Me and my AdhD-brain

Tänk att det alltid är samma sak. 
När världen sover, då vaknar jag till liv. 
När mörket faller utanför så ljusnar det i mig!. 
Som om min hjärna laddat hela dagen på snoozenivå och sedan drar igång igen när det är dags att sova... 
Full av idéer. Full av tankar. Under den senaste timmens misslyckade försök till Yinyoga på mattan, har jag planerat ihop en Rörelse-måbra-prova på dag här på orten.. 
Hittat musik till introt på yogapasset jag vill genomföra och funderat på vilka man skulle kunna få med sig i genomförandet av en sådan dag.. (null)
Jaaaaaaa.... 
Jag vet att man måste sova, det är viktigt,  men min hjärna lyssnar inte på sensibelt prat. 
Den styr sig själv på nåt sätt.
Man pratar om stragtegier och planeringskalendrar och allt sånt är ju superbra, men när nattkänslan slår till hjälper inga strategier i världen..
Man blir som en flow-junkie och tackar sin lyckliga stjärna att man kan få ha sina adhd-flows ett tag i allafall... 
speciellt efter två mörka dagar med migrän och hjärndimma....       (null)
Det här med att lära av sina misstag finns liksom inte i min värld. 
Jag gör samma sak om och om igen. 
Ibland tänker jag till lite i förväg, och då känner jag mig extremt duktig efteråt. 
Men jag har ju en grym förmåga att lösa allt som oväntat dyker upp så det gör ju inte så mycket om man ställer till det för sig då och då... 
Eller? 
(null)
Jo. 
Så klart gör det det. 
När det verkligen är viktigt så kan jag så klart. Och om jag inte skulle ha varit ledig just nu så skulle jag ha varit så trött att jag inte orkat nattsudda alls.... (null)
Men just nu är tiden så himla diffus och ostrukturerad och det blir liksom ännu rörigare då. Och lika dåligt som jag kan må av ostruktur så älskar jag det. 
Härligt härligt men farligt farligt typ...
(null)
Att fira jul har varit riktigt mysigt i år. Precis lagom mycket på nåt sätt med så många underbara människor.  Men ändå blev det för mycket på nåt sätt. Jag tänker att jag de senaste två dagarna däckat i migrän, för huvudet är inte med mig. som vanligt när jag överansträngt min hjärna så blir det så diffust och svårförklarligt så migrän får det bli.  (null)

Som tur är har jag välsignats med kloka och förstående barn som funkar även när jag inte gör det.  

(null)
Att höra dem tillsammans, att trots att huvudet sprängs, kroppen sjunker ihop och allt känns totalt övermäktigt, se dem och känna lyckan över att få dela en hel dag med dem är så läkande. 


(null)
Jag ska hjälpa min flow-junkie-hjärna på traven genom att dra ur hörlurarna med all den nya spännande musiken jag egentligen inte vill sluta spela.... 
men jag vet ju att jag mår bättre imorrn om jag gört så 👍😇🙏🏼👊🏽
Bye😘






Jag är helt normal!!!

Har precis börjat lyssna på podden ; Adhd-livet  och inser med förtjusning att jag är helt normal!  (null)
https://adhdlivet.podbean.com/

Lite av det jag snappat upp är och vill dela med mig av är ex. 
mitt närminne. 
Det suger....
Det har nog alltid svajat men det blir definitivt INTe bättre med åren.  (null)
Jag minns inte vad någon sa nyss, men kan i detalj minnas kvällar, möten, stunder ock ord som hände för 20 år sen! 
Hur som helst, det har med min ADHd att göra!! Ja!!!!! Frontalloben- konnektorer ock sånt!  
Tjejerna i podden berättar att de har svårt att minnas t.ex vänners barns namn ... jag minns inte ens vad för barn som fötts. Jag får liksom luska ock uttala mig lite vagt med "åå så fin haon är!
Så dumt egentligen. Ska sluta med det... jag får väl helt enkelt säga att jag har svårt att minnas sånt...
(null)

annat som fastnat är:
"Använd inte hjärnan som kontor"
Skriv ner i kalendern vad du ska göra. 
Ha inte allt i huvudet ....
glöm sen inte att kolla i kalendern eller på lappen man skrivit.  
Om man hela tiden lagrar Allt i hjärnan är det lätt att hamna i utmattning eftersom hjärnan ALDRIG får vila... eftersom vi med adhd dessutom har svårt att återhämta oss.... (null)Ja för vi med ADHD kör ju liksom på. 
På på på på på och vi måste lära oss att varva ner och återhämta oss ordentligt ofta !! 
Jepp
(null)

Handla
inte utan mina hörlurar. 
I podden pratar de om brusreducerande hörlurar och keps. 
Så nästa gång jag handlar ska jag minsann ha keps också! Måste testa!! 
Ångest - möt den.
Den kommer som ett brev på posten, om och om igen. Jag tror att jag faktiskt alltid trott att jag en vacker dag ska bli av med de jobbiga känslorna som dyker upp då ock då, bara så där kan man tro 
en tanke tjejerna i podden väckte var att man ska hålla sig till sin planering även när man mår bra! För om man smiter undan det man ska göra bara för att det under bra dagar känns mindre viktigt , så gör det att ångesten kommer under skitdagarna . 
 För det som man inte tar tag i under de bra dagarna läggs i högar och måste tas hand om under skitdagarna för att bli av med "JAG BLIR ALDRIG KLAR-ALLT ÄR MIC ÖVERMÄKTIGT-känslan" som uppstått...
(null)

Musik när man läser...har jag aldrig testat, men det låter smart , musiken tar bort tankarna som stör annars... däremot ser jag ju att en av tjejerna här hemma har elektroniska saker igång när hon pluggar....

Sitta still
Finns ju ingen möjlighet ... när jag har ätit klart så vill jag gå ock göra något annat.. aå är det bara. Är lärarmötet på jobbet på en helt obegriplig nivå så mår jag fysiskt dåligt ....jag får som panik i hela kroppen och måste göra något för att överhuvudtaget överleva... 
Bra kunskap att ha med sig in i jobbet som lärare... hur mycket dåligt mående bland våra barn ( och vuxna) beror inte på att orimliga krav ställs och dränerar dem (oss)...
(null)

Gå in i  väggen... "alla borde få testa" säger tjejerna i podden...jag kan bara hålla med. Att tvingas stanna överfartståget mitt i livet och tvingas ta itu med och  jobba med sig själv  är livsnödvändigt (för vissa) tror jag. 
Att hitta sätt att inte hamna där igen är viktigt, 
Till exempel med hjälp av strategier!! 

Strategier; 
Ja!!! De är bra! 
Jag vet ju exakt vad jag ska göra men inte gör jag det för det.
Tusen goda tankar och miljoner kloka intentioner men inte 17 klarar jag av att införliva dem i livet! 
Eller? 
Kanske ändå att små små stycken av strategitänk fastnar och sakta bygger upp något nytt . 
Men det tar tid! 
(null)


(null)

Allt blev tusen gånger tydligare när man fick barn...
Jaaa!!! För innan spelade det ju ingen roll när jag åt, sov, jobbade eller svor. 
När man får barn blir sånt viktigt ...
Jag var en supermorsa när tjejerna var små. Planeringsmässigt alltså.
Men så arg. 
Så stressad 
Och så inte jag. 
Nu är det bättre, men ändå. Jag anstränger mig en hel del för att se till att läxorna blir gjorda., att maten blir lagad till ca 18. Och lite annat. Men jag vill helst bara få göra det jag själv tycker är viktigt för stunden !! 
Och det är helt normalt för såna som mig!! 

(null)
Jaha. 
Man ska tydligen gå och lägga sig innan man kommer in i "andra andningen" och får igång sitt kväll&natt-flow.... 
Så jag ska vara ordentlig nu och gå och sova...

Tack Linda och Jeanette för att ni gör en sådan viktig ock bra pod! 







Att leva utan motivation

(null)
Jag tror att jag börjat att fatta nu! 
(Även fast kemi och biologi-biten av det hela inte är helt klar ännu) så har jag hittat ännu en pusselbit i mitt VUXEN-ADHD-PUSSEL  jag håller på att lägga... (null)
Motivation
Jag saknar den där viktiga motivationen man behöver för att planera ett långsiktigt hållbart liv. Jag saknar en av livets starkaste drivkrafter, roten av överlevnad,  moroten i att komma vidare. Den man behöver för att vara Svensson.
Så enkelt för de allra flesta, så svår att hitta för vissa. 
Men om man snubblat över något som motiverar (och belönar) så har man det för livet. 
Jag fick en motivationsmorot av Bo Hejlskov då han berättade att en person han träffade en gång fick mycket lättare att gå upp på morgonen då den kände kaffedoft. Och sån är jag. 
Kaffet på morgonen, doften av själva kaffet och ljudet från bryggaren motiverar mig att ViLjA gå upp. Inte mycket annat hjälper mig. 
Jag tror det är därför jag och den lille filosofen inte alltid klickar så bra den där allra första vakna timmen . HUR ska man hitta motivation att dela med någon när man själv har svårt att förstå varför man måste gå upp och jobba. Jag menar, det löser sig väl ändå? 
Eller.. (null)

Eller kramen från vännen. 
Den motiverar till att fortsätta ha vänner. Jag har turen att ha en på jobbet som både är vän ock kollega. Som i alla år hjälpt mig att träna på det här med vänskap. Jag har annars lite svårt för sånt. Jag vet hur man skaffar vänner men inte  hur man behåller dem. Det kallas visst för social ångest och kan bli av en odiagnostiserad uppväxt där man inte riktigt deltagit och tränat socialt som "de andra". Jag tänker nog att det mer handlar om att vissa människor finns där på riktigt, är sig själva och blir betydelsefulla på nåt viktigt sätt och därför motiverar mig att hålla kontakten med dem. Ytligt är skittråkigt och går FeT BOrT... varför slösa tid på sånt som inte är intressant?
🙏🏼
Energin från kollegor. 
Motiverar till att stanna kvar på jobbet.
Liksom samspelet med elever och föräldrar...
Tyvärr börjar jag inse att det inte räcker. Jag fyller inte på med lika mycket energi som jag gör av med och trots alla goda intentioner så måste jag tänka nytt. Jag kan inte leva ett liv där jag blir sjukskriven stup i kvarten för att min mentala energi dränerat all serotonin i hjärnan och får mig att inte vilja nåt. 
Där kommer även problemen med belöning in. Jag har enormt svårt att se att allt kan bli bättre  OM  jag byter jobb. Jag ser kortsiktiga lösningar som hjälper för stunden men som alltid slutar likadant. Jag kööööööör på , jag glömmer att andas, att lyssna inåt och så BOM blir nånting trasigt inuti nånstans. 
(null)



Med skräckblandad förtjusning inser jag skillnaden på mig ock andra då jag inte riktigt känner samma motivation som dem. ( jobbet) Jag har mina egna mål, min egen agenda och den är liksom annorlunda 😅. Jag kan lägga fokus helt fel saker och måste sen "springa" ikapp de andra för att inte hamna helt fel.
Jag är kortsiktig och impulsiv.                           Jag springer bara om jag får lust, inte för att träna för att kunna springa maraton om 6 månader. 
(null)

Jag gör det som känns bra NU inte det som blir bra sen....  den förmågan har inte jag. 
Jag härmar och gör det som andra så klokt kan inse är det rätta, så kompensativ att jag blir alldeles rörd, men shit vad energi det går åt. Så mycket att jag blir alldeles tom och hjärnan brinner...

(null)

Dopamin... 

Det här med att få ständig och snabb skön belöning, PRoNTo!! Skit i långsiktighet,  jag vill ha resultat NU, jag vill göra NU jag vill se resultat NU...
Jag gör- jag ser - jag är klar - MoVE on...
En tröst i allt är dock att jag faktiskt inte är ansvarig för detta. Det är Kemi och min hjärna har kemisk obalans.... jag äter ständigt de dagar jag inte tar min medicin, " belönar" mig själv genom att stoppa i mig saker som jag "mår bra av" för stunden i allafall 😜 men som i det långa loppet inte är hållbart..  jag vet människor med ADHd som tagit droger för att dämpa, stärka, belöna för att må. Jag förstår mer och mer  deras problematik även fast jag aldrig rört droger själv så kan jag förstå dem som gjort det.  

(null)
Eftersom jag har svårt att sätta egna ord på vad Dopamin egentligen är så har jag klippt ut lite text från Specialnest där de beskriver hur kemin kan funka för oss med AdHd:

(null)


Japp. 
Då var det klart med insikter för idag. 
Dags att återgå till familjen❤️