
Två helt skilda situationer, två helt skilda individer ock två helt skilda kramar men med så mycket värme och tacksamhet att jag fick gåshud, tårar i ögonen ock en enorm känsla av glädje. 
Glad att få finnas där och att  få vara en del av den vardag de blivit satta i utan att ha ett val. 
(null)
Att få en slags bekräftelse på att de timmar man lagt på att skapa en relation gett något berör verkligen på djupet. 
Det har det alltid gjort för mig.  (null)

Jag är ju en känslofylld människa. 
❤️
Skillnaden nu är att jag lärt mig att jobb är jobb och hemma är hemma. Jag kan bli känslomässigt berörd utan att ta med mig det hem nu. 
Bra jobbat! 
🙏🏼 
(null)
De två kramarna tar jag med mig in i framtiden som en slags bekräftelse på att jag lyckats möta åtminstone de två på ett bra sätt och gjort dagar i deras liv till bra dagar. 
(null)     
Jag tar också med mig små meddelande som de här! 
Känslan när någon tänker på en under en fin stund är så himla fin liksom! 
Tack! 
❤️
Nu ska jag gå och steka korv till två 9-åringar som verkar ha en omättlig aptit. Sedan ska jag planera för IKEA-besök då sittkuddar och hängväxter ska införskaffas,  en snabb titt på en husbil ska också finnas med! 
Ses!
🙏🏼