Skolstart , löpning och friends!

Idag blev jag äntligen vän med mina joggingskor!

(null)
Det tog ett tag! Men idag sprang vi 5,5 km utan att behöva stanna!! Det är nog första gången i hela mitt liv som jag gjort en sån sak. (null)
Men jag gjorde’t! 
Jag har börjat att sudda bort det statiska tänkandet som "jag kan inte träna. Jag är lat. Jag kan inte springa. Jag är en vindrickare.." och försöker tänka mer dynamiskt! 
Det går att ändra tankemönster!              Hjärnan är formbar och går att träna även den. Dessutom är motion bra för hjärnan, det vet man nu ..
Jag har haft pepp av kollegan, jag hade dessutom riktigt roligt idag när jag sorang för jag hade tydligen ändrat röst på runkeeper . Den nya rösten heter "my conscience" ock mitt under springrundan kan den kläcka ur sig att. "You run like a bear who just woke up from hibernation"  
Eller saker som att jag sprang så pass bra att jag var värd en hel flaska vin i soffan när jag kom hem "just kidding" 
(null)
Jag har dock inte lyckats lika bra med den delen av hjärnan som ska hålla ordning.  Som var f la jag hörlurarna sist jag hade dem.  Jag skulle behöva en hel vägg med markerade lådor där var sak har sin plats och alltid läggs där. 
Tänk en hel vägg med byrålådor.... 
Jag åkte ju och hämtade det fina vita skåpet i somras med förhoppning om att kunna ha många av mina vardagssaker i det, men det är ju lite för stort tyvärr....
Oordning stör mig mycket  men jag orkar inte ta tag i det så jag låter det vara, ett tag. Det blir dock lite jobbigt när barnen tar hem kompisar som förundras över hur stökigt det kan vara ibland..
(null)
Ja ja. 
Vi har ju iallafall plockat undan julen... 
nu väntar den bara på vidare transport upp på vinden. 
(null)
Idag var första skoldagen för barnen. Några av oss laddade med smoothie , ägg och macka. Andra hällde ut sin. 
Det verkade som om alla tre haft en bra skolstart. Det är så viktigt ju. Att dagarna blir bra.  (null)
Jag hade svårt att koppla av idag och vila som jag ska göra nu när jag är halvt sjukskriven.  
Så jag tittade lite på hur man kan tänkas arbeta med  värdegrunden och att alla ska  känna sig trygga i skolan. 
Hamnade på friends hemsida och grät strida tårar över hur jävla jobbigt livet kan vara i skolan. 
Jag hade en person i min klass på låg och mellan som inte var snäll en enda gång. Som gömde sig i garderoben hos en annan tjej aom sedan frågade ut mig om  tjejen i garderoben i syfte att få mig att säga något dumt om henne så att hon hade något att jävlas med mig om.  Jag minns inte hur jag egentligen mådde över att behöva stå ut med hennes totala oförmåga att vara en god medmänniska. 
När jag tänker på henne nu känner jag  att det är mest synd om henne . 

(null)
Avslutar nattens inlägg,( för nu måste jag sova😫)  med en bild som gör mig glad. 
Så söta! 
Kram och sov gott! 
Hoppas att jag inte skrivit för många stavfel för jag orkar inte läsa igenom allt innan jag publicerar! (Eller råkat klistra in nåt som inte ska vara med i inlägget eg.!) 
🤣
❤️

UMS

Ligger i soffan, alldeles ensam hemma och försöker att förstå vad som egentligen hänt. 
Hur kunde jag hamna här igen? 
Hur gick det till? 
Jag minns att jag varit väldigt arg, frustrerad, trött ock irriterad på vissa delar av min omvärld. 
Jag minns också att det dränerat mer än det gett energi. 
(null)
Jag tänker att det är ok att vara lite bitter just nu. 
Alla känslor är ok. 
Jag tänker att visst , jag är en känslig, empatisk person som tycker om att ge allt då jag behöver och ser inte det som något större problem egentligen.       (null)
Jag tänker att det blir ett problem när jag tagit slut för att jag ansträngt mig för mycket medan andra (min känsla av saken så klart, inget annat) lagt fokus på annat än det vi ska.
Då känner jag att jag behöver ta tag i det andra med ock blir överansträngd
(null)     
Jag kommer tillåta mig själv att vara lite bitter just nu.
Kommer låta det få bero. 
Kanske kommer det läka ut i takt med att jag vilar hjärnan och kommer igen. 
Jag tror det. 
Jag är i vanliga fall en person som ser på världen med positiv blick. 
Som möter människor med ett öppet sinne och låter mig själv och andra vara som de är...
(null)
Men i samband med att jag stressat sönder mig inuti, försvinner rationaliteten. 
Det sunda. 
Det logiska tänket.  
Poff. 
Kvar blir det trötta, tomma, uppgivna, ledsna och bittra. 
Ältandet. Varför si ock varför så?  Varför inte?
(null)
Men! 
Jag stoppar i tid nu. 
Jag inser min begränsning. 
Jag tillåter mig själv att vila och komma ikapp medan andra fortsätter som de gjort och det får lov att vara så. 
För nu. 
Och kanske är det gott nog. 
(null)


Lusse lelle

Vi har våra traditioner och det är fint. 
Jag har inte så mycket reflekterat över det, mer än att det kan vara riktigt plågsamt att öva sånger inför julspel och lucia och sånt och att vakna på morgonen med refrängen ur Jul jul strålande jul... det jag däremot reflekterat över är att man kan ana en viss oro hos vissa människor så här års. 
(null)
Mer och mer börjar jag förstå hur tufft det här med lucia och juslpel kan vara för någon som behöver rutiner och sammanhang i sitt liv. 
(null)
Hur trött man kan vara i slutet av en termin och hur viktigt det är just då med just rutiner och vanlighet, och hur det just då är schemabrytande akiiviteter och en massa kul saker som kan få en del av oss att flippa helt. 
(null)
Det är oerhört viktigt med kloka inkännande personer runt en som lyssnar och förstår och som är "som vanligt". Det krävs oerhört mycket energi (iallafall för mig) att hålla ihop och möta de oroliga med lugn. Men är så viktigt.  
Imorse var det panik här hemma. 
Lucia tåget har skavt i själen i flera veckor nu. Vi har pratat lugnt och sansat om det. Mött oro. Försökt förstå, förklara. Acceptera framförallt att alla inte gillar läget. Att alla inte fixar att bara köra på och så. 
Det funkar,  jag sa, vi skulle aldrig utsätta dig för något som vi vet skulle skada dig. 
Nu är han lugnare. 
Vi har haft tur att få en klok pedagog att samarbeta med kring detta. En som förstår att man känner vad man känner och är som man är samtidigt som hon utmanar på lagom nivå. 
Så idag kan vi väl skänka en tanke till alla som har lite att kämpa med. 
Till alla som trots magvärk och oro står där i ledet och gör sitt bästa, även om det i andras ögon inte ser så ut. 
Kram